Älskade Frank.

Frank är just nu i en helt underbar period. Känns konstigt med tanke på vilka omställningar han gått igenom och ställs inför. Lugnet före stormen. Han är så rolig, glad och kärleksfull. Det märks att han behöver mycket närhet nu och kommer och gosar, bara luktar på mitt hår, gnider sin kind mot min eller vill kramas/bäras. Varje morgon kommer han till mig och kan ligga och kramas i säkert 15-30 min. Sen när klockan är sju och jag säger att det är morgon då studsar han upp. Även när jag hämtat honom från förskolan vid två och han precis vaknat då kan han sitta i mitt knä, helt tyst och bara mysa i 30 min. Dem stunderna är underbara!

Han skämtar mycket nu och det bubblar ord ur honom. Det är så roligt och höra vad han tänker och jag kommer på mig själv att skratta flera ggr per dag åt honom. Önskar man kunde få komma ihåg detta, sättet han pratar på, ordvalen, rösten och uttrycken.

Han är hjälpsam också och gör faktiskt det man ber om för det mesta. Han lyser av stolthet när han tex hjälpt till att städa, laga mat eller andra sysslor. Han drar vagnen hela vägen till förskolan och till och med in i förrådet. Han vill göra det mesta själv förutom att leka, klä av och på sig och ibland äta. Han behöver nästan Alltid ha nån med sig när han leker och han ska nästan Alltid leka med bilar eller tåg.... inte min favorit direkt!

Några Instagrambilder från senaste veckorna:

Vill gärna leka med tågbanan... men inte själv! Han ska ha ett lååångt tåg och jag får en eller två vagnar ; )

Ibland när jag hämtar på förskolan sover Frank i vagnen, mys! Känns som när han var bebis.

Leker gärna med Isak så ofta han får. De börjar mer och mer kunna leka IHOP.

På middagsbjudning hos Isak o co. Frank åt typ tre portioner fruktsallad och myser med kompisen i soffan framför Teletubbies.

Hälsar på farmor. Älskar leka med bilarna där, hoppa i sängen och blöjbytena som är i handfatet.Vill ju självklart göra som henne och ha kryckor när han går ut.

Eftersom han varit så glad och härlig nu en ganska lång period så blev jag lite förvånad över att höra att han på dagis knuffas oprovocerat och ibland även har bitit andra barn. De tror att det beror på omställningen med bebisen som kommer eller att det är för att han har svårt att kommunicera som de större barnen men det är ju konstigt om han gör det helt oprovocerat. Kan ju förstå om han är frustrerad och inte vet hur han ska uttrycka det. Hemma kan han slåss ibland när han är arg men inte så ofta. Kanske han bara vill ha uppmärksamheten som han får när han gör nåt dumt.

Känns sådär att Frank ska behöva stå ut med ännu ett förskolebyte, nytt hem och ny familjemedlem på så kort tid. Jag och Emil är beredda på att ge honom allt vi har den kommande tiden.