Det börjar närma sig...

Nu är jag i vecka 36+6. Frank kom i vecka 36+4... jag har alltså gått över tiden ; )

Kan inte fatta att det bara är några veckor... eller kanske bara dagar kvar tills vi får träffa lilla tjejen. Det har kommit lite i skymundan att vi ska ha barn nu när det varit så mycket annat. Emil kom på här om dagen att vi måste ju låna bilbarnstolen, det har vi helt glömt bort. Jag har börjat sova med plastskydd i sängen och tagit fram profylaxboken att repetera andning. Emil får inte längre dricka alkohol och måste alltid ha med mobilen.

Mio har gissat på att förlossningen blir i morgon hihihi. Idag började jag tro att det var sant för jag har haft ovanligt mycket sammandragningar i dag, kraftiga och nästan så fort jag rört mig. När jag lämnade och hämtade Frank var jag tvungen att stanna på vägen ibland och luta mig framåt och hänga på vagnen för att det skulle släppa. Jag har känt av bebisens kroppsdelar som putat ut och haft riktigt ont i bäckenet. Antagligen ett sätt för kroppen att säga ifrån att jag måste vila nu när det varit mycket packning och städning de senaste dagarna. Nu har det iallafall blivit lite mer verkligt att det snart är dags.

Jag mår bättre nu, är piggare. Kanske för att blodvärdet stigit från 102 till 107. (Med Frank var det på 115). Jag har inte haft lika ont, förutom nu efter helgen då pga städningen. Jag har inte blivit så mycket större trots att jag äter sötsaker efter varje middag. Jag väger 67 kg och har gått upp ca 13 kg men väger ändå mindre än när jag fick Frank, då började jag på högre startvikt. Magen har stannat av lite i växten känns det som men naveln har ploppat så jag är större än med Frank. Frank låg viktmässigt lite under kurvan när han föddes och lilltjejen ligger lite över. Nätterna ser jag inte längre fram emot. Ligger antingen klarvaken större delen av natten eller så ligger jag och vrider och vänder mig och kan inte hitta nån skön ställning alls. Går upp och kissar säkert varannan timme. Oh vad jag längtar till min normala kropp. Har svårt att förstå att jag kommer bli som vanligt igen... eller så småningom. Först ska man ha en degklump till mage och klot till bröst. Sen ska man gå omkring och lukta spya och ha mjölk rinnandes ur en och konstant känna sig smutsig... med taskig hållning, obefintlig rumpa och hår som man tappar i drivor hihihi... ja ja nu är man beredd iallafall!! Det blir inga vanliga byxor med till BB iallafall =)

Bästisarna

Flera gånger i veckan träffar vi Isak och Rebecca i någon form i samband med lämning eller hämtning på förskolan. Det första Frank frågar numera när jag kommer och hämtar är vart Isak är "Siha och Becca" som han säger. Vi brukar nästan alltid följas åt på vägen hem vilket både underlättar men också tar längre tid. Trevligt ändå att få prata lite med Rebecca och slippa kämpa allt för mycket med kläderna. De gånger Isak också är i hallen kan det bli mkt kramar, pussar, brottning, skratt och bus men det går också väldigt lätt att klä på Frank för det är bara att säga att vi inte hinner följa med Isak om han inte klär sig nu och då går det undan. På vägen hem ska de åka lite rutchkana, leta efter pinnar, dra varandras vagnar osv... så det kan ta lite tid. 

Vissa dagar följer vi med hem till någon av oss och då är glädjen stor... konstigt nog. För hur mycket de båda än tycker om varandra så kan de också bråka väldigt mkt så man undrar varför de tycker det är kul att träffas. Ibland går det jättebra och då är det underbart att se dem leka och skratta ihop. Skönt också för Rebecca och mig att sitta en stund och prata... då går em lite fortare. 

Jag blir glad av att se dessa killar ihop, det är som att de verkligen hållt ihop sen bebisar och de tycker verkligen om varandra. De har en särskild kontakt, det märks när de får syn på varandra ute i hallen på förskolan. Isak är ju den kramiga typen men Frank kastar sig aldrig kring halsen på nån som han gör med Isak med en gång. De pussas och kan liksom inte släppa varandra. De triggar varandra och skrattar hejdlöst. De är trygga med varandra och tänker på varandra när de inte ses... så himla gulligt! Själv blir jag rörd varje gång Isak kommer fram till mig och hälsar och klappar mig på armen (bara för att jag brukar göra det på honom hihihi)

Enda saken som känns tråkigt med flytten till Storvreta är att inte få ha denna härliga familj runt husknuten!

Homestyling

Välkommen hem till oss:

En sån underbar känsla: inga leksaker, inga kläder, inga sladdar, inga fula köksmaskiner... bara en massa fina saker framme, tända ljus och nya blommor! Varför kan man inte alltid få bo såhär?  Dagen till ära, när lägenheten är som finast, flödade solen in... jag bara njuter! Tyvärr var solen inte lika uppskattad hos fotografen då det gav lite konstiga skuggor på bilderna. Hon var iallafall jättebra och trevlig och tyckte att vår lägenhet var jättefin!! Ser fram emot att se hennes bilder.

Storstädning

Hela helgen har vi storstädat inför fotograferingen till visningen av lägenheten. Vi fick hjälp av mamma och pappa tack och lov! Utan dem hade det aldrig blivit så bra. Eftersom jag knappt varit på benen sedan ett halvår tillbaka så behövdes det städas om man säger så. Det har aldrig varit så fint som nu. Fick även låna världens grymmaste maskin som tvättade golvet, väggar, mattor... ja allt! TV shop är inte att förakta ; )

Stort tack till min fina älskade man som när det gäller alltid jobbar på utan att klaga! Måste säga att vi är ett grymt team. Själv städade jag och rensade så jag knappt kunde gå på söndagen. Kan inte minnas när jag rörde mig så mycket. Det är liksom svårt att sitta på soffan och titta på när andra städar. 

På söndagen var Frank hos Kina och Ingemar så vi fick koncentrera oss på det sista. På kvälllen slappnade vi av på Stubben där det bjöds på stor familjemiddag. När vi kom möttes vi av två små grabbar som skrattade så det kluckade och jagade varandra... härligt! Frank hade så roligt att han knappt brydde sig om oss. Det var skönt att få njuta av den goda och lyxiga middagen i lugn och ro medan Frank lekte nöjt själv eller med Hugo. Tänk att vi kommit till den perioden att vi båda får sitta en hel middag och äta... då skaffar vi ett till barn, hur tänkte vi? ; )

Det slog mig att jag är i vecka 36, samma vecka som när Frank föddes. Jag hade dessutom storstädat en hel helg och innan Frank kom hade jag min 30 års fest där jag fixade all mat och städade lokalen mm precis innan. Dagen innan Frank kom var vi dessutom på familjemiddag på Stubben... så kanske att vattnet går i natt då?

Vår lilla röda stuga

Äntligen var det vår tur. Efter att ha gått på en massa husvisningar och nästan köpt ett hus som vi fastnat för så hittade vi denna lilla pärla. Det var jobbigt att börja om när vi inte fick huset i Vattholma men som vi sagt så finns det alltid en mening med allt. Redan några veckor senare gick vi på visning på detta hus och kände båda två en bra känsla när vi var där. Det var mycket vi ville göra om men inga akuta fel som måste göras om och det viktigaste... det var bra läge. Det var ett riktigt litet rött hus med charmigt snedtak, solläge, lummig och insynsskyddad hörntomt, tvättstuga och öppen spis. Det var inte särskilt många som gick på visningen så vi kände för en gång skull att vi hade en chans.

Budgivningen var jobbig, det var bara en annan budgivare intresserad men det kändes hopplöst när det började närma sig vår smärtgräns. Kändes som dem aldrig skulle ge sig. Det var en otroligt skön känsla när mäklaren ringde och sa att de andra hade dragit sig ur och att huset var vårt. Vi lade första och sista budet och på mindre än en vecka var papprena påskrivna.

Det har hela tiden känts bra med detta hus. Även säljarna är ett pensionerat par som vi verkligen gillar och som verkligen har tagit hand om huset. Det märks att de gillar trädgården och de är så gulliga och skulle köpa in ved åt oss, lämna verktygen de inte vill ha samt laga både takpanna och golvbrunnar. På besiktningsgenomgången träffade vi dem en andra gång och då kändes det som vi kände dem. Vi ska även få komma dit igen så de kan lära oss allt om ventilationen, värmen och eldstaden.

Inför besiktningen var jag lite nervös. Inte för att det skulle finnas nåt dolt fel för det hade dem ju redan gått igenom men för att kanske bli besviken och ångra sig. Tänk om det var mycket mindre och slitnare än man kom ihåg det? Som tur var kändes det snarare bättre och större än tidigare och vi hade fortfarande en bra känsla även efter denna gång! Nu längtar vi bara tills vi får flytta in och göra det till vårt!

Tiderna förändras

I morse skulle Emil prova lämna Frank på dagis. Han har ju inte gjort det på flera veckor då jag varit hemma men nu när det börjar bli så jobbigt för mig så tänkte vi göra ett försök. Förra gången vi gjorde ett försök var när jag var sjuk men det blev ett stort fiasko. Frank ville vara hemma eftersom jag var kvar hemma och vägrade följa med Emil.

Den här gången låtsades vi att jag skulle till jobbet så jag gick typ 10 min före dem och tog en tidig morgonpromenad. Det gick jättebra, han brydde sig inte om att jag gick och tydligen hade lämningen gått bra. För mig gick det låååångsamt... men det var ganska skönt att strosa i halvmörkret och titta på alla andra som var på väg till jobbet. Med mitt tempo går det ju inte att stressa på så jag vaggade fram där och tänkte en massa. Försökte mig på lite mindfulness hihihi men vet egentligen inte så mycket om det. Önskar jag kunde njuta mer av tiden nu som jag gjorde förra gången och jag ska försöka tänka mer positivt. Blir deppig emellanåt men det hänger ihop med hur mkt ork jag har.

Kom att tänka på tiden med Frank när han var mindre och hade ovanan att vakna vid fem varje morgon. Då satt han och jag i sandlådan redan vid sju på morgonen och alla som var på väg till jobbet då tyckte nog vi var tokiga hihihi. Ibland är det tur att tiderna förändras, i morse vaknade Frank strax efter sju... skönt! Tänk vilken skillnad från innan man fick barn.... nu tycker man att det är sovmorgon om man får sova till sju!

ABC

Min lilla kille har blivit så stor. Han kan så mycket, förstår så mycket och vill lära sig hela tiden. Igår när jag hämtade efter förskolan så fanns det ett paket i brevlådan från Goboken. Frank blev så glad att det var till honom och vilken hit innehållet blev. Det var "ett prova på" bokstavspaket med bokstavsmagneter, bokstavskort, sånger och  boken om A med tillhörande ljudbok. Frank satt säkert med dem där magneterna i en timme och var jätteduktig och placerade ut bokstäverna rätt. Han kunde redan en massa bokstäver eftersom vi har ett bordsunderlägg med alfabetet på som vi fick av Patricia och Aurora men jag blir förvånad över hur snabbt han lär sig. Vi brukar fråga tex "Var är Sams bokstav?" Så pekar han på S osv. 

Boken handlade som tur var om ett bokstavståg och vagnen A. Vi läste den säkert 3 ggr och sen lyssnade vi på ljudboken ett antal gånger. Det var så spännande att lyssna till tågvisslan för då fick man vända blad. Jag blir så glad att få göra annat än att sitta på golvet och leka med bilar hihihi. Vi satt hela eftermiddagen med detta.

Hämtade Frank vid två igår för att slippa momentet "Jaga/klä på/få hem" honom. När jag hämtar vid två sover han fortfarande, han är påklädd och ligger klar i vagnen och det är bara att köra hem honom i lugn och ro... så himla skönt och värt att ha honom hemma ca 2 timmar längre. När han vaknar sen är han på världens mysigaste humör. Han är kramig och vill bara sitta i mitt knä en stund. Vi kan sitta där tysta och bara njuta. Det blir liksom mer kvalitetstid tillsammans än när jag hämtar senare. Då är vi båda trötta och jag hinner knappt leka med honom för att jag måste fixa middagen.

Sen när han vaknat till är det mellis och då vill han oftast ha "fuktsallad". Igår satt vi och pratade om vilka frukter som var i och vilken han tyckte var godast. Äpple är favoriten nu och det ska vara MED skal. Däremot är det oftast mandarin eller apelsin han ber om på kvällarna. Han ska även ha keso och kanel i "fuktsalladen". Han hämtar kanelen själv och häller i det tillsammans med keson själv. Igår åt han helt sjukt mycket keso, stora skedar bara skyfflade han in. Tydligen äter han jättemycket på dagis nu... så mycket att fröken blir förvånad och måste berätta det för mig varje gång. Han kan äta stora lass med rivna morötter och ändå äta mycket mat på det. Hemma äter han också jättebra vid alla måltider numera så han kanske är inne i en växtperiod? Sen får han ju en flaska mindre välling där på natten. Detta gör ju att han är hungrig på morgonen och själv ber om frukost. Vi blir förvånade varje gång och lyckliga av att han vill sitta och äta med oss. Det är så mysigt att sitta tillsammans allihopa vid matbordet och prata. Till frukost just nu är det "bullemacka med mera smör" som gäller, alltså dubbelmacka med messmör.

Familjemys

Har haft en skön men ganska intensiv helg. Har egentligen inte gjort så mycket utan njutit av familjehäng men däremot var jag och Frank själva halva lördagen så jag var ganska trött efter. Emil var ute med grabbarna då så han var trött hela söndagen... Det var härligt att verkligen umgås hela familjen. Det märktes att Frank njöt av det också och han var överlycklig att slippa gå till dagis.

Frank: "Inte gå till dagis inte?" 

Jag: "Nej vi ska vara hemma idag"

Frank: "Heeela dagen?"

Han har varit på spralligt och härligt humör hela helgen, pratat hela helgen, hjälpt till och bara varit härlig förutom en stund på söndag em eftersom han hade vägrat sova på dagen. Ett napp i bilen hem från farmor och Ingemar gjorde susen. Däremot däckade Emil en stund efter middagen och lagom till att han vaknade till däckade jag i soffan hihihih.... pigga familjen!

På fredagen kom farmor förbi en snabbis på spontanbesök, väldigt mysigt. Frank slutade inte prata om farmor efter det. Som tur var skulle vi ju träffa henne på söndagen men hela lördagen tjatade han =)

Frank har alltid gillat att kramas på skötbordet men nu mer än någonsin. Perfekt för mig då jag slipper bära honom.

Hjälper till att klippa pappa. Fick även passa på att klippa lite på Frank, det gäller att vara snabb bara. Vi har inte riktigt vågat klippa Emil tidigare och frågan var hur Frank skulle ta att pappas hår var borta vid nattningen men det gick bra, kanske för att han själv fick vara med och ta bort det? Skönt att även pappa kan natta numera.

Sedan blev det bullbak med pappa. Passade mig perfekt att vara projektledare och sitta och läsa receptet hihihi Föreklädena ett måste såklart! Frank skulle smaka på allt! Han var mäkta stolt när han skulle bjuda farmor och Ingemar på bullar dan efter.

Nostalgitripp

I går fick vi alla bilder från när Emil var liten inscannade från diabilder till sticka. Så himla kul att se hur hans uppväxt varit, hur lik han är Frank på vissa bilder och hur lik han är sig idag. Läskigt ibland också och se hur lik han är sin pappa på vissa bilder. Det bästa är även miljöerna, färgerna, bilarna och kläderna.... jag garvar ihjäl mig. Undrar om vi kommer titta tillbaka på oss när vi var unga och garva lika mycket hihihi....

Myser med pappa och favorit snuttefilten + napp.

En blond Emil. Kan se likheten med Frank här.

Min absoluta favoritbild!

Emil bakade med pappa Arne precis som Frank bakade med Emil här i helgen.

Här med fina Kina i bärsele. 

Emil i sitt rätta element, ladugårdsoverall och keps.