Jonna 11 månader

Lilla fina Jonna har blivit så stor på nåt sätt. Hon pratar som bara den nu och det är så roligt att titta på henne för man kan riktigt se hur hon tänker. Hon tittar på oss och gör som vi gör. Hon kan visa tydligt vad hon vill och hon är fullt medveten om vad hon får och INTE får göra. 

Igår kunde jag inte sluta skratta, inte hon heller för den delen... vi satt och skrattade åt varandra. Jag satt o matade henne och gjorde ett ljud "Ooooo". Då härmade hon mig o sa också "Ööööö" lite annorluna men med samma tonfall så skrattade vi båda två och sen fortsatte vi om och om igen. Då blir man så varm i hjärtat och det är så roligt att lillskruttan härmar och skojar. Hon skrattar överhuvudtaget mycket mer nu. Förut har hon alltid varit glad men alltid tyst, nu skrattar hon och busar och leker med Frank.

Har även varit i Ottsjö en gång till och åkt massa pulka som hon tyckte var kul. Bästa var dock att äta snö. Hon var så duktig under de långa bilresorna.

Jonna är inte helt lätt att ta kort på längre. Hon vill inte ligga kvar på mattan utan vänder sig på en gång.

• Vill sträcka fram en sak så att jag ska säga "Tack" och sen vill hon ha tillbaka den och då ska jag säga "Varsågod" Så kan hon hålla på länge.
• Älskar att rulla boll och vill gärna vara med när Emil kör lite fotboll i hallen.
• Brukar lägga sitt huvud mot min axel en stund innan jag lägger ner henne i sängen för att sova, så mysigt!
• Tycker om att stoppa i saker i lådor/burkar mm och sen ta ur.
• Försöker sätta på lock på burkar mm
• Tittar på mig först när hon vet att hon inte får göra nåt och så ler hon.
• När jag säger ajaj och skakar på huvudet så skakar hon också på huvudet och ler.
• Börjat klättra upp för trappan. I början kom hon bara upp på första trappsteget och kom varken upp eller ner utan satte sig och skrek. Nu klättrar hon upp några steg innan det blir för smalt och klättrar gärna på andra saker också som tex pallar.
• Vinkar
• klappar händer
• säger lampa = ampa
• säger även pappa o mamma men oklart om hon verkligen menar oss.
• Har gungat för första gången. Älskar det och skrattar jättemycket. Nu när vi kommer till gungan klättrar hon nästan upp ur vagnen och pekar och säger "Da"
• Hon vet vem Frank är om man frågar.

Frank:

• Väldigt intresserad av veckodagarna och frågar ofta vad det är för dag imorgon och vad vi ska göra. Han minns även vad jag sagt att vi ska göra på tex fredagen osv.
• Vill bara ladda ner nya spel på iPaden. Spelar egentligen inte så mycket men han vill ha nytt, nytt, nytt hela tiden "Bara ett spel till mamma, snäääällla!!??"
• Kan nästan alla bokstäver i alfabetet och tycker 5 myror är fler än 4 elefenter är roligt. Kan även räkna till 10 på engelska.
• Har sett sitt första OS

Jag:

• Har haft semester vilket var väldigt välbehövligt på nåt konstigt sätt.
• Har hälsat på på jobbet och tycker det ska bli kul att börja jobba. Är lite less på att städa och laga mat.
• längtar till sommaren
• känner mig stressad över allt som ska göras hela tiden och om jag inte hinner nu eller har ork hur ska det då bli när jag börjat jobba... och för att inte tala om när både jag o Emil jobbar.
• Börjat äta lite bättre.

Saknad

Idag är en sån dag jag inte kan sluta tänka på mamma. Jag har varit så glad de senaste dagarna, full av energi och så sa det bara Pang, helt plötsligt blev allt bara skit. Jag tänkte på sommaren, att jag längtade så till sommaren och jag var så glad att vi skulle få uppleva sommaren i huset en gång till för det var så härligt. Då tänkte jag plötsligt på mamma som jag så ofta gör men det är inte alltid jag blir ledsen. Idag kan jag inte sluta gråta.

Jag tänkte på att hon aldrig fick se huset, att hon skulle tyckt så mycket om det och velat hjälpa till att fixa och dona. Varför ska livet vara så orättvist. Efter det har jag inte kunnat sluta tänka på henne. När jag står och byter blöja vid skötbordet kan jag se hur mamma går förbi fönstret med sin svarta mössa o kappa bärandes på sin alltid så fulla väska. När jag bär på Jonna tänker jag på hur hon en gång i tiden burit på mig, älskat mig som jag älskar Jonna och gjort ALLT för mig. När jag tittar på telefonen tänker jag att det var hennes en gång i tiden... tänk att hon visste att jag var den som hade en gammal mobil och ville att jag skulle ha hennes. När jag jag plockar undan och städar tänker jag på hur många gånger hon gjort det i sitt liv, vilken superkvinna hon var som tog hand om 4 barn och var grym  på jobbet. Jag ser henne framför mig hela tiden, hennes tysta skratt när hon slänger huvudet snett bakåt, hennes min med munnen när hon koncentrerar sig, hennes snabba steg när hon går med ryggsäcken på ryggen....

Jag kan till och med höra henne, hennes skarpa tonfall när hon säger "dame!", hur han sa "oooont!" när vi klättrade på henne... hur hon lät i telefonen.

När jag är så här kan jag inte låta bli att tänka på henne även fast det gör så ont. Kan inte låta bli att titta på kort, skriva om henne, prata om henne... synd bara att ingen är här nu men det är väl i ensamheten man tillåter sig att bryta ihop. Hade någon varit här hade jag aldrig gråtit såhär. Man bara tänker på henne, slår bort tanken och fortsätter leendes som om den viktigaste personen i världen fortfarande finns! Det gör för ont annars! Just nu önskar jag mest av allt att få krama henne igen. I väntan på dess får jag gå upp och väcka lillmormor för att få en kram av henne... jag kan se mamma i Jonna och hon finns där i Jonna!

Vålåforsen

Sista dagen var det väldigt snöigt och vi visste inte vad vi skulle hitta på men då åkte vi till vålåforsen. Där var Frank i himlen då han fick kasta pinnar ner i forsen. Han samlade hela pulkan full och kastade ner. En gång kastade han en stor pinne men missade vattnet och hamnade på isen så det började knaka. Det mullrade och knakade jättehögt och en stor bit av isen lossnade och flöt iväg. Frank blev först rädd men sen jättelycklig. Det var spännande, tyckte till och med jag!

Frank har varit i farten och fotograferat.

Frank fotar även pappa.

Sen lade han sig i sin "Koja" och kollade i sin bamse pysselbok.

Hemresan gick bra. Jonna överlycklig vid ratten. Stannade för lunch på IKEA i Sundsvall.

Tapper kille i bilen på väg hem. Tack för denna gång!

Tennforsen

Det blev en tur till Tennforsen igen. Tog pulkorna...så det blev som en pulkatur med ovanligt läcker utsikt. Det är mäktigt att vattenfall är lika vackra på sommaren som på vintern. På hemvägen stannade vi och åt lunch ute. Typ första gången vi ätit ute på restaurang med båda barnen och det gick jättebra!

Lika vackert på hemmaplan. Testade nya objektivet.

Möte mellan himmel och berg.

Hemmadag i Ottsjö.

Fjärde dagen var det Emils tur att få åka skidor själv, äntligen. Det hade han sett fram emot. Tyvärr var det inte så bra väder som tidigare dagar. Jag o Frank bakade chokladbollar under tiden som Jonna sov sen på eftermiddagen när Emil kom hem så åkte vi ner till sjön igen. Vädret varierade från snöstorm till uppehåll men oj vad vackert det var. Det behöver inte va strålande sol för att man ska njuta. Älskar att naturen är så nära och så mäktig här. En vanlig pulkatur och fika ute blir helt magisk. Även barnen var sååå nöjda.

Fikade under vindskyddet.

Skidpremiär

Äntligen skulle Frank få testa åka utför för första gången. Det var nog jag och Emil som var mest förväntansfulla. Han testade i och för sig förra året också men kan inte säga att han åkte direkt. Han hade på sig grejerna i ungefär 15 min. Det snöade jättemycket och pjäxorna gjorde ont tyckte han så det blev lite av ett fiasko och vi fick pengarna tillbaka. I år sken solen, det var 2 minusgrader, inge folk och allt var perfekt. Jonna somnade direkt i vagnen så jag kunde titta lite när Frank o Emil åkte upp och ner i knappliften. Första dagen hängde Frank mest på Emils stavar och åkte mellan hans ben. Andra dagen åkte han lite på sidan om Emil men höll i hans stavar. De testade även selen och att han fick åka lite själv den sista biten. Det var många fall men han var tapper, lillkillen... oj vad liten han såg ut där i backen med stora hjälmen på =)

Jonna o jag gungade eller åkte pulka under tiden, det var bara härligt att vara ute. Vi kunde till och med sitta ute och fika första dagen. Andra dagen var lite sämre väder.

Idag är det utedag!

Visst är de lika mina fina killar, samma min!

Helt tomt i backarna, skönt!

Ingen dålig utsikt.

Andra dagen testar åka lite själv. Frank var lite ofokuserad och gjorde inte riktigt som han blev tillsagd.

Åt sen lunch och kunde sitta ute, så himla härligt. Frank var överlycklig då han fick välja leksak till barnmenyn.

Eftersom det var så fint väder passade vi på att åka upp på Åreskutan med linbanan. Man vet aldrig när det blir fint väder igen... och tur att vi gjorde det för det var en kanondag och resten av veckan skulle bli blåsig och sämre väder. Tänk att för varje år är det nåt nytt. Barnen blir äldre, de blir fler hihihi men vi gör samma sak. Tar kabinbanan upp, fikar lite längre upp och tar sen två liftar ner och går in mot Åre stad. I år åkte Emil skidor ner. Jag och Frank följde honom när han åkte precis under oss. Emil till och med stannade och vinkade då och då. Det var ett trött gäng som åkte hem den dagen. 

Obligatoriska bilden framför utsikten. I år var det Jonna och jag. Vi testade att ta Jonna i ryggsäcken men hon började gråta så det fick bli selen.

Märks att Frank blivit så stor. Det var inga problem att ta båda barnen själv ner. Han lyssnade och gjorde som man sa och var sååå uppspelt. Frågade om allt hela tiden!