Bad i sjön

Inte så ofta vi får chans att bada i Ottsjö och särskilt inte i slutet av augusti. Härligt med solen så barnen få ta sig ett dopp. Frankie är inte ett dugg rädd för kallt vatten. Han kör bomben från bryggan.

 

Mera vandring

Efter första vandringsturen fick vi blodad tand och Frank verkade gå med på att vandra igen. Även denna gång var det en tur o omgivningarna fast nu uppåt berget. Leden startade och slutade faktiskt typ vid vår stugby. Det var bara att knalla uppåt. Jättefina leder med spångar bland lummig grönska och porlande bäckar. Tanken var först bara att gå upp en bit och vända men Emil var himla sugen på att se platån uppe på fjället så vi fortsatte. Uppe på kalfjället var det många som plockade hjortron. frank pratade med dem vi mötte och frågade vad de plockade Han smakade också men tyckte inte om. Även Jonna pratade med förbipasserande "Här min mamma och Frankie".

 

Det jobbigaste var nästan att inte veta hur långt det var kvar eller hur terrängen ser ut. Frank klagade ofta på att det var jobbigt men samtidigt kunde han springa ibland om det passade honom. Med många stopp, trugande och godis gick han 6 km i kuperad terräng. Till och med jag o Emil var trötta så han kämpade verkligen på bra. För det mesta var det sol men uppe på toppen började det blåsa och regna. Vi hade inte med oss regnkläder och eftersom vi vet hur snabbt vädret kan slå om så såg vi framför oss hur det skulle börja ösregna. Att få hem Frank då skulle inte bli lätt. Men det slutade rätt snabbt ändå att regna och snart började det gå nerför.

 

Även om det var jobbigt var även den här vandringen härlig. Man får som ett rus i kroppen och vyerna och naturen gör det så värt det. Man är så matt i kroppen på ett härligt sätt efter. Helt klart nåt vi kan se oss göra många år framöver.

 

 

Vandringspinnen med såklart.

 

 

 

Kartläsaren

 

Drickpaus

 

Belöningen att sitta på verandan och slappa. Emil drack en öl från Ottsjö bryggeri, smakar bäst efter en vandringstur...

 

 

Jonna somnade i ryggan igen på slutet.

Fika vid sjön

Inte lika varmt idag men ändå en fika och ett dopp i sjön. Här kan vara länge och bara titta på utsikten och kasta sten.

 

Tännforsen ännu en gång

Testade Frankies nyinköpta golfklubbor. Han vägrade bli visad hur man gör. Vill bara slå med stora klubban! Jonna ville inte följa med, ville bara sitta i bilen.

 

Efter det åkte vi till Tännforsen, åt lunch och tittade på vattenfallet. 

 

 

Mysig lunch med härligt lummig omgivning. Man kan höra vattenfallet.

 

Spännande...

 

...och lite läskigt!

 

Hemma igen.

 

Sitter och slappar och har det bra.

 

God natt!

Spontanvandringen blev succé

Vi har alltid velat ta oss till Ridvadet nere vid sjöns smalaste parti. Där red man över för att komma till andra sidan. Det är en bit in i skogen, en tur på kanske 2 km. Vi gjorde ändå ett försök med vandringen. Tog med oss lite fika och en klubba som lockbete. Frank var så duktig. Han gnällde en del och njöt väl kanske inte av själva turen som vi gjorde men väl framme fick han kasta massa sten så det gjorde nog att det var värt allt... och så klubban förstås på slutet. Det fanns en del spångar att gå på och han höll utkik efter markeringarna på träden som visade vägen. Vi hittade en vandringspinne att gå med... tänk vad en pinne kan göra!

 

 

Jonna fick bästa platsen.

 

Frankie nöjd med sin vanringspinne.

 

Då skulle ju såklart Jonna också ha en.

 

Äntligen framme. Barnen älskar att kasta sten.

 

Tur det finns lite bäckar längs vägen.

 

Lämpligt nog fanns ett dass mitt ute i skogen.

Fint längs med vandringsleden.



 

Nästan framme, somnar i ryggan.

 

Bara att ställa av och parkera.... sovandes.

 

Tillbaka vid vår strand.

 

Nöjd kille att äntligen vara framme.

 

Belöningen efter en vandringstur.

 

Trött kille.

 

Trött tjej.

 

Grillar korv, bästa avslutet!