Stolt storebror

Oh vad vi såg fram emot att komma hem för att träffa Frank och se hans reaktion. Vi svängde in på Toys´r us för att köpa en present till Frank från Jonna så hon skulle hamna på plus direkt. Vi möttes redan i garaget av farmor tillsammans med en glad Frank. När vi steg ur sa han inte ens hej till oss utan det enda han frågade var: "Var e Jonna?". Han blev alldeles sprallig när han såg henne i bilbarnstolen och ville pilla på henne hela tiden och bära bilbarnstolen. När vi kom hem ville han klä av Jonna ytterkläderna och bära henne. Han fick iallafall sitta med henne i knät i soffan. Med andan i halsen såg vi honom peta henne i ögonen, munnen och näsan men Jonna var tålig.

Kina och Ingemar var också där. När Kina frågade Frank om hon fick hålla i Jonna så sa han snabbt "Nej!"

Som tur var kunde vi ju fiska fram presenten och det blev en riktig hit. Den satt han med bra länge och även dagarna efter... så det är ett tips!! Det var en blå Blixten Mcqueen med bilbana som han önskat sig länge. 

När Jonna kom blev Frank väldigt intresserad av hur det var när han var bebis. Han ville hela tiden titta i sin fotobok och särskilt på bilden där han hade en svart navel som Jonna hade. Han har pratat mycket om den naveln tills den trillade av efter fyra dygn.

Frank är väldigt glad att ha Jonna och det är henne han frågar efter det första han gör på morgnarna eller kommer hem från dagis. Han vill så gärna hålla och krama henne och pillar på henne hela tiden. Det blev så mycket att vi kände att vi var tvugna att lämna honom på dagis för att få en lugn stund. Tanken var att ha honom hemma men det hade inte gått. Han blev lite väl uppvarvad och väldigt intensiv kan man säga.

Han är väldigt stolt över henne också har vi märkt när vi träffar andra. Då vill han stolt visa upp henne och då värmer det i hjärtat.

Självklart har han reagerat även med att vilja bli mer buren mer och att jag ska natta osv. Han vill ibland inte att jag ska amma men accepterar att han får vänta på sin tur. Någon gång har han sagt att "Jonna kan gå tillbaka i magen" eller "Det är bara Franks pappa" osv men mest har det visat sig i att Frank börjat trotsa på ett helt annat sätt. Han lyssnar inte längre och testar gränser hela tiden. Vi har blivit tvugna att bli arga oftare och ändå verkar det inte hjälpa. De första tre dygnen var som semester när det bara var Emil, Jonna och jag men nu under påsken har vi blivit helt slut av att ha koll på Frank som gör en massa hyss eller går och väcker Jonna stup i kvarten. Känns som man måste hålla ett öga på honom hela tiden nu. Däremot har han kunnat leka mycket mer självständigt sen Jonna kom.

Helt plötsligt blev Frank så stor. Visst vi hade hört det av andra och var förberedda på det men det blev sån himla kontrast så himla fort. Vart tog vår lille Frank vägen? Vår bebis? Hans huvud, händer, mage... ja allt blev så stort. Man kan ju klappa på hans kinder med hela händerna och rumpan är ju gigantisk när man ska byta blöja. Han pratar så mycket och förstår så mycket så det är nästan så man får påminna sig själv att Frank inte är så stor ändå och inte förstår allt bara för att han blev storebror över en dag. Tänk att lille Frank alltid kommer vara stor från och med nu! Jag tror han kommer bli en härlig och kärleksfull storebror till lilla Jonna.