Välkommen Jacob

Den 31 Mars 2013 bestämde sig Jacob för att komma ut till världen. Närmare bestämt, mitt under påskfirandet precis som sin storkusin Frank gjorde en gång i tiden. De kom båda på påskdagen. Detta gjorde det svårt för hans föräldrar att hitta barnvakt på så kort tid, alla var bortresta eller upptagna på sitt håll. Då fick Lundgrens den äran att komma och passa lillSampa, ett minne för livet! Vi fick även möjlighet att se familjen Lindholm gå från tre till fyra och uppleva det stora mötet mellan storebror och lillebror!

Välkommen hem till mig!

Som tur är leker ju Frank och Sam så bra så det var bara att vinka "hej då" när mamma och pappa hastigt åkte iväg. 

Morfar och Morbror kom och hälsade på under kvällen och just när vi satt här i soffan fick vi det chockerande beskedet att lillebror var född!! "Redan???" utbrast vi, "skämtar dem?" men nej det var inte första april riktigt än... Jakob hade haft bråttom för när de väl åkte hemifrån ca 17.30 tog det bara 1 timme och 20 min innan han var ute. Alltså 40 min efter att de kom till sjukhuset. Bra jobbat säger jag bara! Vi andra var i chock resten av kvällen!

Grabbarna hänger i gymmet.

Så kom det stora ögonblicket, nattningen. Hur skulle det gå med Sam? eller ja med alla tre? Vi hade inte behövt oroa oss alls. Det gick faktiskt mycket bättre än förväntat. Sam hjälpte så snällt till att byta om till pyjamas, var som ett mönsterbarn som lyfte på rumpan och gjorde precis som vi sa. Han drack välling och följde sen med upp till sängen. Han hade blängt lite på Emil och sen vänt sig om och somnat. Allt detta utan sin kära napp som Emil glömt. Jag tog hand om Franks nattning medan morfar och morbror passade Jonna tills Emil kom ner. Att vara trebarnsförälder är kanske inte så svårt? Vi hade till och med tid att sitta nere i soffan och andas ut jag och Emil när alla barnen sov.

Godmorgon. Natten var helt ok. Sam hade vaknat några ggr, saknade säkert sin napp stackaren. Bara första gången ropade han efter sina föräldrar men somnade om när Emil satte på dvd:n. Han vaknade till flera ggr men då behövde Emil bara rätta till täcket eller klappa på honom så somnade han om. Värre var det med Frank som inte kunde somna om när han vaknade mitt i natten. Han var jättenöjd att han var hos Sam och pratade glatt och högt som bara den. Var rädd att Sam skulle vakna eller Jonna som låg i samma säng men de gick om varandra. Frank utbrast plötsligt jättehögt "Sams bebis har inga tänder" som att han hade legat och funderat på det.

Allt gick bra på morgonen. Grabbarna var glada att se varandra, åt frukost ihop och lekte sen.

Solen sken så vi tog en promenad till soprummet. Duktiga Sam gick hela vägen fram och tillbaka utan att klaga. Kunde man inte riktigt säga om Frank som ville bli buren hela tiden. Så blir det om man är vaken på nätterna! Här tar de undan bajsblöjorna efter sig ; )

Frank vill bli buren, Sam är rädd för katten.

Blåste såpbubblor, tittade på utsikten och satt och värmde oss i solen i väntan på bebisen. Fina kusinerna!

Så äntligen kom den efterlängtade bebben hem härligt sovandes som nyfödda gör.

Fina familjen. Sam fick lugnt och sakta bekanta sig med sin numera käraste ägodel. Han undrade nog vad det var i början och bara han fick röra bebben.

Precis en vecka efter Jonna föddes Jacob. J & J kommer följas åt genom livet tror jag. Lite konstigt men på nåt sätt magiskt med två exakt lika stora små älsklingar i våra liv. Mormors änglar!

När blev Frank och Sam så stora?

Helt plötsligt är vi två tvåbarnsfamiljer!

Tur att Frank har sin egen bebis så behöver han och Sam inte bråka om det iallafall ; )

Så här i efterhand tyckte vi nog allihopa att det var så himla kul det dygnet. Så roligt att få vara med om detta stora ögonblick men främst att få ta hand om och lära känna lilla fina Sam. Emil tror jag var extra stolt att Sam accepterade honom och att han fick natta utan problem. (Jag är såklart väldigt stolt över min man också) Emil känner ju att dem två alltid haft en särskild relation. Kändes som vi fick lära känna Sam ännu lite bättre och sen var det ju så roligt att smågrabbarna hade så roligt ihop. Blir glad i hjärtat varje gång de leker tillsammans och har roligt och det går bara bättre och bättre ju äldre de blivit.

Tack Nina och Pelle för att ni vågade låna ut er fina skatt till oss, en sliten och trött småbarnsfamilj ; ) Vi känner oss stolta över förtroendet!