Idag firade vi den här donnan som fyllt 40 år!! Precis hemkomna från paradisöarna Japan och Hawaii fick de en smärre chock när hela ABS var samlad för att överraska födelsedagsbarnet. Frank och Sam hade länge spanat i fönstret efter att bilen skulle dyka upp för då skulle de ropa "Nu kommer dem" och springa ner och gömma sig under bordet och vara tysta. Frank sprang och var så uppspelt att han halkade i trappen och slog i ryggen. Samtidigt som han grät och jag bar honom så pekade han mot bordet och ropade "spring" med tårar i ögonen. Hyfsat fokuserad på sin uppgift!
När Rydars kom in var barnen faktiskt förvånansvärt tysta och vi stod o väntade på när vi skulle springa fram men kunde inte ta steget. Då hjälpte Sam oss och stack fram huvudet och sa "GRATTIS", alla skrattade och vi blev avslöjade. Mio blev jätteförvånad och verkade så glad att se oss. Det var ju så länge sen sist eftersom de varit borta en månad. Det blev så lyckat med all god mat, vi hade alla hjälpts åt att göra tre små rätter var så det fanns hur mycket god mat som helst. Det fanns sallad, bröd, paj och snittar. Till och med tonkatsu och karage som Marcus gjort, så himla gott! Det var festligt pyntat och vi skålade med bubbel trots att ingen egentligen ville ha HAHAHA men firar man nåt stort så gör man!
Det var roligt att kunna ge tillbaka nåt till Mio som alltid bjuder alla på middagar och som ger så mycket och hjälper oss med stort som smått. En riktig BIG sis som nu offeciellt även blivit "Bullmamman". Appropå bulle i ugnen så är det ju även offeciellt att Rydars ska få tillökning. Bästa nyheten nånsin i år. Så efterlängtat och önskat litet knyte som växer och mår bra, vårt lilla mirakel!
Även Mio o Martin har nu fått sin babykorg!
Småsyskonen är till och med för små för barnbordet men hänger gärna hos de stora!
Jonna o Jacob hittade direkt sina roller. Jonna hoppade snabbt ner i vagnen (hon sätter sig i allt nuförtiden) och Jacob ställde sig bakom och drog (han är jätteduktig på att gå med gåvagnen redan). Tur det fanns en kusin som hjälpte till att styra ibland också.
Grabbarna ville ut och åka sina bilar i lååååång backe så Nina och jag tog en promenad ner till golfbanan. Frank har aldrig åkt så mycket backe tidigare. Grabbarna var så lyckliga! Jag och syrran kunde knappt prata då lila bilen låter så mycket hihihi
Hemma igen ville vi inte gå in så det blev storstädning i trädgården. Jonna fick prova vårkläderna och äntligen kunde hon röra sig ute. Hon var överlycklig över att kunna krypa till löv och grushögarna och smaka lite. Blir förvånad varje gång hur mycket alla trivs när vi pysslar i trädgården såhär. Både Emil och jag var helt slut men man får verkligen energi av att vara ute och jobba. Frank tar verkligen uppgiften på allvar och hjälper till. Han frågade sen "Hade ni inte klarat det utan mig mamma?" gulligt! Han är så duktig och krattar och sopar och tar upp löv i skottkärran. Han har såklart sina egna trädgårdshandskar, kratta och sopborste. Det blir så mycket roligare när Frank tycker det är kul. Det blir som en aktivitet, nåt att göra tillsammans snarare än ett måste.
Idag var saknaden efter mamma extra stor. När vi åkte förbi sjukhuset så kände jag bara exakt samma känsla som för ett år sedan. Vädret var precis likadant, det här lite dammiga ljuset, första vårvärmen, vi åkte i en tyst bil på samma väg, trötthet... den tunga känslan kom som en chock. Jag kände det innan jag tänkte på det. Tänk att kroppen kan minnas. Du är så saknad älskade fina mamma, tänk vad du skulle älskat en dag som denna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar