Påsken

Årets påsk firades på lördagen som vanligt på Tuna. Det var en person som särskilt saknades och som alltid kommer lämna ett tomrum efter sig särskilt under högtider som dessa. 

Godmorgon finingar...

Frank var så duktig och hjälpte till att pryda påskriset med en massa ägg... när det väl var klart bröt Frank ihop för att han inte fick ta bort alla ägg och börja om igen. Nästa år ska han få ett eget påskris! 

Varje dag frågade han när påsken var slut så han skulle få ta bort äggen igen. Han till och med tog med ett ägg till förskolan en dag.

Mer påskpynt.

Målar ägg på morgonen. Det var roligt fram tills han började måla på bordet.

Även Jonna är med.

Har kommit till Tunavägen och träffar Melina för första gången.

Familjen Lindholm.

Årets påskmiddag var både lyxig och traditionell. Kanske kändes traditionen viktigare än någonsin detta år. Pappa hade dukat så fint. Dessa fina snittar gjorda av Nina var underbart goda och visst blir presentationen halva grejen! Lilla kaninen har hittat fram även i år.

Frank fick ett påskägg av Lindholms. Är det nån som alltid kommer med påskägg så är det Nina =) älskar påskägg men hade inte hunnit tänka på det själv detta år.

Mina fina grabbar!

Helt otroligt men hela familjen fick äta tillsammans denna middag. Smågrabbarna snackade, skrattade och verkade ha skitkul under middagen. (Rydars ni var saknade!)

Melina fick inte riktigt nog.

Första familjebilden. Barnen verkar inte riktigt vilja vara med ; )

Mera bus i trappan med Pelle, de skrattade så de kiknade.... underbart! Inte konstigt att Pelle alltid varit en favorit. Nu har Frank även upptäckt att Pelle inte har nå hår ; )

Min födelsedag

Min födelsedag blev kanske inte precis som jag tänkt mig för jag vaknade upp och hade jätteont i kroppen, kände mig typ sjuk och hade fått tillbaka foglossningen. Det blixtrade till i huvudet hela tiden och ömmade i hårbotten mest men även över hela kroppen. Som tur var hade vi inga planer förutom läkarbesök på BB. Det visade sig att jag hade 38,5 grader i feber fast jag mådde ganska ok ändå efter alvedon. I vanliga fall brukar jag vara helt däckad på typ 37,5. Blev lite orolig och tog upp det med barnmorskan på läkarbesöket med Jonna. Hon sa att det var vanligt med en febertopp sådär kring fjärde dagen efter förlossning pga hormoner och att bröstmjölksproduktionen satt igång men att jag skulle vara uppmärksam på att det släpper så det inte var en infektion. Dagen efter släppte det och jag mådde som vanligt igen så det var bara en febertopp som tur var. 

Firade med jättegod middag lagad av min älskling medan jag satt i soffan och ammade. Det gör inget att vara sjuk när man har en sån här fin familj som tar hand om en...

Första utflykten

På skärtorsdagen var vi ute med Jonna för första gången, 4 dagar gammal. Vi tog en tur till Biotopia och lekte lite i Vasaparken. Det var soligt och härligt och det var en underbar känsla att kunna gå igen. Frank var livrädd för djuren eller snarare för ljudet och mörkret när man tryckte på knapparna. Han sprang därifrån. 

Godmorgon

Tänk att vi har två barn i baksätet. Frank låtsas sova som Jonna. 

Mer besök

Den 27:e kom Rebecca och Erik förbi med tårta. 

På kvällen kom farfar och Siv förbi också. De hade varit i Thailand och tog med sig en massa godis och presenter till oss alla.

Besök av the ABS

Två dagar gammal fick Jonna träffa hela familjen ABS. Helt ovetandes om allas beundrande blickar sussade hon sött hela tiden.

Fick en hel massa presenter. 

Jonna fick en helt ny garderob och jag och Emil fick kakor och hembakat bröd!

Från Familjen Lindholm

Från Pappa

Från Marcus och Melina

Fick även blommogram från Emils arbetskamrater.

Big sis åkte själv till Uppsala sent på kvällen för att få träffa Jonna.

Även hon vet hur hon ska glädja mamman ; )

"Bakade med kärlek"

Från Rydars

Kroppens förändring

Det är så sjukt hur kroppen återhämtar sig så snabbt. Magen var ju kvar som väntat, har gått ner ca 7 kg men den mesta av all värk är borta. Foglossningen är bättre även om jag känner av den fortfarande så kan jag gå igen, jag kan böja mig ner och plocka upp saker på golvet, jag orkar själv hämta saker och känner mig lättare och piggare. Värken över höger revben är kvar även om det inte är lika farligt. Kunde sova på mage redan samma natt och det var underbart!!

Stolt storebror

Oh vad vi såg fram emot att komma hem för att träffa Frank och se hans reaktion. Vi svängde in på Toys´r us för att köpa en present till Frank från Jonna så hon skulle hamna på plus direkt. Vi möttes redan i garaget av farmor tillsammans med en glad Frank. När vi steg ur sa han inte ens hej till oss utan det enda han frågade var: "Var e Jonna?". Han blev alldeles sprallig när han såg henne i bilbarnstolen och ville pilla på henne hela tiden och bära bilbarnstolen. När vi kom hem ville han klä av Jonna ytterkläderna och bära henne. Han fick iallafall sitta med henne i knät i soffan. Med andan i halsen såg vi honom peta henne i ögonen, munnen och näsan men Jonna var tålig.

Kina och Ingemar var också där. När Kina frågade Frank om hon fick hålla i Jonna så sa han snabbt "Nej!"

Som tur var kunde vi ju fiska fram presenten och det blev en riktig hit. Den satt han med bra länge och även dagarna efter... så det är ett tips!! Det var en blå Blixten Mcqueen med bilbana som han önskat sig länge. 

När Jonna kom blev Frank väldigt intresserad av hur det var när han var bebis. Han ville hela tiden titta i sin fotobok och särskilt på bilden där han hade en svart navel som Jonna hade. Han har pratat mycket om den naveln tills den trillade av efter fyra dygn.

Frank är väldigt glad att ha Jonna och det är henne han frågar efter det första han gör på morgnarna eller kommer hem från dagis. Han vill så gärna hålla och krama henne och pillar på henne hela tiden. Det blev så mycket att vi kände att vi var tvugna att lämna honom på dagis för att få en lugn stund. Tanken var att ha honom hemma men det hade inte gått. Han blev lite väl uppvarvad och väldigt intensiv kan man säga.

Han är väldigt stolt över henne också har vi märkt när vi träffar andra. Då vill han stolt visa upp henne och då värmer det i hjärtat.

Självklart har han reagerat även med att vilja bli mer buren mer och att jag ska natta osv. Han vill ibland inte att jag ska amma men accepterar att han får vänta på sin tur. Någon gång har han sagt att "Jonna kan gå tillbaka i magen" eller "Det är bara Franks pappa" osv men mest har det visat sig i att Frank börjat trotsa på ett helt annat sätt. Han lyssnar inte längre och testar gränser hela tiden. Vi har blivit tvugna att bli arga oftare och ändå verkar det inte hjälpa. De första tre dygnen var som semester när det bara var Emil, Jonna och jag men nu under påsken har vi blivit helt slut av att ha koll på Frank som gör en massa hyss eller går och väcker Jonna stup i kvarten. Känns som man måste hålla ett öga på honom hela tiden nu. Däremot har han kunnat leka mycket mer självständigt sen Jonna kom.

Helt plötsligt blev Frank så stor. Visst vi hade hört det av andra och var förberedda på det men det blev sån himla kontrast så himla fort. Vart tog vår lille Frank vägen? Vår bebis? Hans huvud, händer, mage... ja allt blev så stort. Man kan ju klappa på hans kinder med hela händerna och rumpan är ju gigantisk när man ska byta blöja. Han pratar så mycket och förstår så mycket så det är nästan så man får påminna sig själv att Frank inte är så stor ändå och inte förstår allt bara för att han blev storebror över en dag. Tänk att lille Frank alltid kommer vara stor från och med nu! Jag tror han kommer bli en härlig och kärleksfull storebror till lilla Jonna.