Isak och Frank är bästa vänner och vill träffas varje dag trots att de setts på förskolan, gulligt! De pussas och kramas jämt. Tänk att de har följts åt sen de bara var 5 månader gamla. Sedan bebisarna kommit så har vi setts nästan varje dag efter förskolan för att slå ihjäl lite tid då grabbarna slutat klockan två. Vi har lekt i någon av lekparkerna i närheten och ätit mellis tillsammans. Varje dag när jag hämtat Frank så kramade han mig och sa det första han gjorde: "Vänta på Becca? Följa med Siha?" Sen tittade han i mellispåsen efter sin blixten mcqueen vattenflaska som han drack ur och stolt visade upp för sina kompisar och sen visade han ännu stoltare upp sin lillesyster Jonna. En klunga av barn stod oftast kring vagnen och Frank sa stolt "Mark du kan stå där" eller "Du får se!" som värsta kungen. Sedan kom Isak och undrade om Frank hade med en bil till honom och det hade han alltid. Varje morgon valde han omsorgsfullt ut en bil till sig själv och en bil till Isak som fick följa med till förskolan. Efter det tjafsade de om vilken lekplats vi skulle till: "inte den med tak... den med små hus...." osv. Rebecca hade alltid med mjölk till båda pojkarna och jag hade med morötter. Tänk vilken tur att vi hade varandra, grabbarna fick leka och vi mammor fick prata, alla nöjda. Tiden gick alltid så fort. Oh vad jag kommer sakna dessa stunder. Även om vi såklart kommer fortsätta ses ofta så blir det inte den där dagliga stunden, så självklar och så mysig.
Vi hade vår egen sommaravslutning sista dagen vi gick på förskolan. Ett lyxigare mellis med smoothie och ananas i en helt ny lekpark.
Varenda dag slocknade båda barnen i bilen hem, ett lagom nap när Frank nu slutat sova på förskolan och ofta var väldigt trött sådär vid tre, fyra tiden.
På förskolan ordnades det också med sommarfest där de sjöngs och bjöds på glass.
Frank gick direkt till mig och fick bäras tillbaka av Anna Lena. Han sjöng inget och gick efter ett tag tillbaka till mig och Jonna.
Jag som har svårt för avsked tyckte det var lite jobbigt att tacka och säga hej då till fröknarna. De skulle sakna Frank och tyckte att han hade mognat så mycket detta halvår. Vi tycker också han lärt sig otroligt mycket och det känns lite jobbigt att han måste sluta nu när han trivdes mer på förskolan. Han såg ibland fram emot att gå dit, det var aldrig problem att lämna och han pratade mycket om "mina kompisar" och "mitt jobb". Fröknarna sa att det inte skulle vara några som helst problem för Frank att börja på nytt ställe då han är så trygg och social.
Vi har varit och hälsat på Franks nya förskola Solrosen på Astrakanen. Det kändes jättebra och Frank verkar ändå fatta att han ska börja där senare.Han frågar ibland om han ska till Solrosen. Han kommer ihåg att det fanns bilar och bilgarage där och längtar nog dit lite. Han verkade bli förvånad över att det fanns så mycket leksaker där. Ska bli kul att få vara med så mycket under inskolningen denna gång, se hur han reagerar och vad de gör. På Montessori var det Emil som skolade in men han fick aldrig vara inne på avdelningen utan satt utanför och väntade. Känns som det var bra fröknar och känslan är bra så det blir nog bra.
