Såg att senaste inlägget var från trallbygget vilket måste ha varit för precis ett år sedan. Det blev ett långt uppehåll... det bara blev så. Det började med att datorn pajade och sen orkade jag inte ta tag i det. Men idag fick jag en känsla av att vilja uppdatera lite. Mycket har hänt på ett år och jag vill minnas hur barnen var när de var små. Vet hur mycket jag glömmer så jag vill skriva ner det så jag har nåt att läsa när jag blir äldre.
Min fina lilla stora kille... som är 5 år nu. Kan inte fatta det. Han har blivit en sån fin kille och jag är så stolt över honom. Kände det lite extra häromdagen när jag var på utvecklingssamtal med en av hans pedagoger. Det var bara bra!! Han var en sån trygg och lugn kille. "Lugn???" tänkte jag då, har alltid sett Frank som en av de vilda... i alla fall inte lugn. Men jo det var Frank de pratade om. Han hakade aldrig på när andra barn sprang iväg. Han var väl medveten om vad som var rätt och fel och det var väldigt viktigt för honom att det var rättvist... hiihi redan. Jag har redan påverkat honom med mitt rättvisetänk. Orättvisa är det värsta jag vet... det är något som mina föräldrar alltid varit väldigt noggranna med att vi barn aldrig skulle behöva uppleva. Kanske en anledning till att vi också håller ihop.
Han var ingen pysselkille som gillade att måla och lägga pussel däremot älskade han att vara i byggrummet och skapade på det sättet. Han är också väldigt engagerad i projekt de hade och hade en del funderingar och analyserade sånt de pratade om. Han hade tex stenkoll på vad demokrati betydde! Var intresserad av matte mm
Han verkade väldigt omtyckt och blev alltid mött på morgonen av kompisar när han kom. Han har lätt att vara i grupp och lekte med både tjejer och killar. Det är aldrig problem vid lämningar heller utan han ger mig en stor kram, puss och gnugga näsa, sen sticker han iväg själv och leker med sina kompisar.
Hemma är han i en ganska bra fas måste jag säga. Det går att resonera med honom och prata om olika saker. Det är så himla kul när han är på det humöret... när det bara bubblar ur honom (vilket kommer oftast vid nattning). Han är hjälpsam och förstående för det mesta, han märker direkt när jag börjar bli arg och är bra på att säga förlåt. Han är smart och förhandlar och lyssnar bättre o bättre. De enda gånger han kan bli helt oresonlig är när det gäller ipaden. Den kan styra hans liv... ja båda våra barns liv faktiskt. För det mesta kan han hantera det men ibland blir han såååå arg när han inte får titta.
Han är nästan aldrig hemma på kvällarna längre utan vill ut och leka med grannbarnen direkt efter dagis. Kommer hem till middagen men har bråttom iväg igen. Så är han alltid vid maten, även på dagis tydligen. Då har han bråttom till byggrummet men hemma har han bråttom ut eller till tvn.
Han och Jonna har börjat leka lite nu. De jagar varandra och skrattar. Hoppar i soffan. De kan sitta bredvid varandra och bygga eller måla. Med leken kommer även bråken. När Frank har tråkigt kan han börja reta Jonna. Jonna ger dock tillbaka och då är Frank ganska lugn även om de kan slåss ibland också.
Frank är så stor att man kan släppa honom själv. Han kan leka på gatan själv, i lekparken, på leos lekland osv. När han har kompisar här leker de själva. Helst vill han ta hit kompisar för att spela tv spel för han tycker inte om att spela själv och han har fattat att mamma o pappa inte vill. Han verkar kunna leka med barn i alla åldrar både yngre och äldre.
Det bästa är att han fortfarande är så kramig och gosig. Han vill fortfarande bli buren, sitta nära och säger hela tiden att han älskar oss!! Älskade barn!
Visar stolt upp sin väv på förskolan.
Läser bok för Jonna
Väldigt intresserad av saker som rymden, fröer som växer, regnbågen mm
Samarbete
Mysigt på väg hem från förskolan.
