Bästisarna

Flera gånger i veckan träffar vi Isak och Rebecca i någon form i samband med lämning eller hämtning på förskolan. Det första Frank frågar numera när jag kommer och hämtar är vart Isak är "Siha och Becca" som han säger. Vi brukar nästan alltid följas åt på vägen hem vilket både underlättar men också tar längre tid. Trevligt ändå att få prata lite med Rebecca och slippa kämpa allt för mycket med kläderna. De gånger Isak också är i hallen kan det bli mkt kramar, pussar, brottning, skratt och bus men det går också väldigt lätt att klä på Frank för det är bara att säga att vi inte hinner följa med Isak om han inte klär sig nu och då går det undan. På vägen hem ska de åka lite rutchkana, leta efter pinnar, dra varandras vagnar osv... så det kan ta lite tid. 

Vissa dagar följer vi med hem till någon av oss och då är glädjen stor... konstigt nog. För hur mycket de båda än tycker om varandra så kan de också bråka väldigt mkt så man undrar varför de tycker det är kul att träffas. Ibland går det jättebra och då är det underbart att se dem leka och skratta ihop. Skönt också för Rebecca och mig att sitta en stund och prata... då går em lite fortare. 

Jag blir glad av att se dessa killar ihop, det är som att de verkligen hållt ihop sen bebisar och de tycker verkligen om varandra. De har en särskild kontakt, det märks när de får syn på varandra ute i hallen på förskolan. Isak är ju den kramiga typen men Frank kastar sig aldrig kring halsen på nån som han gör med Isak med en gång. De pussas och kan liksom inte släppa varandra. De triggar varandra och skrattar hejdlöst. De är trygga med varandra och tänker på varandra när de inte ses... så himla gulligt! Själv blir jag rörd varje gång Isak kommer fram till mig och hälsar och klappar mig på armen (bara för att jag brukar göra det på honom hihihi)

Enda saken som känns tråkigt med flytten till Storvreta är att inte få ha denna härliga familj runt husknuten!