Tiderna förändras

I morse skulle Emil prova lämna Frank på dagis. Han har ju inte gjort det på flera veckor då jag varit hemma men nu när det börjar bli så jobbigt för mig så tänkte vi göra ett försök. Förra gången vi gjorde ett försök var när jag var sjuk men det blev ett stort fiasko. Frank ville vara hemma eftersom jag var kvar hemma och vägrade följa med Emil.

Den här gången låtsades vi att jag skulle till jobbet så jag gick typ 10 min före dem och tog en tidig morgonpromenad. Det gick jättebra, han brydde sig inte om att jag gick och tydligen hade lämningen gått bra. För mig gick det låååångsamt... men det var ganska skönt att strosa i halvmörkret och titta på alla andra som var på väg till jobbet. Med mitt tempo går det ju inte att stressa på så jag vaggade fram där och tänkte en massa. Försökte mig på lite mindfulness hihihi men vet egentligen inte så mycket om det. Önskar jag kunde njuta mer av tiden nu som jag gjorde förra gången och jag ska försöka tänka mer positivt. Blir deppig emellanåt men det hänger ihop med hur mkt ork jag har.

Kom att tänka på tiden med Frank när han var mindre och hade ovanan att vakna vid fem varje morgon. Då satt han och jag i sandlådan redan vid sju på morgonen och alla som var på väg till jobbet då tyckte nog vi var tokiga hihihi. Ibland är det tur att tiderna förändras, i morse vaknade Frank strax efter sju... skönt! Tänk vilken skillnad från innan man fick barn.... nu tycker man att det är sovmorgon om man får sova till sju!