Första känslan vid huset var: Jag kan inte fatta att allt detta är vårt. Det är för bra för att vara sant. Nu när det börjar närma sig inflytt börjar jag bli lite nervös. Jag kan ibland undra vad vi har gett oss in på. Tänk vad mycket mer att göra, tänk om vi inte trivs, tänk om Frank inte gillar förskolan osv. Det känns lite läskigt att lämna tryggheten vi har nu. Nu vet vi vad vi har och vi lever ett ganska enkelt liv. Jag kan cykla till jobbet, Frank trivs på förskolan, det är nära till stan osv. Sen tänker jag på att Frank och Jonna kommer få det bra här och trivas att växa upp bland bärbuskar, skog och äppelträd.
Blev så glad av den här vyn när vi kom till huset. Det är så vackert med träden.
Vårt trädgårdsland. När Frank vattnade fick han ett djur på benet och skrek som en besatt. Min lilla stadskille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar