Solstrålen

Tänk att jag är här igen, att jag har lyxen att få rå om en liten bebis, min bebis. Att jag ska få va hemma med henne i 1 år och se varje steg hon tar. Jag älskar den här bebistiden, minns tillbaka på så mycket från Franks tid, jämför, uppskattar ännu mer och njuter. Jag njuter mer för jag vet att den här tiden är så kort, jag är tryggare och mer avslappnad. Amningsstunderna som förr stressade mig tycker jag är mysiga och avkopplande (förutom när jag har en Frank som hänger över mig och tjatar om att gå ut ; )). Tänk att det känns helt overkligt att Frank varit så här liten och tänk att man kan älska två barn lika mycket. Det är nåt visst med spädbarn, man kan bara sitta och titta på när de sover och fånle som om man är nykär. Tänk att man kan ha den här känslan av nyförälskelse hela tiden, det tar liksom aldrig slut... förutom när de är trotsiga ; ) Till och med när man är helt slut efter att hört Frank tjata en hel dag, fått förhandla om minsta lilla sak, truga med maten, säga "nej" till förbannelse, trösta och muta älskar man allt med honom bara man får en kram, får höra hans tokiga bubbel, hans kloka tankar och hjälpsamma gester. Då är liksom allt värt det. Varje gång de ler mot mig blir jag varm i hela kroppen, sjukt stolt och fylld av kärlek. Ja jag har blivit en sån där mamma som bara lägger upp bilder på sina barn på Instagram, vill visa hela världen mina fina skatter. Jag menar hur kan inte alla älska min sons tokiga påhitt och busiga uppsyn och det är väl inte bara jag som blir helt tagen av lillsnärtans underbara leenden? 

 

I början kändes hon som ljuset i allt mörker, vår lilla solstråle och nu har hon verkligen blivit en liten solstråle alltid nöjd och ler jättemycket. Nästan varje gång man tittar på henne så spricker hela hon upp i ett leende och ibland pratar hon också. Ibland när man tittar ner på henne när man ammar så ser man två stora ögon och ett leende som tittar upp mot en. Hon släpper ibland och bara tittar och ler och sen typ tittar bort generat... som att hon flirtar, så himla gulligt. Hon älskar att bara sitta och titta och att man pratar med henne.

Såhär glad blir hon när pappa kommer hem.

Häng med brorsan, tittar på Bamse.

Brukar även sitta och titta och le åt "kakan" på babysittern. 

Det är dock sjukt jobbigt så ibland däckar hon. Hittade henne sovandes igår med en massa presenter runt omkring sig. Den skyldige var Frank. Han gillar att göra teckningar och slå in med fina snören för att ge bort. Det ligger ofta saker hos Jonna, som tex bilar som Frank har lagt dit.

Något av det finaste som finns är när Jonna sover, hon är så vacker och fridfull. Har alltid gillat barn som sover. Jonna sover ofta med händerna utspärrade. Jag gillar att hon kan somna själv ibland, det hände aldrig med Frank och det känns som att hon då är så trygg att hon bara kan somna. Älskar hur hon hugger efter bröstet när hon vill äta och hur ögonen nästan går i kors då. Jag älskar hennes missnöjda skrik, hennes ryckiga rörelser, fjuniga hår och de små fötterna. Älskar att bära henne när hon är naken så man får känna hennes goa hull, hennes crazy Jack Nicholson frilla och att allt är så litet på henne... och så perfekt.

Jag älskar att se dessa två tillsammans. Frank är världens goaste storebror!