Jacobs dop

Jacobs dop kommer jag minnas mest som kaosartat tyvärr. Det började så bra, fint väder, Sam så fin i skjorta kom och kramade Frank och hängde med honom hela dagen, gjorde allt som Frank gjorde, Pelle stilig och Nina världens vackraste mamma. Ceremonin var så fin i början. Frank och Sam ville sitta bredvid varandra och var fokuserade på att läsa psalmböckerna. Jacob var så nöjd och charmade hela församlingen när han tittade med sina stora ögon på prästen. Sen när själva dopet kom och alla barnen fick komma fram och titta blev det kalabalik. Frank, orädd som han är, marscherar rakt fram till det stora dopljuset vid dopfunten och råkar välta det innan någon ens hunnit ställa sig upp. Stearin rinner över både huvudet, armen och handen och Frank skriker. Vi springer ut, vaktmästaren hämtar vatten och Frank skriker och skriker. Dörrarna står öppna in till kyrkan så resten av cermonin måste ha pågått med Franks skrik i bakgrunden. Vi gick sen till köket och spolade vatten på Frank som var riktigt skärrad. Efteråt fick vi höra att Jonna som vi lämpade över till Melina och Marcus hade blivit missnöjd så varken Melina eller Marcus kunde koncentrera sig. Sam hade undrat vart Frank tog vägen så till slut fick Mio ta med honom ut och leta efter Frank. Förlåt Lindholms om Jacobs dop blev lite kaosartat!

När ceremonin var klar hade Frank lugnat ner sig och kunde leka vidare med de andra barnen, fikade och spelade piano. Fikat var så lyxigt och mysigt. 

På väg på fest, finskjorta på och allt! Inte helt lätt att få på annat än myskläderna!

Busgrabbarna glada att se varandra.

Så otroligt vacker mamma!

Kitchen creew.

Mormors kyrka som Frank brukar säga.

Min fina familj!

Sam tar en paus i bibelläsningen och hjälper till att hälla vatten i dopfunten.

Presentöppning

När alla var på väg hem gick jag tillsammans med Jonna ner till mammas grav och fick lite egentid med mamma. Vi tände det första ljuset. Minns det som väldigt effektfullt då de blåste mycket och duggregnade, som att det skulle blåsa upp till storm. Mörka moln på himlen men ändå varmt. Mäktigt och magiskt. Håret och klänningen blåste i vinden, allt var lite som i en dimma. Jag ensam för första gången, otroligt sorgligt men ändå glatt för det var som att jag fick en hälsning av mamma. För när jag gick därifrån var det nåt som smekte min kind hastigt och när jag vände mig om såg jag ett stort frö, ungefär som maskrosens, flyga bort. Jag blev glad mitt i sorgen. Det var som att mamma ville göra sig påmind utan att skrämmas... älskade fina mamma. 

(Några dagar senare flög det in ett sånt där stort frö i huset så jag tog den och sparade den!)

Dagen efter hade Nina gått till graven och sett att ljuset fortfarande brann, trodde aldrig det skulle fortsätta brinna då det blåste så mycket. Jag hade till och med problem att tända det. Hon hade träffat på vaktmästaren som frågade hur det hade gått för Frank, gulligt! Han sa att han var ju en sån glad liten kille!