Skidpremiär

Äntligen skulle Frank få testa åka utför för första gången. Det var nog jag och Emil som var mest förväntansfulla. Han testade i och för sig förra året också men kan inte säga att han åkte direkt. Han hade på sig grejerna i ungefär 15 min. Det snöade jättemycket och pjäxorna gjorde ont tyckte han så det blev lite av ett fiasko och vi fick pengarna tillbaka. I år sken solen, det var 2 minusgrader, inge folk och allt var perfekt. Jonna somnade direkt i vagnen så jag kunde titta lite när Frank o Emil åkte upp och ner i knappliften. Första dagen hängde Frank mest på Emils stavar och åkte mellan hans ben. Andra dagen åkte han lite på sidan om Emil men höll i hans stavar. De testade även selen och att han fick åka lite själv den sista biten. Det var många fall men han var tapper, lillkillen... oj vad liten han såg ut där i backen med stora hjälmen på =)

Jonna o jag gungade eller åkte pulka under tiden, det var bara härligt att vara ute. Vi kunde till och med sitta ute och fika första dagen. Andra dagen var lite sämre väder.

Idag är det utedag!

Visst är de lika mina fina killar, samma min!

Helt tomt i backarna, skönt!

Ingen dålig utsikt.

Andra dagen testar åka lite själv. Frank var lite ofokuserad och gjorde inte riktigt som han blev tillsagd.

Åt sen lunch och kunde sitta ute, så himla härligt. Frank var överlycklig då han fick välja leksak till barnmenyn.

Eftersom det var så fint väder passade vi på att åka upp på Åreskutan med linbanan. Man vet aldrig när det blir fint väder igen... och tur att vi gjorde det för det var en kanondag och resten av veckan skulle bli blåsig och sämre väder. Tänk att för varje år är det nåt nytt. Barnen blir äldre, de blir fler hihihi men vi gör samma sak. Tar kabinbanan upp, fikar lite längre upp och tar sen två liftar ner och går in mot Åre stad. I år åkte Emil skidor ner. Jag och Frank följde honom när han åkte precis under oss. Emil till och med stannade och vinkade då och då. Det var ett trött gäng som åkte hem den dagen. 

Obligatoriska bilden framför utsikten. I år var det Jonna och jag. Vi testade att ta Jonna i ryggsäcken men hon började gråta så det fick bli selen.

Märks att Frank blivit så stor. Det var inga problem att ta båda barnen själv ner. Han lyssnade och gjorde som man sa och var sååå uppspelt. Frågade om allt hela tiden!