Igår var Frank på sitt första riktiga kalas hos en kompis. Han har varit på Isaks kalas tidigare men han var så liten då. Sen har han ju varit på kalas hos kusinerna men då är hela släkten med. Nu var det Christoffer på förskolan som skickat inbjudan. Frank har inte varit så sugen på att gå dit men det var nog mest för att han inte gillar när andra får en massa paket men när vi väl kom dit så sprang han före till Christoffers hus med paketet i högsta hugg och var jättetaggad. När de öppnade dörren gav han paketet direkt så det var inga problem med det, skönt!
I hallen var Frank inte ett dugg blyg fast det stod en massa vuxna och tittade på oss. Han utbrast högt helt plötsligt: "Jag och kusin Isak har varit på Leos lekland"! Det var en isbrytare och alla började skratta. När han sen kom in till rummet där alla barnen satt och lekte så blev han lite mer tillbakadragen och ville att jag skulle vara där. Även Noah och Lilly var där som går på Franks förskola. Noah har varit bästa kompisen på förskolan sen Frank började, de kom som nya samtidigt och Lilly är Noahs syster.
Efter bara en liten stund så blev det presentöppning och då tror jag alla barn glömde att vara blyga. Paket är ju alltid spännande och alla satt lydigt i ring och tittade på.
Barnen fick fika själva i eget rum under uppsyn av Christoffers moster. Snacka om lyxigt att vi föräldrar kunde sätta oss i köket och fika själva. Och vilket fika sen... det fanns förutom tårta, bullar, muffins, kärleksmums, tre sorters kakor och chokladbollar. Allt var hembakat!! Så mycket fika att inte ens jag skulle orka äta av allt men barnen plockade på sig av allt såklart.
Sen blev det lite lekar och fiskdamm. Jag såg inte vad de gjorde för pappan tog hand om det och vi fortsatte prata i köket... underbart! Så efter detta bastanta fikat så fick barnen alltså en påse full med godis. Alla andra barnen sprang i väg och lekte och åt lite godis samtidigt men Frank satte sig ensam i soffan och njöt av sitt. Hahahah.
Det är en sån underbar känsla som mamma att se sitt barn leka helt lycklig med de andra barnen. Ibland kom de springandes i flock genom köket och skrek. Det var aldrig nåt bråk eller tjafs utan de hade bara så otroligt roligt, sockerhöga hela bunten! Själv hade jag faktiskt också supertrevligt! Två timmar går fort men det är faktiskt ganska skönt att lämna när barnen fortfarande är på topp. Frank följde med hem utan tjafs. När vi kom fram till bilen kom Noah. Han sa att han ville krama Frank och säga hej då. Så otroligt gulligt. Den lite äldre, tuffa killen, fem år (som hans mamma sa var väldigt kaxig just nu) klättrade upp till Frank som redan satt fastspänd i bilen, kramade honom och sa hej då. Frank tyckte inte det var nåt konstigt alls utan kramade bara tillbaka... Jag smälte!
Jo det är min son som står upp såklart!
Precis när vi parkerade bilen hemma utbrast Frank: "Jag måste kräkas!" Han gjorde det aldrig men han hängde över toastolen en bra stund. Hoppas han lärde sig att inte äta för mkt sötsaker nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar