Jag och Emil firade att vi varit tillsammans i 8 år med att sitta på polisstation en hel fm för att fixa pass, äta lunch ute och hälsa på några saknade.
För 8 år sedan träffades vi i Uppsala klockan 14.00 och fikade på Joes. Jag var så nervös att jag inte kunde få i mig en hel chokladboll som jag älskar. Emil åt en macka för det var frukost för honom hihihi. Vi strosade på stan, jag bjöd in mig själv hem till honom för att se hur han bodde. Han hade precis flyttat in och hade knappt några saker. Han hade dock en gammal akvarelltavla på en naken kvinna uppsatt alldeles för högt upp på väggen hahaha och en bokhylla som var helt tom förutom en kandelaber uppe på (utan ljus såklart)! Vi åt middag med Bella, Henke och Sara på Il Forno. Sara hade en egenstickad kjol på sig och jag var så sjukt pirrig så fort Emil pratade med mig. Efteråt satt vi på Hjalmarbrantings och pratade fram till klockan 23.00. Fick en hastig puss i mörkret innan jag åkte hem med Sara. Lång första date men jag ville typ inte att den skulle ta slut!
Fick lite ångest när jag tänkte tillbaka på den tiden, hur unga vi var, hur mycket vi hade framför oss, vilket annorlunda liv jämfört med nu. Inte för att jag saknar det livet (jo lite) men jag känner mig så gammal helt plötsligt. Under detta år har jag både blivit tvåbarnsmamma, flyttat till hus och mist min mamma. Det är stora förändringar. Nu för tiden tycker jag och Emil om att diskutera trädgård och odling, drömma oss bort till lugnet i Ottsjö och sitta på bänken utanför huset och ta en kvällsmacka, tittandes på vattenspridaren hahahah
Apropå ålder så kände jag mig även gammal när vi var på väg hem vid 13.30. Då kändes det som att nästan hela dagen hade gått, vi hade hunnit med att göra så mycket, men för 8 år sedan hade dagen inte ens börjat!
Är iallafall väldigt tacksam över att jag har denna fina man, som fortfarande är så sjukt snygg i sina slitna jeans och t-shirt. Sen att jag smälter när han ser kärleksfullt på våra barn, kramar dem i knät eller pussar dem godnatt gör mig ännu mer kär mitt i vardagen. Vi har nåt tillsammans som bara vi förstår, ingen älskar våra barn som vi två, det bästa vi gjort och det gjorde vi grymt bra!!
Hälsar på en kär vän...
...och en saknad farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar