Vi har alltid velat ta oss till Ridvadet nere vid sjöns smalaste parti. Där red man över för att komma till andra sidan. Det är en bit in i skogen, en tur på kanske 2 km. Vi gjorde ändå ett försök med vandringen. Tog med oss lite fika och en klubba som lockbete. Frank var så duktig. Han gnällde en del och njöt väl kanske inte av själva turen som vi gjorde men väl framme fick han kasta massa sten så det gjorde nog att det var värt allt... och så klubban förstås på slutet. Det fanns en del spångar att gå på och han höll utkik efter markeringarna på träden som visade vägen. Vi hittade en vandringspinne att gå med... tänk vad en pinne kan göra!
Jonna fick bästa platsen.
Frankie nöjd med sin vanringspinne.
Då skulle ju såklart Jonna också ha en.
Äntligen framme. Barnen älskar att kasta sten.
Tur det finns lite bäckar längs vägen.
Lämpligt nog fanns ett dass mitt ute i skogen.
Fint längs med vandringsleden.
Nästan framme, somnar i ryggan.
Bara att ställa av och parkera.... sovandes.
Tillbaka vid vår strand.
Nöjd kille att äntligen vara framme.
Belöningen efter en vandringstur.
Trött kille.
Trött tjej.
Grillar korv, bästa avslutet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar