Nu har ägnat hela helgen åt Jonnas sömnrutiner... och OJ så värt det var. Vilken förändring. Det har gått mycket bättre än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. Väntar bara på nåt bakslag snart.
Emil och Frank sov hos Kina o Ingemar den natten så jag kunde koncentrera mig på Jonna fullt ut och inte bli stressad över att hon skulle väcka nån annan. Jag hade förberett rummet, städat fint, ställt in hennes säng och bäddat iordning till mig.
Jag började redan på förmiddagen. Då tog det 30 min och hon protesterade och grät såklart men aldrig så hysteriskt att jag tyckte det var olidligt. Det var snarare lättare än jag tänkt mig men oftast är det lättast att natta på förmiddagen. På em tog det 10 min.
På kvällen när Jonna skulle somna inför natten gick det även här fort, 7 min, men hon var väldigt trött. Det var nu det skulle börja, hon brukar ju vaknar efter ungefär 30 min och mycket riktigt hon vaknade efter 40 min och låg och protesterade i 45 min. Hon var piggare och orkade mer. Precis när hon somnat hann jag inte mer än ut 4 min innan hon vaknade igen. Så det var bara att börja om igen och då tog det 20 min. Precis samma sak hände igen när hon somnat så vaknade hon efter 6 min. Jag hade hunnit gå ner och göra några mackor så jag satt och åt dem i mörkret hos henne. Även denna gång tog det 20 min innan hon somnade. Jag skyndade mig nu att borsta tänder, sätta på mig varma kläder och förberedde mig på en lång kväll. Men nu sov hon iallafall i 4 timmar. När hon vaknade var det efter klockan ett (jag hade satt en gräns på tolv innan jag fick ge ersättning) så jag gav henne en flaska i sängen som hon bara accepterade och somnade om. Typiskt nog började hon hosta och vaknade såklart. Hon försökte verkligen somna om men hostan störde och det tog 40 min innan hon somnade igen. Hon somnade vid två och vaknade vid åtta så det var ju ändå sex timmar.
Dag 2:
På dagen gick det lätt, på under tio minuter båda gångerna. På kvällen tog det en kvart. Denna gång vaknade hon efter 2h 20 min men somnade om direkt mha napp. Vaknade efter 30 min igen men somnade om SJÄLV!!!! Efter en timme vaknade hon igen och var vaken 1 timme. Fick då ersättning för att jag blev nojjig att hon var hungrig. Hon somnade efter 20 min. Vaknade igen efter 1h 15 min. Ammade, mest för att det spännde så förbaskat men det tog ändå ca 1 h att somna om. Somnade vid två och vaknade halv åtta.
Dag 3:
Dagen är alltid lika lätt. På kvällen somnade hon på 6 min och sov HELA natten!! Från 19.20 - 07.20. Kunde inte fatta det! Antagligen var hon jättetrött efter de senaste dygnen men jag hoppas det håller i sig. Nu räcker det med att jag säger "God natt Jonna sov så gott" så börjar hon gnugga sig i ögonen och burrar in sitt ansikte i min hals och lägger huvudet mot axeln. Så mysigt! När hon vaknar säger hon heller inte alltid till som förut utan jag kan höra hur hon ligger och snackar för sig själv och när jag kommer in sitter hon upp och leker med nappen.
Ni förstår vilken lycka. Känns som ljuset har kommit tillbaka. Allt känns inte lika tungt längre. Jag har mer energi med barnen och orkar fixa en massa. Visst jag skulle lätt kunna sova på dagen (har lite sömn att ta igen) men jag MÅSTE inte. Nu känns det verkligen lätt och mysigt att natta Jonna och jag har inte ångest inför natten.
Tack Rebecca för att du stöttat och svarat så noggrant på alla mina tusen frågor så att jag hade en mall att gå efter. Det behövdes när min hjärna var som i en dimma!! Som du sa: tur att jag inte väntade längre!
tisdag 19 november 2013
fredag 15 november 2013
Lillans sömnproblem
Ända sedan öroninflammationen för ca 2 månader sedan har Jonna sovit dåligt men nu har det bara blivit värre. Det börjar med att hon nattas vid sju (bäras till sömns), sen vaknar hon MINST varje timmer fram till elva, ibland kan hon vakna 4 ggr på en timme (bäras varje gång, ibland bara stoppa in nappen). Efter elva går jag och lägger mig och det är som att hon känner att jag är där för då kan hon ibland vara lugnare och sova 2 timmar i sträck. Mitt i natten ska det bäras, gå upp i kylan, svag i armarna, inte riktigt vaken varje eller varannan timme. Nu på slutet har hon varit vaken och pigg nästan 1 timme varje natt. Då bär jag en timme eller mer tills armarna glöder och jag gråter. Hon sover typ till sju halv åtta och då får Emil ta henne eftersom jag knappt sovit känns det som. Just denna period med köksrenoveringen har också gjort det svårare att sova på dagen då det låter mycket eller snickaren ropar på mig. Dessutom har vi inte gått och lagt oss förrän tidigast halv tolv varje kväll för att skruva ihop lådor eller annat (Ja vi får skylla oss själva men det¨är ändå en ekonomisk fråga också, ju mer vi gör desto mindre behöver snickaren göra). Jag har burit så otroligt mycket på Jonna under dagarna också. Fattar inte att jag pallat... men det har jag egentligen inte. En helgmorgon vaknade jag och kunde knappt gå upp. Ville bara gå och lägga mig igen och så trött brukar jag inte vara. Brukar bli trött först efter lunch. Armarna var som gelé, orkade knappt lyfta dem och jag hade som mjölksyra i hela kroppen. Hela dagen kändes det som att jag bara ville gråta. Jag såg knappt ens fram emot att få vara själv utan barn för första gången och träffa massagetjejerna och lyxa till det med Afternoon tea. Det enda jag kunde tänka på var hur jobbigt det kändes att ta sig dit. Väl där började jag nästan gråta när samtalsämnena blev lite djupare och på kvällen bröt jag ihop. Kändes som att jag kollapsade lite, orkade inte mer.
Inte heller min kropp har klarat av detta. Bebisbärandet o kombination med tunga lyft och skruvande vid köksrenoveringen har förstört varje led och muskel från axlarna och ner till fingerspetsarna. Ett tag kunde jag knappt röra fingrarna utan att det gjorde ont. Kunde inte öppna burkar, diska, byta blöja... ja allt utan att det värkte. Värst var det med handlederna. Som tur var har det blivit bättre.
Huvudet är rätt borta det med av sömnbristen. Jag är inte alls mig själv. Glömmer saker. Lät napparna koka fast i kastrullen, farligt. Orkar inte kolla upp saker eller ta beslut. Snickaren skrattade till slut åt mig när jag typ fick panik över att välja hur många spottar som skulle finnas eller vilken färg silikonet skulle va.... suck! Läste sen i tidningen att endast EN vaknatt släppte ut ämnen som vid en hjärnskada och att det var som att få en knockout. Tack för den, en knockout varje natt alltså!
Inte heller min kropp har klarat av detta. Bebisbärandet o kombination med tunga lyft och skruvande vid köksrenoveringen har förstört varje led och muskel från axlarna och ner till fingerspetsarna. Ett tag kunde jag knappt röra fingrarna utan att det gjorde ont. Kunde inte öppna burkar, diska, byta blöja... ja allt utan att det värkte. Värst var det med handlederna. Som tur var har det blivit bättre.
Huvudet är rätt borta det med av sömnbristen. Jag är inte alls mig själv. Glömmer saker. Lät napparna koka fast i kastrullen, farligt. Orkar inte kolla upp saker eller ta beslut. Snickaren skrattade till slut åt mig när jag typ fick panik över att välja hur många spottar som skulle finnas eller vilken färg silikonet skulle va.... suck! Läste sen i tidningen att endast EN vaknatt släppte ut ämnen som vid en hjärnskada och att det var som att få en knockout. Tack för den, en knockout varje natt alltså!
Ja ni hör ju hur det låter... så här orkar jag inte ha det. Det var precis som med Frank, när jag inte orkade mer så var vi tvungna att ta till mer drastiska metoder. Man väntar på att bli piggare och orka ta tag i sömnproblemen men den tiden kommer aldrig så till slut gör man det helt desperat. I helgen händer det. Får se det som att jag gör det för Jonnas skull. Hon kommer också vara en mycket gladare bebis om hon är utvilad. Det gäller bara att stå ut och vara konsekvent. Inte så enkelt som det låter... särskilt efter 2 månaders knockouter.
Måste bara säga att mitt i allt det jobbiga så finns det ju inget mysigare än att få ta upp henne skrikandes och hon bara lägger huvudet mot min axel och nästan kramar om mig, pillar i mitt hår och blir helt lugn... Snacka om att få känna sig som viktigast i världen och såååå otroligt mysigt! Älskar den lille så!
torsdag 31 oktober 2013
Vardagen i Oktober
Älskar att bada
vill i så fort vi byter blöja
lite höstfint vid dörren
höstteckning
eldat lite för mycket kanske?
Varit på bibblan. Besök av farmor och har lässtund i trappen.
Provar nya overallen
ute på spaning
i kapprummet på förskolan sitter Franks teckning uppe på väggen. Stolt mamma!
älskar dess dagliga uppdateringar.
dem gör så fint för oss föräldrar.
Även en teckning satt uppe inne på avdelningen. Franks fröken Anna sa att hon blev alldeles rörd av all tanke bakom denna teckning. Tydligen såg hon mkt matematik i den oxå!
Fick denna jättesöta dress av Emils jobbarkompisar
Besök av Isak o co
börjat ta flaska
Bästa kojan har Emil byggt
Frank har lite svårt att låta Sams kaka vara.
Firar mammas födelsedag.
Syskonen träffas för sukiyaki på mammas födelsedag.
Sover över på Tuna. Jonna hittade en kompis där.
Frank leker kurragömma.
Fått massa presenter av morfar när han kommit hem från Japan.
Matar fåglarna med frön och "Taggebollar"
Frank vill ha napp, haklapp, snutte mm som Jonna har.
Besök på 4H gården.
Första gången utan Jonna. Afternoon tea med massagetjejerna.
Träffar Isak, Ed och Rebecca i gamla hoodsen. Helt plötsligt kändes Frank så stor när han kunde klättra helt själv.
Valborg med pumpor överallt.
En del IKEA besök
"Leka med bilar pappa??"
Lär sig resa sig och stå mot allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)