En dag med Jonna!

Nu börjar föräldraledigheten ta slut. Idag var det min och Jonnas sista dag hemma tillsammans, bara vi! Och som hon avslutade det... hon var på sitt allra bästa humör nästan hela dagen. Det var nästan så att jag skulle vilja ha det så här för alltid. Jag har ju gått och sett fram emot att börja jobba igen. Inte egentligen just för att börja jobba men för att slippa städa och laga mat (är sååå less på det) och för att Emil ska vara hemma och vi får mer tid ihop. Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna det här. Inga måsten om dagarna (förutom en tvätt), ta dagen som den kommer, träffa underbara vänner och deras barn, få följa mina barns utveckling, knyta starka band, gosa och bara vara hemma. Jag kommer tycka det är jättekul att träffa alla kollegor men tror tyvärr att jag ganska snabbt kommer inse att: ja just det det var ju så här det var, suck! Ingen flexibilitet, slita arslet av sig för ingenting, tidiga morgnar, jobba röda dagar osv.

Tillbaka till Jonnas och min härliga dag. Det var ganska skönt att inte ha något ärende idag utan bara få njuta av sista dagen. Kommer ju vara hemma fredag o måndag också men då är Frank hemma vilket är härligt på sitt vis men det blir alltid lite mer fokus på honom. Detta är ungefär hur en dag ser ut för oss och har gjort det senaste året.

Lämnar Frank på förskolan klockan nio. Idag var det ovanligt härligt väder, tror Frank kände det också för han var på jättebra humör och gick själv hela vägen (tog ca 30 min). Det var riktigt mysigt att bara strosa och prata. I vanliga fall står han på ståbrädan.

När vi kommer hem brukar Jonna sova en stund men de senaste dagarna har det ibland inte gått utan hon har sovit bara en gång per dag. Gick lika bra för det. Hon är så nöjd att få leka lite själv och inte bli avbruten av brorsan. Här sitter hon på en favoritplats i Franks rum. Hon älskar att klättra just nu och idag lärde hon sig även att klättra ner med rumpan först. 

När inte brorsan är hemma får hon känna lite på hans saker...

En annan favoritplats är i lådan med alla bokstäver. Kan sitta hur länge som helst och kasta ut, stoppa tillbaka, stoppa i andra saker osv.

Lunchdags. Älskar att äta. Har börjat äta själv.

Pekar hela tiden mot dörrarna och vill så gärna gå ut så idag gjorde vi det en stund efter lunch. Hon hjälper alltid till med jackan och skorna när hon vet att hon ska få gå ut.

Njuter i solen och bara satt där länge...

Kröp bort och vidgade sina vyer. Kröp inte längre än så... Jonna är lite mer försiktig av sig och verkar fatta vad som är ok och inte. Frank skulle ha krypit så länge han orkat (han är ju lite slö). Körde lila bilen framför sig, plockade lite med stenar och tittade på gräset medans jag solade.

Vilodags. Sov bara en timme, hör henne prata för sig själv och när jag kommer in hittar jag henne med sina nappar. Tog ett tag innan hon satte sig upp, låg och myste lite.

Nu har hon vaknat till. Det är så här jag brukar hitta henne.

En annan favoritplats... i en låda såklart!

Efter mellis blir det att hämta brorsan igen. Idag handlade vi innan oxå vilket jag alltid brukar göra på morgonen annars. Jonna står och spanar på barnen utanför när Frank klär på sig. Idag lärde sig Frank hur han skulle sätta på sig tröja och jackan själv, så stolt han var. Det var det första han berättade för fröknarna på morgonen.

Två tröttisar på vägen hem.

Blev en gungstund innan vi gick in då det var så varmt och soligt. På kvällen kom Kina som vanligt då det var torsdag. Under året som gått har vi haft en helt underbar rutin. Farmor har kommit varje torsdag för att Emil jobbar sent. I början var det för att det var skönt med lite avlastning speciellt vid nattningen men sen blev det mer som en kväll att umgås och mysa, tanka energi som farmor brukar säga. Det bästa tycker jag är att hon blir en del av barnens vardag. Hon vet vad barnen tycker om, hur de är vid maten, hur de nattas och vad de pratar om. Hon har själv skapat egna rutiner med barnen, som att ge Jonna välling i soffan, läsa eller spela spel med Frank medans jag går upp o nattar Jonna, puss o kram med Frank i trappen innan hon åker hem osv, det är härligt! 

Ikväll var Jonna så himla trött men hon var ändå på bra humör. Sen när hon skulle få välling blev det för mycket för henne så jag tog upp henne till mörkret i sitt rum så hon fick varva ner och då somnade hon i min famn med flaskan i munnen. Så otroligt gullig när hon ligger och drar i sitt hår, ögonen går i kors och hon är helt avslappnad och varm. Vilket underbart ögonblick. Tänk sen kommer barnen bli så stora att man aldrig får uppleva det här. Idag har jag inte kunnat titta mig mätt på Jonna, inte sluta lukta på henne och inte sluta pussa på de runda kinderna. Hon är helt underbar!

Tack Jonna för den här dagen och för det här året. Du gjorde att de tunga stunderna kändes lättare. Du har fått mig att känna bara glädje och kärlek... även i de tröttaste stunder.  Är så tacksam att jag fått dela den här första tiden med dig. Det bästa av allt är att veta att jag har många dagar kvar att uppleva tillsammans med dig! Jag älskar dig.

Resultatet

Nu har ägnat hela helgen åt Jonnas sömnrutiner... och OJ så värt det var. Vilken förändring. Det har gått mycket bättre än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. Väntar bara på nåt bakslag snart.

Emil och Frank sov hos Kina o Ingemar den natten så jag kunde koncentrera mig på Jonna fullt ut och inte bli stressad över att hon skulle väcka nån annan. Jag hade förberett rummet, städat fint, ställt in hennes säng och bäddat iordning till mig.

Jag började redan på förmiddagen. Då tog det 30 min och hon protesterade och grät såklart men aldrig så hysteriskt att jag tyckte det var olidligt. Det var snarare lättare än jag tänkt mig men oftast är det lättast att natta på förmiddagen. På em tog det 10 min.

På kvällen när Jonna skulle somna inför natten gick det även här fort, 7 min, men hon var väldigt trött. Det var nu det skulle börja, hon brukar ju vaknar efter ungefär 30 min och mycket riktigt hon vaknade efter 40 min och låg och protesterade i 45 min. Hon var piggare och orkade mer. Precis när hon somnat hann jag inte mer än ut 4 min innan hon vaknade igen. Så det var bara att börja om igen och då tog det 20 min. Precis samma sak hände igen när hon somnat så vaknade hon efter 6 min. Jag hade hunnit gå ner och göra några mackor så jag satt och åt dem i mörkret hos henne. Även denna gång tog det 20 min innan hon somnade. Jag skyndade mig nu att borsta tänder, sätta på mig varma kläder och förberedde mig på en lång kväll. Men nu sov hon iallafall i 4 timmar. När hon vaknade var det efter klockan ett (jag hade satt en gräns på tolv innan jag fick ge ersättning) så jag gav henne en flaska i sängen som hon bara accepterade och somnade om. Typiskt nog började hon hosta och vaknade såklart. Hon försökte verkligen somna om men hostan störde och det tog 40 min innan hon somnade igen. Hon somnade vid två och vaknade vid åtta så det var ju ändå sex timmar.

Dag 2:
På dagen gick det lätt, på under tio minuter båda gångerna. På kvällen tog det en kvart. Denna gång vaknade hon efter 2h 20 min men somnade om direkt mha napp. Vaknade efter 30 min igen men somnade om SJÄLV!!!! Efter en timme vaknade hon igen och var vaken 1 timme. Fick då ersättning för att jag blev nojjig att hon var hungrig. Hon somnade efter 20 min. Vaknade igen efter 1h 15 min. Ammade, mest för att det spännde så förbaskat men det tog ändå ca 1 h att somna om. Somnade vid två och vaknade halv åtta.

Dag 3:
Dagen är alltid lika lätt. På kvällen somnade hon på 6 min och sov HELA natten!! Från 19.20 - 07.20. Kunde inte fatta det! Antagligen var hon jättetrött efter de senaste dygnen men jag hoppas det håller i sig. Nu räcker det med att jag säger "God natt Jonna sov så gott" så börjar hon gnugga sig i ögonen och burrar in sitt ansikte i min hals och lägger huvudet mot axeln. Så mysigt! När hon vaknar säger hon heller inte alltid till som förut utan jag kan höra hur hon ligger och snackar för sig själv och när jag kommer in sitter hon upp och leker med nappen.

Ni förstår vilken lycka. Känns som ljuset har kommit tillbaka. Allt känns inte lika tungt längre. Jag har mer energi med barnen och orkar fixa en massa. Visst jag skulle lätt kunna sova på dagen (har lite sömn att ta igen) men jag MÅSTE inte. Nu känns det verkligen lätt och mysigt att natta Jonna och jag har inte ångest inför natten.

Tack Rebecca för att du stöttat och svarat så noggrant på alla mina tusen frågor så att jag hade en mall att gå efter. Det behövdes när min hjärna var som i en dimma!! Som du sa: tur att jag inte väntade längre!

Lillans sömnproblem

Ända sedan öroninflammationen för ca 2 månader sedan har Jonna sovit dåligt men nu har det bara blivit värre. Det börjar med att hon nattas vid sju (bäras till sömns), sen vaknar hon MINST varje timmer fram till elva, ibland kan hon vakna 4 ggr på en timme (bäras varje gång, ibland bara stoppa in nappen). Efter elva går jag och lägger mig och det är som att hon känner att jag är där för då kan hon ibland vara lugnare och sova 2 timmar i sträck. Mitt i natten ska det bäras, gå upp i kylan, svag i armarna, inte riktigt vaken varje eller varannan timme. Nu på slutet har hon varit vaken och pigg nästan 1 timme varje natt. Då bär jag en timme eller mer tills armarna glöder och jag gråter. Hon sover typ till sju halv åtta och då får Emil ta henne eftersom jag knappt sovit känns det som. Just denna period med köksrenoveringen har också gjort det svårare att sova på dagen då det låter mycket eller snickaren ropar på mig. Dessutom har vi inte gått och lagt oss förrän tidigast halv tolv varje kväll för att skruva ihop lådor eller annat (Ja vi får skylla oss själva men det¨är ändå en ekonomisk fråga också, ju mer vi gör desto mindre behöver snickaren göra). Jag har burit så otroligt mycket på Jonna under dagarna också. Fattar inte att jag pallat... men det har jag egentligen inte. En helgmorgon vaknade jag och kunde knappt gå upp. Ville bara gå och lägga  mig igen och så trött brukar jag inte vara. Brukar bli trött först efter lunch. Armarna var som gelé, orkade knappt lyfta dem och jag hade som mjölksyra i hela kroppen. Hela dagen kändes det som att jag bara ville gråta. Jag såg knappt ens fram emot att få vara själv utan barn för första gången och träffa massagetjejerna och lyxa till det med Afternoon tea. Det enda jag kunde tänka på var hur jobbigt det kändes att ta sig dit. Väl där började jag nästan gråta när samtalsämnena blev lite djupare och på kvällen bröt jag ihop. Kändes som att jag kollapsade lite, orkade inte mer.

Inte heller min kropp har klarat av detta. Bebisbärandet o kombination med tunga lyft och skruvande vid köksrenoveringen har förstört varje led och muskel från axlarna och ner till fingerspetsarna. Ett tag kunde jag knappt röra fingrarna utan att det gjorde ont. Kunde inte öppna burkar, diska, byta blöja... ja allt utan att det värkte. Värst var det med handlederna. Som tur var har det blivit bättre.

Huvudet är rätt borta det med av sömnbristen. Jag är inte alls mig själv. Glömmer saker. Lät napparna koka fast i kastrullen, farligt. Orkar inte kolla upp saker eller ta beslut. Snickaren skrattade till slut åt mig när jag typ fick panik över att välja hur många spottar som skulle finnas eller vilken färg silikonet skulle va.... suck! Läste sen i tidningen att endast EN vaknatt släppte ut ämnen som vid en hjärnskada och att det var som att få en knockout. Tack för den, en knockout varje natt alltså!

Ja ni hör ju hur det låter... så här orkar jag inte ha det. Det var precis som med Frank, när jag inte orkade mer så var vi tvungna att ta till mer drastiska metoder. Man väntar på att bli piggare och orka ta tag i sömnproblemen men den tiden kommer aldrig så till slut gör man det helt desperat. I helgen händer det. Får se det som att jag gör det för Jonnas skull. Hon kommer också vara en mycket gladare bebis om hon är utvilad. Det gäller bara att stå ut och vara konsekvent. Inte så enkelt som det låter... särskilt efter 2 månaders knockouter.

Måste bara säga att mitt i allt det jobbiga så finns det ju inget mysigare än att få ta upp henne skrikandes och hon bara lägger huvudet mot min axel och nästan kramar om mig, pillar i mitt hår och blir helt lugn... Snacka om att få känna sig som viktigast i världen och såååå otroligt mysigt! Älskar den lille så!

Doppresenter

När vi kom hem var vi helt slut men Frank var ivrig att öppna alla paket såklart så det var bara att sätta igång. Han var duktig faktiskt och väntade tills vi alla sett paketet och läst kortet innan han öppnade nästa. Bra träning ; ) Han utbrast då och då "Ohh fiin" eller "Vilken gullig!"

Blir som vanligt alldeles rörd över alla fina presenter som folk har tänkt ut och gått och köpt för Jonnas skull!

Frank är i himlen!

Blev direkt varm i hela kroppen av denna otroligt fina doppresent. Såg direkt att det var från Nina trots att jag inte tittade på kortet. Såg det på hela paketet, typiskt Ninas stil och Maileg kaninen som är Ninas favorit. När hon sedan berättade att hon själv målat om en gammal dockvagga, sytt alla sängkläder och satt ett J som i Jonna på gaveln så började jag ju nästan gråta. Ser ni den lilla vita filten med gula prickar på? Det är en bit från Ninas och min gamla snuttefilt! Bara det säger ju allt. Så otroligt genomtänkt, välarbetat och så mycket kärlek inbakat i hela presenten. Så typiskt Nina helt enkelt! Det enda jag tänker på är: Hur har hon haft tid? Det är ju inte som att hon inte har nåt att göra med två små barn hemma och eget dop bara veckor innan, imponerande!

Frank fick EN present själv av oss. En krok i form av en helikopter. När han öppnade den slängde han den först i golvet. Han blev missnöjd för att det inte var en bil... men sen lekte han faktiskt med den och nu har han bestämt vart den ska sitta på rummet.

Precis som Frank och alla kusinerna fick Jonna en alldeles egen doppall av morfar. Hoppas den blir lika använd som Franks. Hon fick även en tripptrapp av Ingemar o Kina precis som Frank. (Frank fick vara med och välja färgen och det blev en likadan, bra val säger jag hihihi)

Jonna var också i himlen när hon fick pilla på all plast.

Alla fina presenterna varav några väldigt personliga som den rosa dalahästen från Dalmasarna som det stod Jonna på, en docka som såg japansk ut, en hylla med krokar som det står Jonna på, en egenstickad liten mössa från Håkan o Eva och en tavla med alla namnen på. Frank fick en liknande tavla i samma serie på sitt dop som jag älskar så blev så glad för denna.

Ni förstår att Frank lekte med alla presenterna resten av kvällen. Särskilt vaggan tyckte han om, den ville han skulle stå i hans rum. Han släppte den dock förvånansvärt fort och lät oss ställa den i Jonnas rum... men då ville han låna en av kuddarna till sin bebis. Han satt även mycket med dem små djuren som är som ryska dockor och som man kan stoppa i varandra.

Nu är jag så sugen på att inreda Jonnas rum! (det lär ta tid då inte ens Franks är klart)

Presenter:

Mamma o Pappa: Japansk origamiboll, träkanin

Morfar: Pall med namnet Jonna samt uppgifter

Rydars: Hylla med krokar och med namnet Jonna

Lindholms: Vagga med Maileg kanin

Marcus o Melina: Bok med H.C. Andersens sagor

Arne och Siv: Bidrag, Astrid Lindgren dvder

Kina o Ingemar: TrippTrappstol... och ett kort med hönor på.

Winthers: Nalle Mus, Jonnas bokstäver

Eva o Håkan: Stickad jordgubbsmössa, spargris

Liselotte, Anders o Edvin: Dalahäst som det står Jonna på

Rebecca, Erik, Isak o Ed: Docka som är asiatisk

Rånmans, Bella o Henke: Namntavla

Patricia, Reine o Aurora: Klänning, pekbok för finare barn.

Ceders: Groda, talrik, mugg

Busen o Ulla: Bestick Elsa Beskow

Mikaela, Fredrik, Alice o Klara: Ryska dock figurer

Strand: Elsa Beskow bok

Jonna Kina Mari

JONNA KINA MARI

Vår älskade lilla dotter har nu haft sitt dop. I går hölls hennes första stora fest tillsammans med vänner och familj! Det går inte att med ord beskriva hur mycket vi älskar vår lilla tjej men jag skrev en dikt som jag läste upp i kyrkan.

Tiden står still

En ängel blir till

Du kommer med ljuset när hjärtat känns tungt

Som om du vill säga att allting är lugnt

Du kommer med hoppet och ger oss tro

att sakta men säkert låta glädjen gro

Tidpunkten magisk, Du likaså

Hur är det möjligt, kan det vara så?

Så mycket viktigare än du kan förstå

Vår lilla tjej, vi älskar dig så

Alltid så glad så fort du oss ser

Din glädje smittar av sig varje gång du ler

Vår älskade skatt, för alltid vår

Dag som natt vi glädje får

Du hos oss alla många känslor väckt

Inte så konstigt då du är helt perfekt

Till och med storebror kan inte låta bli

att pussa, krama, lukta och hela tiden hålla i

Nu vi mer än någonsin, lever här och nu

och Vi är så otroligt lyckliga att det blev just DU.

Det blev en favorit i repris. Samma kyrka, samma präst och fika i mysiga sockenstugan. Vi förberedde kvällen innan men vi ställde bara fram porslin och hängde upp vimplar så var det klart. Frank var med på alla förberedelser och var sjukt taggad inför dopet. Han hjälpte till och med till att baka. Han visste ju på ett ungefär vad ett dop var då han varit på Jacobs dop. Han ville sitta där fram i kyrkan och läsa bok med Sam. Han skulle ha skjorta och han sa även flera gånger att han inte ville ha nåt stearin denna gång!

Som vanligt blev det lite stressigt innan. Hur mycket man än förbereder har man aldrig mycket tid direkt. Var lite nervös över att Jonna skulle bli gnällig då dopet skulle vara precis vid hennes sovtid men det hade vi inte behövt oroa oss för. Jonna var som ett ljus, tuggade på sitt sidenband och var helnöjd. Inte ens då prästen hällde vatten på henne rörde hon en min, hon bara vevade glatt mot vattnet och ville känna på dopfunten. Frank sa efter med stolthet i rösten att "Jonna var inte ledsen, hon var såååå glad". Han har sett på bilder från sitt eget dop att han var ledsen när han fick vatten på huvudet. 

Det var härligt att träffa alla vänner och familjer. Det var ganska många fler barn än sist på Franks dop. Tänk att så mycket händer på tre år. Det kändes rätt hetsigt med så många man ville prata med på samma gång och samtidigt ha koll på barnen. Det var skönt att vi kunde vara ute, det var superhärligt sommarväder och smågrabbarna spelade boll i gräset, precis som det ska va!

Frank spanar in sina bakverk.

Fick hålla i Jacob vilket han stolt berättade efteråt.

Gudfader Oskar var saknad, det är en trygghet att ha honom med i kyrkan.

Läser dikten och försöker att inte gråta.

Frank skötte sig också exemplariskt. Han som är lite i en period då han har svårt för nya människor, lyssnade noga på vad prästen hade att säga innan själva cermonin. Han skulle få va med och hälla vatten i dopfunten. Under cermonin gick han och satte sig i första bänken med Sam. Han gick lite fram och tillbaka mellan oss och Sam. Han var med då vattnet skulle hällas i. Jag fick hälla för Frank ville bara stå på pallen och titta på. Han svarade artigt på vad prästen frågade och fick hjälpa till att torka av vattnet från Jonnas huvud. Det var som att han förstod att det var något extra högtidligt. Tror prästen sa att han skulle ta hand om Jonna och lära henne saker, då svarade han "Jag kan det!" Min älskling!

När Jonna skulle döpas fick alla barn som ville komma fram för att se bättre och det var så roligt att det var så många barn. Som prästen sa "nästan halva församlingen har gått fram"!

Ljuset speglar sig nästan magiskt i Jonnas ansikte. Är det mormor som gör sig påmind om att hon är med oss?

Grabbarna var bra sugna på att öppna paket och fick öppna dem som de kom med själva. Sen när jag gick och kom tillbaka hade de öppnat några till...

Blev imponerad över samarbetet!

Mina fina barn pustar ut efter en hetsig men härlig dag.

Vackra Lena Kyrka