Frank har blivit extremt mammig på bara de två sista veckorna. Vet inte om det beror på att han bytt avdelning på förskolan, åldern eller att han känner att det är annorlunda med en bebis på väg. Kanske kombinationen av allt. Kanske han tankar närhet nu inför bebisens ankomst. Han är väldigt kramig och gosig, vill bli buren mycket, lite gnällig, har svårt att somna och tillåter bara att jag nattar eller kommer in på natten. Som tur är funkar det bra att Emil leker och fixar inför nattning men just själva insomnandet är det mitt hår han vill pilla i =) "Pappa har inge hår och han är lite läskig" De kvällar vi har försökt att Emil nattar har han blivit helt hysterisk så ikväll blir det jag som får åka iväg på kvällen och gå i affärer under tiden...
Övergången till ny avdelning har ju gått förvånansvärt bra med tanke på att Frank är så mammig och närhetstörstande. Antagligen tycker han att det är så mycket roligt där att det väger upp men han säger alltid hemma att han vill va hemma med mamma istället eller följa med mig till jobbet. Han säger att han inte vill gå till femman men följer ändå alltid med. Det har gått bra att lämna alla gånger utom en men då räckte det med att han inte fick leka med ett annat barns tåg som låg på hyllan så bröt han ihop och ville inte gå in. Han blev jätteledsen och sträckte sig efter mig, klamrade sig fast vid min hals och ville följa med hem. När fröken till slut tog honom sträckte han sina armar mot mig och skrek "Min mamma gåååår nu!" Tårarna sprutade och det var hemskt att gå därifrån. Jag såg genom fönstret att han satt i frökens knä och hade lugnat sig lite sen och Rebecca skickade ett sms att han lugnat sig när hon gick ut. Tack för det Rebecca!
Dagarna efter har jag varit lite nervös att det ska bli likadant men det har gått jättebra. Han har varit lite avvaktande ibland i hallen men sen sagt ett glatt "Hej då" och sprungit in självmant. När jag gick förbi fönstret sen stod han och pratade med de andra barnen och när jag vinkade såg jag att han stolt pekade på mig och sa "De e Min mamma". Fröknarna verkar jättegulliga och det känns tryggt att lämna Frank hos dem.
Med tanke på hans lite bestämda och trotsiga drag i vissa fall så går det väldigt bra med maten just nu. Vi har ju haft operation "Äta med oss vid bordet" en tid här och nu är det inga problem längre. Han kommer när vi säger till oftast, ibland säger han själv till om att han vill äta. Sätter sig på stolen och äter med oss. Vill ioch för sig bli matad ganska ofta. Det är så trevligt att sitta och äta allihopa tillsammans och han pratar och skojar ibland. Han äter bra nu och när han är klar säger han "färdig" och klättrar ner för stolen och torkar sig på handduken. När vi säger "Vad säger man då?" Så svarar han "Tack för maten!"
På natten har vi haft operation "Ingen välling". Vi startade med det efter magsjukan då han kopplade ihop välling med kräkningarna så ibland kan han säga att han inte vill ha välling för han tycker det är läskigt att kräkas. Han får på kvällen men inget på natten. De första nätterna har han protesterat tills jag lugnar honom, kramar honom och han får sova på min arm. I natt var första natten han inte ens frågade efter vällingen utan han bara lade sig bredvid mig och myste lite tills han somnade om. Så himla skönt, vi sover alla bättre, ingen behöver gå upp och göra välling utan kan somna om lättare. Är glad att slippa diska de där satans flaskorna jämt och ständigt också ; ) Ni må tro att Frank är stolt på morgonen efter att han inte druckit välling på natten och han är hungrig också går ibland själv och dukar fram skålar till oss alla för vi ska äta "fukost"
Så på vissa plan utvecklas han men så ibland går han tillbaka lite och vill bli buren, matad och daltad med samt sover dåligt... Ni vet alla vad det innebär va?? En ny utvecklingsfas!! Hahhaahha... alltid dessa utvecklingsfaser!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar