Jag kommer ihåg när Frank var spädis och jag längtade tills den dagen han skulle sträcka sina armar mot mig och ge mig en kram. Kramar från honom är obeskrivligt. Nu har det kommit till en punkt när han vill mysa och jag är överlycklig. Visst är det jobbigt ibland att han är så mammig och bara är nöjd om jag kommer in på natten men samtidigt är det helt underbart med en liten kropp som kryper tätt intill mig, vill sitta nära, klappar mig på kinden och gosar in sitt ansikte i min hals.
Vi har försökt få Frank att sluta dricka välling på nätterna och det har fungerat tre nätter nu. Han vaknar och gråter och vill ha "lälling" men jag får vagga honom lugn, prata bort det och till slut lägger han sig på min arm i skedställning och blir lugn och somnar till slut. Det är höjden av myyyys. Även om klockan är fem på morgonen, eller tack vare kanske jag ska säga så jag är hyfsat utvilad, så kan jag inte låta bli att le och njuta för fulla muggar. Få snusa på den lilla kalufsen och känna en liten hand i min. Jag kommer sakna den här tiden sen när han blir stor och inte vill kramas... när mamma inte längre är ALLT!
Även bebisen får sig en kram ibland...
Njut, du kommer alltid att vara älskad av Frankie boy. Love u all
SvaraRadera