8 år

Jag och Emil firade att vi varit tillsammans i 8 år med att sitta på polisstation en hel fm för att fixa pass, äta lunch ute och hälsa på några saknade. 

För 8 år sedan träffades vi i Uppsala klockan 14.00 och fikade på Joes. Jag var så nervös att jag inte kunde få i mig en hel chokladboll som jag älskar. Emil åt en macka för det var frukost för honom hihihi. Vi strosade på stan, jag bjöd in mig själv hem till honom för att se hur han bodde. Han hade precis flyttat in och hade knappt några saker. Han hade dock en gammal akvarelltavla på en naken kvinna uppsatt alldeles för högt upp på väggen hahaha och en bokhylla som var helt tom förutom en kandelaber uppe på (utan ljus såklart)! Vi åt middag med Bella, Henke och Sara på Il Forno. Sara hade en egenstickad kjol på sig och jag var så sjukt pirrig så fort Emil pratade med mig. Efteråt satt vi på Hjalmarbrantings och pratade fram till klockan 23.00. Fick en hastig puss i mörkret innan jag åkte hem med Sara. Lång första date men jag ville typ inte att den skulle ta slut!

Fick lite ångest när jag tänkte tillbaka på den tiden, hur unga vi var, hur mycket vi hade framför oss, vilket annorlunda liv jämfört med nu. Inte för att jag saknar det livet (jo lite) men jag känner mig så gammal helt plötsligt. Under detta år har jag både blivit tvåbarnsmamma, flyttat till hus och mist min mamma. Det är stora förändringar. Nu för tiden tycker jag och Emil om att diskutera trädgård och odling, drömma oss bort till lugnet i Ottsjö och sitta på bänken utanför huset och ta en kvällsmacka, tittandes på vattenspridaren hahahah

Apropå ålder så kände jag mig även gammal när vi var på väg hem vid 13.30. Då kändes det som att nästan hela dagen hade gått, vi hade hunnit med att göra så mycket, men för 8 år sedan hade dagen inte ens börjat! 

Är iallafall väldigt tacksam över att jag har denna fina man, som fortfarande är så sjukt snygg i sina slitna jeans och t-shirt. Sen att jag smälter när han ser kärleksfullt på våra barn, kramar dem i knät eller pussar dem godnatt gör mig ännu mer kär mitt i vardagen. Vi har nåt tillsammans som bara vi förstår, ingen älskar våra barn som vi två, det bästa vi gjort och det gjorde vi grymt bra!!

Hälsar på en kär vän...

...och en saknad farmor.

En dag med Jonna!

Nu börjar föräldraledigheten ta slut. Idag var det min och Jonnas sista dag hemma tillsammans, bara vi! Och som hon avslutade det... hon var på sitt allra bästa humör nästan hela dagen. Det var nästan så att jag skulle vilja ha det så här för alltid. Jag har ju gått och sett fram emot att börja jobba igen. Inte egentligen just för att börja jobba men för att slippa städa och laga mat (är sååå less på det) och för att Emil ska vara hemma och vi får mer tid ihop. Idag insåg jag hur mycket jag kommer sakna det här. Inga måsten om dagarna (förutom en tvätt), ta dagen som den kommer, träffa underbara vänner och deras barn, få följa mina barns utveckling, knyta starka band, gosa och bara vara hemma. Jag kommer tycka det är jättekul att träffa alla kollegor men tror tyvärr att jag ganska snabbt kommer inse att: ja just det det var ju så här det var, suck! Ingen flexibilitet, slita arslet av sig för ingenting, tidiga morgnar, jobba röda dagar osv.

Tillbaka till Jonnas och min härliga dag. Det var ganska skönt att inte ha något ärende idag utan bara få njuta av sista dagen. Kommer ju vara hemma fredag o måndag också men då är Frank hemma vilket är härligt på sitt vis men det blir alltid lite mer fokus på honom. Detta är ungefär hur en dag ser ut för oss och har gjort det senaste året.

Lämnar Frank på förskolan klockan nio. Idag var det ovanligt härligt väder, tror Frank kände det också för han var på jättebra humör och gick själv hela vägen (tog ca 30 min). Det var riktigt mysigt att bara strosa och prata. I vanliga fall står han på ståbrädan.

När vi kommer hem brukar Jonna sova en stund men de senaste dagarna har det ibland inte gått utan hon har sovit bara en gång per dag. Gick lika bra för det. Hon är så nöjd att få leka lite själv och inte bli avbruten av brorsan. Här sitter hon på en favoritplats i Franks rum. Hon älskar att klättra just nu och idag lärde hon sig även att klättra ner med rumpan först. 

När inte brorsan är hemma får hon känna lite på hans saker...

En annan favoritplats är i lådan med alla bokstäver. Kan sitta hur länge som helst och kasta ut, stoppa tillbaka, stoppa i andra saker osv.

Lunchdags. Älskar att äta. Har börjat äta själv.

Pekar hela tiden mot dörrarna och vill så gärna gå ut så idag gjorde vi det en stund efter lunch. Hon hjälper alltid till med jackan och skorna när hon vet att hon ska få gå ut.

Njuter i solen och bara satt där länge...

Kröp bort och vidgade sina vyer. Kröp inte längre än så... Jonna är lite mer försiktig av sig och verkar fatta vad som är ok och inte. Frank skulle ha krypit så länge han orkat (han är ju lite slö). Körde lila bilen framför sig, plockade lite med stenar och tittade på gräset medans jag solade.

Vilodags. Sov bara en timme, hör henne prata för sig själv och när jag kommer in hittar jag henne med sina nappar. Tog ett tag innan hon satte sig upp, låg och myste lite.

Nu har hon vaknat till. Det är så här jag brukar hitta henne.

En annan favoritplats... i en låda såklart!

Efter mellis blir det att hämta brorsan igen. Idag handlade vi innan oxå vilket jag alltid brukar göra på morgonen annars. Jonna står och spanar på barnen utanför när Frank klär på sig. Idag lärde sig Frank hur han skulle sätta på sig tröja och jackan själv, så stolt han var. Det var det första han berättade för fröknarna på morgonen.

Två tröttisar på vägen hem.

Blev en gungstund innan vi gick in då det var så varmt och soligt. På kvällen kom Kina som vanligt då det var torsdag. Under året som gått har vi haft en helt underbar rutin. Farmor har kommit varje torsdag för att Emil jobbar sent. I början var det för att det var skönt med lite avlastning speciellt vid nattningen men sen blev det mer som en kväll att umgås och mysa, tanka energi som farmor brukar säga. Det bästa tycker jag är att hon blir en del av barnens vardag. Hon vet vad barnen tycker om, hur de är vid maten, hur de nattas och vad de pratar om. Hon har själv skapat egna rutiner med barnen, som att ge Jonna välling i soffan, läsa eller spela spel med Frank medans jag går upp o nattar Jonna, puss o kram med Frank i trappen innan hon åker hem osv, det är härligt! 

Ikväll var Jonna så himla trött men hon var ändå på bra humör. Sen när hon skulle få välling blev det för mycket för henne så jag tog upp henne till mörkret i sitt rum så hon fick varva ner och då somnade hon i min famn med flaskan i munnen. Så otroligt gullig när hon ligger och drar i sitt hår, ögonen går i kors och hon är helt avslappnad och varm. Vilket underbart ögonblick. Tänk sen kommer barnen bli så stora att man aldrig får uppleva det här. Idag har jag inte kunnat titta mig mätt på Jonna, inte sluta lukta på henne och inte sluta pussa på de runda kinderna. Hon är helt underbar!

Tack Jonna för den här dagen och för det här året. Du gjorde att de tunga stunderna kändes lättare. Du har fått mig att känna bara glädje och kärlek... även i de tröttaste stunder.  Är så tacksam att jag fått dela den här första tiden med dig. Det bästa av allt är att veta att jag har många dagar kvar att uppleva tillsammans med dig! Jag älskar dig.

Yasuragi

I morse var det första gången jag ställde larmet på mobilen sen jag slutade jobba. Allt för att vara på Yasuragi när det öppnade klockan åtta. Vi kunde knappt tro på att vi skulle få åka på en hel dags Spa helt för oss själva. Jag o Nina har setts nästan varje vecka sen Jonna o Jacob föddes men vi har inte setts själva, utan barn på 4 år, sen Frank föddes. Aldrig riktigt fått avsluta ett samtalsämne, sitta still eller hinna skratta. Oj vad vi njöt idag. Kände oss som två morsor på rymmen... heeelt överlyckliga över all tid vi hade framför oss. Vet inte vad som var bäst, att bara få prata helt ostört en hel dag eller att få vara på denna otroligt vackra och fridfulla plats, bada i heta källor och slappa i en vilostol. Självklart kombinationen. Trodde att 8 timmar skulle vara en väldigt lång tid men gud vad fort det gick... och tydligen njöt vi verkligen av nuet för vi pratade och duschade så länge att vi missade meditationen. =)

Har glömt hur lika vi ändå är, gick direkt till shoppen, tog en fotorunda, prioriterar samma saker, kissar lika ofta och skrattar åt ingenting. Oh vad jag har saknat att skratta så. Nina och jag har alltid kunnat sitta och bara skratta åt egentligen inget särskilt men på nåt sätt förstår båda och sen till slut blir det som att vi skrattar åt att den andre skrattar... hihihi Helt underbart. Kommer särskilt minnas vårt försök till "Selfie", "det finns nåt som heter Hashtag", stanna o stirra utanför toan efter springnota!! 

Har verkligen lärt känna dig på ett ännu djupare plan idag och jag beundrar dig för att du är DU. Du är stark fast du tycker du är svag. Du är beundransvärd och klok, eftertänksam och omtänksam, vacker och kvinnlig. Du ger mig så otroligt mycket och har alltid gjort det! Hoppas vi får många såna här dagar framöver...

Tänk bara lyxen att få föna håret efter badet i lugn och ro =)

Härligt att komma hem till en superglad Frank och världens kramgoaste Jonna. Hon kramade mig hela tiden och var också helt harmonisk. Kanske barnen behövde komma bort från trött mamma också hahaha. Det första Frank sa när jag kom hem var "Mamma behövde du vila?" När jag sa att jag varit med Nina sa han: "Lekte ni också?"

Tacksamhet

Det finns en kvinna i mitt liv som blivit lite av en extramamma till mig sedan mamma dog. Hon har egentligen alltid funnits där, tog emot mig med öppna armar, gjort mig till en del av familjen och varit som en god vän. Har alltid tyckt att vi haft mycket gemensamt och mycket att prata om. Allt från inredning, blommor och mat till relationer och problem. Man kan visa sorg och lycka... men när nöden stod för dörren trädde hon fram på riktigt... precis som en mamma ska! Igår fyllde denna kvinna 60 år, en strålande, lycklig och kärleksfull kvinna som jag är så lycklig över att få ha i mitt liv!

Här tillsammans med sina älskade barnbarn. Även nytillskottet, lilla Emma var med, endast 3 dagar gammal.

Det bästa just nu!

Just nu finns det så mycket som gör mig så lycklig och full av kärlek!

• När Frank sitter i soffan på morgonen och plötsligt ropar på pappa och säger "Jag älskar dig!"
• Varje gång Jonna vaknar och ser så lycklig ut.
• När jag ser Emil komma gående på gången utanför huset.
• Att få tända en brasa en vanlig onsdagskväll.
• Att få en puss, en kram och gnugga näsa av Frank.
• När Emil blir så glad att se oss efter en dag på jobbet.
• När Jonna vaggas i famnen innan hon ska somna och tittar på mig. När jag sen pussar henne mellan ögonen och hon somnar.
• Jonnas största leende med munnen öppen.
• Att Frank vill krama Jonna hela tiden, ordentligt. Han pussar försiktigt och kramar mindre försiktigt och gör sitt kramläte mmmm.
• När Frank är inne i nåt han berättar.
• När Frank är förväntansfull och lycklig (tex när vi ska leka med bilarna, han ska åka tåg eller få glass) och får sin smörröst.
• När Frank kallar Jonna "lilla snärtis" med en speciell kärleksfull röst.
• När man får krypa ner under täcket en ruggig dag som denna.
• När lugnet lägger sig i huset efter nattningarna och man äntligen kan slå sig ner i soffan och prata om dagen som varit.
• Få en stöttande kram, klapp eller massage av Emil.
• Äta lyxfrukost ihop på helgerna.
• Att jag har någon som undrar hur jag mår.
• Att jag har syskon jag kan ringa mitt i natten.
• Att jag har så många fina människor runt omkring mig att jag aldrig behöver känna mig ensam.

"Jag vill hålla!"

Frank är världens bästa storebror. Så fort han vaknar kollar han om Jonna är vaken. Han vill alltid ha koll på henne och vill ha henne med överallt. Helst ska han tränga sig ner bredvid henne i babygymmet eller ha henne med sittandes i babysittern när han leker med bilarna. Han vill hålla hela tiden vilket betyder att han sitter i soffan med henne i knät. Om han inte får det så vill han lukta iallafall och nöjer sig med att klappa lite på huvudet. Han vill alltid lukta på henne och när vi gick till förskolan idag så försäkrade han sig om att han skulle få säga hej då till Jonna, alltså klappa, krama och lukta. Han pratar mycket om Jonna på förskolan säger dem och är tydligen jättestolt över henne. 

Han verkar inte tycka att det är tråkigt att hon inte kan leka utan säger: "Jonna blir dörre och dörre (större) sen hon kan leka mig!" Han pratar också mycket om att när Frank var liten var han i mammas mage, satt i bilbarnstolen, åt ur mammas bröst, hade inga tänder osv. Han verkar bara vara faschinerad av henne precis som vi. Han tycker om när hon suger på hans fingrar och verkar tycka att han är viktigast i världen då. Han tycker också om när hon griper om hans finger och så klart när hon ler. 

Det blir många kramar men Jonna är tålig. Hon tittar tillbaka med beundran...

Solstrålen

Tänk att jag är här igen, att jag har lyxen att få rå om en liten bebis, min bebis. Att jag ska få va hemma med henne i 1 år och se varje steg hon tar. Jag älskar den här bebistiden, minns tillbaka på så mycket från Franks tid, jämför, uppskattar ännu mer och njuter. Jag njuter mer för jag vet att den här tiden är så kort, jag är tryggare och mer avslappnad. Amningsstunderna som förr stressade mig tycker jag är mysiga och avkopplande (förutom när jag har en Frank som hänger över mig och tjatar om att gå ut ; )). Tänk att det känns helt overkligt att Frank varit så här liten och tänk att man kan älska två barn lika mycket. Det är nåt visst med spädbarn, man kan bara sitta och titta på när de sover och fånle som om man är nykär. Tänk att man kan ha den här känslan av nyförälskelse hela tiden, det tar liksom aldrig slut... förutom när de är trotsiga ; ) Till och med när man är helt slut efter att hört Frank tjata en hel dag, fått förhandla om minsta lilla sak, truga med maten, säga "nej" till förbannelse, trösta och muta älskar man allt med honom bara man får en kram, får höra hans tokiga bubbel, hans kloka tankar och hjälpsamma gester. Då är liksom allt värt det. Varje gång de ler mot mig blir jag varm i hela kroppen, sjukt stolt och fylld av kärlek. Ja jag har blivit en sån där mamma som bara lägger upp bilder på sina barn på Instagram, vill visa hela världen mina fina skatter. Jag menar hur kan inte alla älska min sons tokiga påhitt och busiga uppsyn och det är väl inte bara jag som blir helt tagen av lillsnärtans underbara leenden? 

 

I början kändes hon som ljuset i allt mörker, vår lilla solstråle och nu har hon verkligen blivit en liten solstråle alltid nöjd och ler jättemycket. Nästan varje gång man tittar på henne så spricker hela hon upp i ett leende och ibland pratar hon också. Ibland när man tittar ner på henne när man ammar så ser man två stora ögon och ett leende som tittar upp mot en. Hon släpper ibland och bara tittar och ler och sen typ tittar bort generat... som att hon flirtar, så himla gulligt. Hon älskar att bara sitta och titta och att man pratar med henne.

Såhär glad blir hon när pappa kommer hem.

Häng med brorsan, tittar på Bamse.

Brukar även sitta och titta och le åt "kakan" på babysittern. 

Det är dock sjukt jobbigt så ibland däckar hon. Hittade henne sovandes igår med en massa presenter runt omkring sig. Den skyldige var Frank. Han gillar att göra teckningar och slå in med fina snören för att ge bort. Det ligger ofta saker hos Jonna, som tex bilar som Frank har lagt dit.

Något av det finaste som finns är när Jonna sover, hon är så vacker och fridfull. Har alltid gillat barn som sover. Jonna sover ofta med händerna utspärrade. Jag gillar att hon kan somna själv ibland, det hände aldrig med Frank och det känns som att hon då är så trygg att hon bara kan somna. Älskar hur hon hugger efter bröstet när hon vill äta och hur ögonen nästan går i kors då. Jag älskar hennes missnöjda skrik, hennes ryckiga rörelser, fjuniga hår och de små fötterna. Älskar att bära henne när hon är naken så man får känna hennes goa hull, hennes crazy Jack Nicholson frilla och att allt är så litet på henne... och så perfekt.

Jag älskar att se dessa två tillsammans. Frank är världens goaste storebror!