Huset är vårt

Den 15 Maj fick vi nycklarna till vårt framtida hus. Äntligen. Vi trivs så bra där trots att vi inte har nånting där än. På nåt konstigt sätt finns känslan där. Det är helt enkelt bra feng shui! Renovering pågår och det kommer bli så himla fint när allt är klart. Ända sen vi fick huset har Emil varit där i stort sett varje dag för att måla och nu är snart hela övervåningen klar. Känns lite jobbigt att inte jag får vara där med honom och hjälpa till att forma vårt hus. Jag har bara valt ut färgerna och sen inte gjort någonting. När jag väl är där har jag båda barnen att ha koll på så det blir inte så mycket tid att gå och titta på huset, känna efter, mäta och planera men det kommer jag få tid till sen.

En liten bebis i tomt hus.

Tur att Jonna har en storebror som underhåller henne.

Frank hjälpte mig att så morötter, sockerärter och smultron i trädgårdslandet. Vi vattnade, sådde och hämtade sten i skogen för att lägga på fiberduken efter. Oväntat mysigt att gå runt i trädgården och pyssla.

De flesta fröer hamnade utanför trädgårdslandet.

Till lunch kom Lindholms förbi med en hel picknick korg. Tyvärr var vädret sådär och jag upptäckte baksidan med att ha hus = myggen så vi satt på golvet i vardagsrummet. Lika mysigt var det och helt underbar känsla att få äta i vårt hus för första gången. Det var en gullig gest av familjen Lindholm att göra det till en speciell och mysig tillställning, deras första besök i huset. Det är såhär det ska va första tiden i nytt hus.

De hade tagit med allt... en riktigt lyxig picknick... och jag som älskar picknickar. Frank bygger torn.

Sam gillade fikat.

Hej och Tack familjen Lindholm för ett minne jag inte kommer glömma!

Lindö Hills

Framöver blir det nog många fredagar ihop med Nina, Sam och Jacob då både Sam och Frank är hemma från förskolan och behöver sällskap. Frank ÄLSKAR att åka till Sam och Bebbe och jag älskar att hänga med syrran. Det finns ju inga andra jag är mer avslappnad med än familjen och just hos Nina o Pelle är det så fint, så ljust, inget jag behöver vara rädd att Frank ska ha sönder, det funkar att få Frank att sova där och grabbarna går så bra ihop (för det mesta). Även om det är jobbigt att packa ihop allt i bilen för en dags häng, åka 45 min och ta hand om två barn så är det sååå värt det och tusen ggr bättre än alternativet... hänga på gården.

Jacob har två beundrare.

Sam är så pussig och kramig med lillebror... så stolt och beskyddande.

Även big sis kom förbi en stund. Att hänga med familjen känns viktigt nu mer än någonsin.

Bebbe

Jonna kunde ligga länge i babygymmet och Frank gillade det också. Perfekt med plats för två.

Nina, en rutinerad tvåbarnsmor som dessutom tar Frank på ryggen när det behövs. Frank frågar ofta nu om inte han kan få rida på ryggen hihihi

En eftersläntrare som gillar att gå lååånga promenader. 

Såpbubblor

Och så var vi här igen. Den där spegeln där man kan titta på sig själv verkar ju mest intressant.

Båda barnen Lundgren somnar, härligt utmatta av lek och promenad.

Vilken fining!

En trummis och pianist... första bandet?

Utvecklingssamtal

I fredags var vi på utvecklingssamtal på förskolan. Det är sån otrolig skillnad från förra året. Då fokuserade man mest på om han åt bra, sov bra och vad han gillade att göra osv. Nu fick vi en hel bibba med papper där de markerat vad han kunde. Inte helt oväntat var han duktig på allt som har med motoriken att göra som tex kunna klättra, gå balansgång, bära saker, stå på ett ben osv. Han kunde ta mat själv och åt upp det han tagit. Förut blev han arg om han inte fick äta upp all morot själv men det hade blivit bättre nu. =) Han kan plocka fram material själv och följa nya instruktioner och koncentrera sig.

Vad som var roligt att höra var att han var väldigt social och bra på att prata. Fröken sa att han hade ett rikt ordspråk och att det märktes att vi pratade mycket med honom hemma. Då blev jag glad och kände att man gjort nåt rätt. Tydligen tyckte han mycket om att sitta i hennes knä och bara prata om allt eller inget och han är intresserad av ord och bokstäver. Han är duktig på att berätta och visa vad han vill och har inga problem att hävda sig bland de äldre barnen. Han pratar gärna under samlingarna också. Då vill han helst sitta i någons knä annars har han svårt att koncentrera sig. Han leker med alla men hade några favoritkompisar. Han är intresserad av länder och flaggor. De tyckte att han mognat otroligt mycket på den tiden han varit där och att han kunde mycket för att bara vara tre år. 

Trots allt som hänt med byte av avdelning, nytt syskon och bortgång i familjen så sa fröken att Frank hade tagit det förvånansvärt bra och att det beroddepå att han var så trygg i sig själv. Stolta föräldrar gick därifrån.

Vår fina kille som bara blir dörre och dörre!

"Jag vill hålla!"

Frank är världens bästa storebror. Så fort han vaknar kollar han om Jonna är vaken. Han vill alltid ha koll på henne och vill ha henne med överallt. Helst ska han tränga sig ner bredvid henne i babygymmet eller ha henne med sittandes i babysittern när han leker med bilarna. Han vill hålla hela tiden vilket betyder att han sitter i soffan med henne i knät. Om han inte får det så vill han lukta iallafall och nöjer sig med att klappa lite på huvudet. Han vill alltid lukta på henne och när vi gick till förskolan idag så försäkrade han sig om att han skulle få säga hej då till Jonna, alltså klappa, krama och lukta. Han pratar mycket om Jonna på förskolan säger dem och är tydligen jättestolt över henne. 

Han verkar inte tycka att det är tråkigt att hon inte kan leka utan säger: "Jonna blir dörre och dörre (större) sen hon kan leka mig!" Han pratar också mycket om att när Frank var liten var han i mammas mage, satt i bilbarnstolen, åt ur mammas bröst, hade inga tänder osv. Han verkar bara vara faschinerad av henne precis som vi. Han tycker om när hon suger på hans fingrar och verkar tycka att han är viktigast i världen då. Han tycker också om när hon griper om hans finger och så klart när hon ler. 

Det blir många kramar men Jonna är tålig. Hon tittar tillbaka med beundran...

Vardag

Kvällshäng med pappa. Är alltid uppe på kvällarna med oss. Somnar runt 22.00

Frank kommer ofta in till oss på morgnarna trots att vi sover.

Kusinhäng. 

Måla. Frank vill gärna måla teckningar och ge bort. Det roligaste är nog att få välja ut ett snöre att knyta runt. Han har koll på vilka som fått.

Tycker också om att måla i målarböckerna. Helst bara Blixten men dem är redan ifyllda allihopa för länge sedan.

Jonna sover och blir skrämd av ett högt ljud. Sover sedan vidare såhär hihii

Älskar att bygga garage och biltvättar av lego... men det är mamma som får bygga mest.

Provar kläder. När dem är för små säger han "Sam kan få dem"

som mamma

Vill gärna hjälpa till att packa. Tror att vi ska flytta NU.

Delar tabletter enligt läkemedelslistan. Gillar att läsa instruktioner och bipackssedlar.

Hänger ofta i babygymmet tillsammans.

Solstrålen

Tänk att jag är här igen, att jag har lyxen att få rå om en liten bebis, min bebis. Att jag ska få va hemma med henne i 1 år och se varje steg hon tar. Jag älskar den här bebistiden, minns tillbaka på så mycket från Franks tid, jämför, uppskattar ännu mer och njuter. Jag njuter mer för jag vet att den här tiden är så kort, jag är tryggare och mer avslappnad. Amningsstunderna som förr stressade mig tycker jag är mysiga och avkopplande (förutom när jag har en Frank som hänger över mig och tjatar om att gå ut ; )). Tänk att det känns helt overkligt att Frank varit så här liten och tänk att man kan älska två barn lika mycket. Det är nåt visst med spädbarn, man kan bara sitta och titta på när de sover och fånle som om man är nykär. Tänk att man kan ha den här känslan av nyförälskelse hela tiden, det tar liksom aldrig slut... förutom när de är trotsiga ; ) Till och med när man är helt slut efter att hört Frank tjata en hel dag, fått förhandla om minsta lilla sak, truga med maten, säga "nej" till förbannelse, trösta och muta älskar man allt med honom bara man får en kram, får höra hans tokiga bubbel, hans kloka tankar och hjälpsamma gester. Då är liksom allt värt det. Varje gång de ler mot mig blir jag varm i hela kroppen, sjukt stolt och fylld av kärlek. Ja jag har blivit en sån där mamma som bara lägger upp bilder på sina barn på Instagram, vill visa hela världen mina fina skatter. Jag menar hur kan inte alla älska min sons tokiga påhitt och busiga uppsyn och det är väl inte bara jag som blir helt tagen av lillsnärtans underbara leenden? 

 

I början kändes hon som ljuset i allt mörker, vår lilla solstråle och nu har hon verkligen blivit en liten solstråle alltid nöjd och ler jättemycket. Nästan varje gång man tittar på henne så spricker hela hon upp i ett leende och ibland pratar hon också. Ibland när man tittar ner på henne när man ammar så ser man två stora ögon och ett leende som tittar upp mot en. Hon släpper ibland och bara tittar och ler och sen typ tittar bort generat... som att hon flirtar, så himla gulligt. Hon älskar att bara sitta och titta och att man pratar med henne.

Såhär glad blir hon när pappa kommer hem.

Häng med brorsan, tittar på Bamse.

Brukar även sitta och titta och le åt "kakan" på babysittern. 

Det är dock sjukt jobbigt så ibland däckar hon. Hittade henne sovandes igår med en massa presenter runt omkring sig. Den skyldige var Frank. Han gillar att göra teckningar och slå in med fina snören för att ge bort. Det ligger ofta saker hos Jonna, som tex bilar som Frank har lagt dit.

Något av det finaste som finns är när Jonna sover, hon är så vacker och fridfull. Har alltid gillat barn som sover. Jonna sover ofta med händerna utspärrade. Jag gillar att hon kan somna själv ibland, det hände aldrig med Frank och det känns som att hon då är så trygg att hon bara kan somna. Älskar hur hon hugger efter bröstet när hon vill äta och hur ögonen nästan går i kors då. Jag älskar hennes missnöjda skrik, hennes ryckiga rörelser, fjuniga hår och de små fötterna. Älskar att bära henne när hon är naken så man får känna hennes goa hull, hennes crazy Jack Nicholson frilla och att allt är så litet på henne... och så perfekt.

Jag älskar att se dessa två tillsammans. Frank är världens goaste storebror!