lördag 30 november 2013

Vardagen i November


Lämnar post till Hugo.


Många IKEA besök


På förskolan hämtar jag efter mellis och då hittar jag ofta Frank på toan och tvättar händerna.


Mycket tid spenderas på skötbordet.






Det bästa är när pappa kommer hem från jobbet.





Bilar ska ställas upp i alla möjliga positioner eller garage. Jobbigt när lillasyster kommer o födöööör hela tiden.



Mellispaus i lekandet med Tilda och Isak


Tittar på Ipad ihop


Inför julkortsfotografering.


Roliga lådan


Farmorsmys på torsdagar.


"Älgpruttar med rimfrost"


Båda älskar att bada



Äntligen är köket klart.


Får hjälp av Frank med adventspysslet.



fredag 29 november 2013

Fredagshäng med Rånmans

Frank blir alltid så glad när jag säger att Morgan och Irma ska komma. Det blev ett spontanbesök, så himla härligt att vi får till det ibland. Vi fixade soppa, de tog med pannkakor... vi fixade pepparkakor, de tog med lussebullar, perfekt helt enkelt! Idag lekte barnen oxå allihopa tillsammans ; ) 


Frank förbereder broccolisoppan. Varje gång han skär potatisen utbrister han "Håll i hatten!"




Irma visar Frank en massa nya appar på mobilen.



måndag 25 november 2013

Vällingfri?

En dag visade jag Frank några nya klistermärken jag köpt och som jag visste att han skulle älska. Det var Blixten MacQueen i 3D! Ja ni förstår ju... Detta gjorde att han ville vara utan välling den kvällen. Trodde inte på det då han sagt så förut och ändå velat ha välling när han väl ligger i sängen sen. Men tro det eller ej, han hade somnat utan välling. Det hade inte varit några problem sa Emil, han hade bara vänt sig om och somnat. Så himla roligt och oj vad stolt han var morgonen efter då han fick välja och sätta fast första klistermärket! Även andra natten gick bra men tredje och fjärde natten sa han "Jag höööver lälling"! Femte natten gick bra utan. Vi vill inte göra nån stor grej av det så han får bestämma själv. När han samlat ihop 10 klistermärken ska vi åka tåg till Stockholm och gå på Aquaria, eller som han sa till farmor när hon frågade vad vi skulle hitta på: "Tåg, Utflykt, Titta på djur!"




8 Månader

Om jag tyckte det hände mycket förra månaden så var det ingenting jämfört med denna månad. När Jonna väl har lärt sig en sak så händer allt så fort och det känns bara några dagar efter som att hon gjort det för alltid.

Köksrenoveringen drog igång så det har varit fullt upp och vi har bott på övervåningen. Jonna har blivit snabb som blixten på att åla, särskilt mot trappen så det gäller att vara med. Hon har rest sig för första gången själv i spjälsängen, antagligen pga av all träning då vi vid varje måltid satt på golvet japanese style med Jonna klättrandes på våra knän eller mot bordet eller nån av kartongerna. Nu reser hon sig hela tiden mot oss eller mot möbler och sätter sig även behärskat för att komma ner igen. Det lustiga är att när hon lärt sig så mycket så fort så glömde hon hur man vänder sig från rygg till mage =) Det var ofta hon bara låg kvar på ryggen och skrek, jättearg för att hon inte kom runt på magen igen.

Det har även hänt mycket annat. I början av denna månad sov Jonna jättedåligt och ville bli buren hela dagarna men sen har vi fått Jonna att sova i egen säng i eget rum vilket gjort att hon sover bättre. Detta i sin tur har gjort henne gladare och nöjdare och det har nog gjort att hon äter bättre också då hon inte äter hela natten. Vi har aldrig upplevt detta förut, att vårt barn skrikit och vevat med armar och ben när maten görs iordning. En härlig känsla. Nu på slutet äter hon ungefär en burk mat och sen fruktpuré på det. 


  • rest sig för första gången
  • reser sig numera mot allt hon kan
  • varit sjuk igen
  • Börjat äta jättebra
  • Sover i egen säng i eget rum. Vaknar bara 1-2 ggr per natt
  • trög i magen och får katrinplommon- eller aprikospure varje dag.
  • "förstör" när Frank leker
  • älskar att leka med benisinmackpumpen, bita på den eller slå med den i golvet.
  • är i "slänga allt i golvet"-stadiet
  • älskar trappen och ålar dit så fort hon kan
  • började ta flaska varje kväll och har nu nästan slutat amma helt. Ammar morgnar, iband på natten och nån gång på dagen.
  • älskar att äta på löv och papper
  • blir lite rädd för saker tex sin docka och börjar då gråta
  • gapar och skrattar när jag pussar henne
  • leker och jagar Frank
  • tar sig frams om en ångvält i gåstolen, kan tom ta sig över trösklar.
  • börjat sitta i kundvagn och är jättenöjd då.
  • tycker om att vara ute
  • när hon står och håller i tex min hand med ena handen och en leksak i andra handen så kastar hon ner leksaken på golvet och böjer sig ner och plockar upp den... och så om igen.
  • älskar knäckebröd
  • sover två ggr per dag, på fm ca 09.30 och på em ca 14.00.
  • dricker själv ur pipmugg
  • sprattlar hela hon när Frank busar med henne
Frank:
  • Har hjälpt till att snickra på köket, skruvat lådor.
  • har för första gången sovit utan välling
  • trivs jättebra på dagis nu. inga problem att lämna och de dagar han ska vara hemma vill han till solrosen och sina kompisar
  • har ritat sin första gubbe
  • varit med om ett trauma under halloween när häxor kom och tog vårt godis
  • pratar mkt om fåglar och fågelholkar
  • börjat förstå vad godis är men är väldigt rädd för tandtroll och vill borsta tänderna direkt efter. Frågar även efter fika och så om tandtrollen gillar detta? Isåfall vill han borsta tänderna.
  • är i ställa upp och organisera bilar fasen. Även väldigt ordentlig med att städa efter sig.
Jag:
  • hade sjukt ont i handlederna vid köksrenoveringen men det blev bättre när allt var klart. Får dock väldigt lätt tillbaka det om jag bär nåt tungt eller så.
  • Har inte varit mig själv riktigt pga sömnbrist.
  • Har för första gången varit iväg själv utan Jonna. Var borta på afternoon tea med massagetjejerna.

Årets första pepparkaksbak

Det är så roligt att se hur mycket Frank utvecklas år från år. Just julbaket visar det så tydligt eftersom vi bara gör det en gång per år. I år kan Frank göra nästan allt själv, kavla, stansa och spritsa på kristyr. Han tar liksom uppgiften på fullaste allvar och vi har verkligen jätteroligt. Sen slinker det ner en del deg också men faktiskt inte så mycket...


Mjöla in kaveln.


Vi gjorde stora hjärtan att hänga i fönstret och som han stolt visade upp för pappa när han kom hem.




Perfekt att baka när lillasyster sover på morgonen och sen spritsa kristyr när hon sover på em. Springer här upp och väcker henne. Hon är alltid lika glad och Frank älskar det. Han blir särskilt glad när han får hoppa ner i sängen bredvid henne och mysa lite. Inte alltid hon vill det dock!




Fick ingen bild på kristyren men Frank tyckte dem var sååå fina. Så fina att han vägrar bjuda på dem han gjort. Fast han verkar inte veta vilka han gjort för han frågar alltid "Har jag gjort den?"

söndag 24 november 2013

Årliga julkortet från the ABS

Det årliga julkortet från the ABS in the making.


Lilla Jonna i julstassen



Första familjebilden


Smånissarna


Frank släppte inte snögubben på hela dagen.


Pappa stod för lunchen: Parisare!


Så fina.


Frank och Sam skakar loss till julmusiken. De fullkomligt älskade dessa spelande tomtar/snögubbar. Tur det fanns två. Nästa år får du skaffa några till Mio hehe


tisdag 19 november 2013

Resultatet

Nu har ägnat hela helgen åt Jonnas sömnrutiner... och OJ så värt det var. Vilken förändring. Det har gått mycket bättre än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. Väntar bara på nåt bakslag snart.

Emil och Frank sov hos Kina o Ingemar den natten så jag kunde koncentrera mig på Jonna fullt ut och inte bli stressad över att hon skulle väcka nån annan. Jag hade förberett rummet, städat fint, ställt in hennes säng och bäddat iordning till mig.

Jag började redan på förmiddagen. Då tog det 30 min och hon protesterade och grät såklart men aldrig så hysteriskt att jag tyckte det var olidligt. Det var snarare lättare än jag tänkt mig men oftast är det lättast att natta på förmiddagen. På em tog det 10 min.



På kvällen när Jonna skulle somna inför natten gick det även här fort, 7 min, men hon var väldigt trött. Det var nu det skulle börja, hon brukar ju vaknar efter ungefär 30 min och mycket riktigt hon vaknade efter 40 min och låg och protesterade i 45 min. Hon var piggare och orkade mer. Precis när hon somnat hann jag inte mer än ut 4 min innan hon vaknade igen. Så det var bara att börja om igen och då tog det 20 min. Precis samma sak hände igen när hon somnat så vaknade hon efter 6 min. Jag hade hunnit gå ner och göra några mackor så jag satt och åt dem i mörkret hos henne. Även denna gång tog det 20 min innan hon somnade. Jag skyndade mig nu att borsta tänder, sätta på mig varma kläder och förberedde mig på en lång kväll. Men nu sov hon iallafall i 4 timmar. När hon vaknade var det efter klockan ett (jag hade satt en gräns på tolv innan jag fick ge ersättning) så jag gav henne en flaska i sängen som hon bara accepterade och somnade om. Typiskt nog började hon hosta och vaknade såklart. Hon försökte verkligen somna om men hostan störde och det tog 40 min innan hon somnade igen. Hon somnade vid två och vaknade vid åtta så det var ju ändå sex timmar.

Dag 2:
På dagen gick det lätt, på under tio minuter båda gångerna. På kvällen tog det en kvart. Denna gång vaknade hon efter 2h 20 min men somnade om direkt mha napp. Vaknade efter 30 min igen men somnade om SJÄLV!!!! Efter en timme vaknade hon igen och var vaken 1 timme. Fick då ersättning för att jag blev nojjig att hon var hungrig. Hon somnade efter 20 min. Vaknade igen efter 1h 15 min. Ammade, mest för att det spännde så förbaskat men det tog ändå ca 1 h att somna om. Somnade vid två och vaknade halv åtta.

Dag 3:
Dagen är alltid lika lätt. På kvällen somnade hon på 6 min och sov HELA natten!! Från 19.20 - 07.20. Kunde inte fatta det! Antagligen var hon jättetrött efter de senaste dygnen men jag hoppas det håller i sig. Nu räcker det med att jag säger "God natt Jonna sov så gott" så börjar hon gnugga sig i ögonen och burrar in sitt ansikte i min hals och lägger huvudet mot axeln. Så mysigt! När hon vaknar säger hon heller inte alltid till som förut utan jag kan höra hur hon ligger och snackar för sig själv och när jag kommer in sitter hon upp och leker med nappen.

Ni förstår vilken lycka. Känns som ljuset har kommit tillbaka. Allt känns inte lika tungt längre. Jag har mer energi med barnen och orkar fixa en massa. Visst jag skulle lätt kunna sova på dagen (har lite sömn att ta igen) men jag MÅSTE inte. Nu känns det verkligen lätt och mysigt att natta Jonna och jag har inte ångest inför natten.

Tack Rebecca för att du stöttat och svarat så noggrant på alla mina tusen frågor så att jag hade en mall att gå efter. Det behövdes när min hjärna var som i en dimma!! Som du sa: tur att jag inte väntade längre!

fredag 15 november 2013

Lillans sömnproblem

Ända sedan öroninflammationen för ca 2 månader sedan har Jonna sovit dåligt men nu har det bara blivit värre. Det börjar med att hon nattas vid sju (bäras till sömns), sen vaknar hon MINST varje timmer fram till elva, ibland kan hon vakna 4 ggr på en timme (bäras varje gång, ibland bara stoppa in nappen). Efter elva går jag och lägger mig och det är som att hon känner att jag är där för då kan hon ibland vara lugnare och sova 2 timmar i sträck. Mitt i natten ska det bäras, gå upp i kylan, svag i armarna, inte riktigt vaken varje eller varannan timme. Nu på slutet har hon varit vaken och pigg nästan 1 timme varje natt. Då bär jag en timme eller mer tills armarna glöder och jag gråter. Hon sover typ till sju halv åtta och då får Emil ta henne eftersom jag knappt sovit känns det som. Just denna period med köksrenoveringen har också gjort det svårare att sova på dagen då det låter mycket eller snickaren ropar på mig. Dessutom har vi inte gått och lagt oss förrän tidigast halv tolv varje kväll för att skruva ihop lådor eller annat (Ja vi får skylla oss själva men det¨är ändå en ekonomisk fråga också, ju mer vi gör desto mindre behöver snickaren göra). Jag har burit så otroligt mycket på Jonna under dagarna också. Fattar inte att jag pallat... men det har jag egentligen inte. En helgmorgon vaknade jag och kunde knappt gå upp. Ville bara gå och lägga  mig igen och så trött brukar jag inte vara. Brukar bli trött först efter lunch. Armarna var som gelé, orkade knappt lyfta dem och jag hade som mjölksyra i hela kroppen. Hela dagen kändes det som att jag bara ville gråta. Jag såg knappt ens fram emot att få vara själv utan barn för första gången och träffa massagetjejerna och lyxa till det med Afternoon tea. Det enda jag kunde tänka på var hur jobbigt det kändes att ta sig dit. Väl där började jag nästan gråta när samtalsämnena blev lite djupare och på kvällen bröt jag ihop. Kändes som att jag kollapsade lite, orkade inte mer.

Inte heller min kropp har klarat av detta. Bebisbärandet o kombination med tunga lyft och skruvande vid köksrenoveringen har förstört varje led och muskel från axlarna och ner till fingerspetsarna. Ett tag kunde jag knappt röra fingrarna utan att det gjorde ont. Kunde inte öppna burkar, diska, byta blöja... ja allt utan att det värkte. Värst var det med handlederna. Som tur var har det blivit bättre.

Huvudet är rätt borta det med av sömnbristen. Jag är inte alls mig själv. Glömmer saker. Lät napparna koka fast i kastrullen, farligt. Orkar inte kolla upp saker eller ta beslut. Snickaren skrattade till slut åt mig när jag typ fick panik över att välja hur många spottar som skulle finnas eller vilken färg silikonet skulle va.... suck! Läste sen i tidningen att endast EN vaknatt släppte ut ämnen som vid en hjärnskada och att det var som att få en knockout. Tack för den, en knockout varje natt alltså!


Ja ni hör ju hur det låter... så här orkar jag inte ha det. Det var precis som med Frank, när jag inte orkade mer så var vi tvungna att ta till mer drastiska metoder. Man väntar på att bli piggare och orka ta tag i sömnproblemen men den tiden kommer aldrig så till slut gör man det helt desperat. I helgen händer det. Får se det som att jag gör det för Jonnas skull. Hon kommer också vara en mycket gladare bebis om hon är utvilad. Det gäller bara att stå ut och vara konsekvent. Inte så enkelt som det låter... särskilt efter 2 månaders knockouter.


Måste bara säga att mitt i allt det jobbiga så finns det ju inget mysigare än att få ta upp henne skrikandes och hon bara lägger huvudet mot min axel och nästan kramar om mig, pillar i mitt hår och blir helt lugn... Snacka om att få känna sig som viktigast i världen och såååå otroligt mysigt! Älskar den lille så!