Nu lägger jag sjuksköterskerollen på hyllan för ett år framöver. Känns helt underbart skönt då jag slipper all oro för hur min kropp ska hålla och det dåliga samvetet inför kollegor som kämpar och får jobba extra pass. Älskar känslan av att få vara ledig på helger och kvällar och inte behöva oroa mig för om jag kommer behöva jobba på högtider. Dessutom slipper jag känna av all förändring som nu sker på Akademiska och som man kan läsa om dagligen i UNT. Det är många frågor och mycket oro som hänger i luften. Ska vi få en ersättare för de sjuksköterskor som går på mammaledighet/pluggar vidare, ska vi få sämre scheman, ska vi slås ihop med annan avdelningen och framför allt: kommer vår avdelning ens att få vara kvar?
Jag förstår inte hur politikerna tänker, antar att det finns massa annat som de behöver väga in i det hela som jag inte har nån koll på men det går ju bara inte att banta ner på sjukvård eller barnomsorg, tjäna på det eller ta bort det. Jag ska inte gå in närmare på det men läs det här:
"Somebody asked: "You're a nurse? That's cool, I wanted to do that when I was a kid. How much do you make?" The nurse replied: "HOW MUCH DO I MAKE?" ... I can make holding your hand seem like the most important thing in the world when you're scared. ... I can make your child breathe when they stop. ... I can help your father survive a heart attack. ... I can make myself get up at 5 a.m. to make sure your mother has the medicine she needs to live. ... I work all day to save the lives of strangers. ... I make my family wait for dinner until I know your family member is taken care of. ... I make myself skip lunch so that I can make sure that everything I did for your wife today is charted. ... I make myself work weekends and holidays because people don't just get sick Monday thru Friday. ... Today, I might save your life. ... How much do I make? All I know is, I make a difference."
I går var jag till jobbet med fika. Fick sånt härligt välkomnande, så många kramar och så många som bryr sig. Man märker att de är sjukvårdspersonal! De har verkligen tagit emot mig med öppna armar från start och sen stöttat mig nu när jag haft ett tufft halvår. Jag kommer sakna dem och hoppas jag får chans att jobba med dem igen efter mammaledigheten. Nu ska jag koncentrera mig på att vara hemmafru och mamma ett tag... och försöka att inte tappa bort mig själv i allt detta!!
Vilken fin text. Både den inklippta och din egen. Jag hoppas också du får jobba med dem när du kommer tillbaka, att din avd är kvar och att de slutar skära ner på barnomsorgen och vården.
SvaraRaderaDet är coolt att du är syrra. Du gör verkligen skillnad och jag förstår ännu mer nu HUR stor skillnad när vi i dessa dagar kommer sjukvården så mycket närmare.
Du ska vara stolt över vad du gör!
Det är jag... över dig alltså ;).
kramar N
Tack Nina =)
Radera