Kalas

Tänk att för ett år sedan låg vi på BB och var mitt i förlossningsarbetet. Kommer nog vara många minnen som kommer tillbaka det närmaste dygnet. Med Frank kommer jag ihåg att jag kände lite sorg över att tiden gick så fort och rädd för att bebistiden skulle va över. Nu känner jag det inte på samma sätt för nu vet jag ju hur mkt underbart vi har att se fram emot. Skulle på ett sätt vilja stoppa tiden ändå för 1 års åldern är ju så charmig och Jonna är såååå söt nu, både till sättet och till utseendet. Vill inte att bebisJonna ska försvinna för jag kan inte titta mig mätt på henne just nu. Hon var nog den som var coolast idag. Brydde sig inte så mkt om vimplar och ballonger som var uppsatta i huset, presenter eller fika, var bara glad att en massa människor kom och hälsade på och ville inte sova på em utan ville vara med oss. Frank har varit förväntansfull ända sedan igår. Han förstår att han inte fyller år idag utan har stenkoll på att det är nästa fredag. Han frågar lite oroligt om han ändå ska få paket idag? Han har varit med i förberedelserna, blåst ballonger, bakat chokladbollar och garnerat tårtan. Han har väntat och väntat...

Sen när äntligen morfar kom då var det första han frågade: "Morfar har du något paket med dig?" Så fick han följa med till bilen för det var ett STORT paket och oj vad uppspelt han var sen. Det var en twistcar som han inte ville släppa på resten av dagen. Han satt och fikade på den, körde runt lite, lekte, körde runt lite osv... han till och med tog den så fort han skulle på toa.

Sen droppade gästerna in... Tyvärr var tre av fem kusiner borta pga sjukdom så det blev inget direkt barnkalas. Det var Frank och Hugo som satt vid barnbordet, fick påse vid fiskdammen och åkte på the twistcar tillsammans. Jonna var bara nöjd. Fick gå runt bland alla, satt och tittade på vid presentöppning, blev matad av farmor, lekte med presenterna och klättrade. 

På kvällen drack Frank ur sin nya Emilmugg och byggde upp sitt nya sjörövarslott. När han såg det sprang han till Emil och skrek "Det var det största hörövaslottet i hela världen!!"

Frank smygfotar oss, oops båda står med sina mobiler.

Frank fotar även morfar när han kommer.

Ett till stooort paket!

Frank var glad att Emma var vaken. 

Idag började vi med presentöppningen som var lite hysterisk som vanligt när Frank är iblandad. Han bara sprang och undrade vart nästa paket var. Det lilla var bilar från Noah... gulligt!

Hugo hjälper Jonna med ett paket.

En typsik Jonnaleksak, stapelbara lådor som även går att lägga i varandra.

Frank blåste ut sina ljus och Hugo blåste ut Jonnas. Fick dock tända det igen då Frank blåste ut alla.

Fest vid barnbordet. Nu är de inne på efterrätten!

Emma var med även om det knappt hördes. Hon sov skönt i mammas knä.

Jonna äter tårta. Hon äter numera själv.

Nya brillorna.

Inte bara barnen som gillar strutarna.

Fullt ös medvetslös med den bästa "tysta" bilen. Bye bye "lila" bilen!!

Fiskdamm

Passade på att hålla i Emma en stund medan hon var vaken och oj vad hon tittade. Vi bondade lite!

Kommer högt hos Ingemar och då får man se saker man annars inte ser!

Mammas årsdag

De senaste dagarna har varit jobbiga. Dem har påmint om sista tiden med mamma. Särskilt vädret får känslan av sista veckan på sjukhuset att komma tillbaka. Den veckan var det fint väder, vi drog för gardinerna i mammas rum för det lyste rakt in på henne. Första värmen, våren, dammet... Sen när hon dog så snöade det. Kan inte riktigt förklara hur jag känner. Känns helt otroligt att det redan gått ett år. Tänk vad mycket som hunnit hända detta år. Känner mig som en helt annan person, äldre... mycket äldre! Samtidigt känns det som en evighet sen jag träffade mamma. Tänk att för ett år sedan fick jag fortfarande hålla hennes hand. Jag verkligen passade på att känna hennes hand, hennes lukt och hennes närvaro, tog in minsta andetag och studerade hennes ansiktsdrag för jag visste att jag en dag snart skulle känna som jag gjort sen dess... saknad! Saknaden av att bara få hålla hennes hand, krama henne, se henne, höra henne, känna värmen.... helt sjukt och så jävla sorgligt! Så sjukt att livet gå vidare, att jag har levt ett helt normalt liv stundvis, varit lycklig stundvis, inte ens tänkt på henne stundvis, inte orkat och inte tillåtit mig själv..... för det mesta!

Ändå är hon så närvarande. Minnen dyker upp hela tiden; så brukar hon göra det här, det här gillade hon osv. Till och med Frank pratar om henne fortfarande. Som innan kalaset när han blev ledsen att hon inte kunde komma och nu senast när han sa att han kunde busa med henne uppe i himlen och så skämtade och oooade han upp mot himlen och skrattade. Han undrar ofta vart hon är och hur långt bort hon flugit... har så många frågor som jag själv så gärna skulle vilja ha svar på. Vill så gärna få ett tecken på att hon ändå finns kvar hos oss och nu fick vi det... en hälsning i form av ett hjärta på en badrumsvägg! Men egentligen, bittra dagar undrar jag vad det gör för skillnad. Vill ju ha henne HÄR hos oss, levande. Vill att hon oxå ska få uppleva våra barns födelsedagar. Hon om nån skulle älska att se dem utvecklas, hon skulle skämma bort dem. Tänk att hon inte ens fått träffa Jacob och Jonna. Som hon skulle älska dem! DET gör så ont att tänka på.

Det var knappt jag kom fram till graven. Såg knappt nånting av alla tårar. Det kommer alltid i bilen, det kommer krypande när jag är själv och alltid när jag börjar närma mig sjukhuset. När jag ser kyrkan bryter jag ihop. Ser två tappra älskade familjemedlemmar vid hennes grav men ser inte vilka, kan inte gå ut, allt är en dimma. Samlar ihop mig och ställer mig vid graven med dem andra. Som Nina sa: Hade hon legat i en kista där nere hade man bara velat ligga uppe på, raklång och bara krama henne. Så nära men ändå så långt borta. Noah kommer och vet precis vad han ska göra. Är tyst, vördnadsfull, tänder ett ljus och ger gravstenen en klapp, precis som så många gånger förr. Älskade fina Noah, vad mycket kärlek jag känner då... för honom, för hela familjen, för dem jag har kvar! Gråter... får en klapp på axeln av någon, brorsan håller om mig, trygghet mitt i allt kaos! Vi har iallafall varandra!

Efter tårar och sorg åkte vi hem till Tunavägen, åt indiskt som mamma gillade. Spänningarna släppte och vi skrattade en massa. Skönt att bara vara vi, ursprungsfamiljen, the ABS. Inga tankar på barn som ska matas, meningar som blir avbrutna eller bråk som ska brytas. Bara prat, skratt och en massa minnen. Vi gick igenom mammas böcker och delade upp dem bland oss. Så mycket minnen, böcker som jag läst och som jag och mamma pratade om, särskilt astrologiböckerna. Upptäckte att jag var ganska lik henne på det sättet, hade läst så många av böckerna. Hade en period när jag läste mycket om astrologi, höll på med tarotkort och övernaturliga saker. Sen hade jag en period när jag läste mycket om självkänsla och skapa sin egen lycka osv... Hon hade en bok för alla, som ett litet minibibliotek. Allt från klimakterieboken, lär dig sticka, sköt din ekonomi och zonterapi. Ville inte riktigt gå hem, kunde sitta där i evighet. Precis som under tiden för ett år sedan när jag bara ville vara med familjen, dela sorgen med dem som vet hur den känns... dela minnen! 

Tack mamma för alla fina minnen du gett oss!!

Överraskningsfest

Idag firade vi den här donnan som fyllt 40 år!! Precis hemkomna från paradisöarna Japan och Hawaii fick de en smärre chock när hela ABS var samlad för att överraska födelsedagsbarnet. Frank och Sam hade länge spanat i fönstret efter att bilen skulle dyka upp för då skulle de ropa "Nu kommer dem" och springa ner och gömma sig under bordet och vara tysta. Frank sprang och var så uppspelt att han halkade i trappen och slog i ryggen. Samtidigt som han grät och jag bar honom så pekade han mot bordet och ropade "spring" med tårar i ögonen. Hyfsat fokuserad på sin uppgift!

När Rydars kom in var barnen faktiskt förvånansvärt tysta och vi stod o väntade på när vi skulle springa fram men kunde inte ta steget. Då hjälpte Sam oss och stack fram huvudet och sa "GRATTIS", alla skrattade och vi blev avslöjade. Mio blev jätteförvånad och verkade så glad att se oss. Det var ju så länge sen sist eftersom de varit borta en månad. Det blev så lyckat med all god mat, vi hade alla hjälpts åt att göra tre små rätter var så det fanns hur mycket god mat som helst. Det fanns sallad, bröd, paj och snittar. Till och med tonkatsu och karage som Marcus gjort, så himla gott!  Det var festligt pyntat och vi skålade med bubbel trots att ingen egentligen ville ha HAHAHA men firar man nåt stort så gör man!

Det var roligt att kunna ge tillbaka nåt till Mio som alltid bjuder alla på middagar och som ger så mycket och hjälper oss med stort som smått. En riktig BIG sis som nu offeciellt även blivit "Bullmamman". Appropå bulle i ugnen så är det ju även offeciellt att Rydars ska få tillökning. Bästa nyheten nånsin i år. Så efterlängtat och önskat litet knyte som växer och mår bra, vårt lilla mirakel!

Även Mio o Martin har nu fått sin babykorg!

Småsyskonen är till och med för små för barnbordet men hänger gärna hos de stora! 

Jonna o Jacob hittade direkt sina roller. Jonna hoppade snabbt ner i vagnen (hon sätter sig i allt nuförtiden) och Jacob ställde sig bakom och drog (han är jätteduktig på att gå med gåvagnen redan). Tur det fanns en kusin som hjälpte till att styra ibland också.

Grabbarna ville ut och åka sina bilar i lååååång backe så Nina och jag tog en promenad ner till golfbanan. Frank har aldrig åkt så mycket backe tidigare. Grabbarna var så lyckliga! Jag och syrran kunde knappt prata då lila bilen låter så mycket hihihi

Hemma igen ville vi inte gå in så det blev storstädning i trädgården. Jonna fick prova vårkläderna och äntligen kunde hon röra sig ute. Hon var överlycklig över att kunna krypa till löv och grushögarna och smaka lite. Blir förvånad varje gång hur mycket alla trivs när vi pysslar i trädgården såhär. Både Emil och jag var helt slut men man får verkligen energi av att vara ute och jobba. Frank tar verkligen uppgiften på allvar och hjälper till. Han frågade sen "Hade ni inte klarat det utan mig mamma?" gulligt! Han är så duktig och krattar och sopar och tar upp löv i skottkärran. Han har såklart sina egna trädgårdshandskar, kratta och sopborste. Det blir så mycket roligare när Frank tycker det är kul. Det blir som en aktivitet, nåt att göra tillsammans snarare än ett måste.

Idag var saknaden efter mamma extra stor. När vi åkte förbi sjukhuset så kände jag bara exakt samma känsla som för ett år sedan. Vädret var precis likadant, det här lite dammiga ljuset, första vårvärmen, vi åkte i en tyst bil på samma väg, trötthet... den tunga känslan kom som en chock. Jag kände det innan jag tänkte på det. Tänk att kroppen kan minnas. Du är så saknad älskade fina mamma, tänk vad du skulle älskat en dag som denna!

Vår

Äntligen känns det som att våren kommit. Så härligt att känna känslan att man faktiskt VILL gå ut. Idag tog vi en promenad bara för att få komma ut. Vi lekte lite i en lekpark och när vi kom hem igen hamnade vi på trappen och höll på att aldrig komma in. Hade det inte varit för en massa saker som måste göras så hade vi kunnat sitta där hela eftermiddagen. Så otroligt härligt. Även barnen verkade tycka det så dem satt där med oss båda två... dem som aldrig sitter still annars.

Finns inget bättre än vårsol.

Jonnas nya skor från farbror provades idag. Helt otroligt gulliga!

Fika i solen. Härligt när man kan ha öppen dörr. Oh vad jag längtar till sommaren. Trappen har visst blivit en favoritplats!

Mammaträff

Efter tre månader fick vi äntligen hälsa på hos Isak, Rebecca o Ed igen. De var hemma hos oss för ett tag sen och grabbarna tog vid där de slutade dvs lekte och bråkade. Ändå saknar de varandra så mycket och blir överlyckliga när de får ses. Idag fick vi även ett litet äventyr i form av en busstur. Frank var sååå glad och sa till mig "Då måste du lyssna på mig mamma!!" "Ibland är det du som bestämmer och ibland är det jag!" Vi skötte oss exemplariskt alla tre på bussen, det märks att Frank har blivit äldre, och jag har nu blivit en sån mamma som sitter och svarar på tusen frågor och hoppas att han inte säger nåt tokigt om nån. 

Mitt under resan frågar Frank "Lyssnar du fortfarande mamma?" Det var hans tur att bestämma idag tyckte han tydligen.

Som vanligt var det en intensiv date men ändå skulle jag inte byta bort det mot allt i världen. Gulligast var när de stora barnen ville lägga pussel och satt allihopa bredvid varandra och lade ett pussel tillsammans. Det värsta var när Jonna satt i selen och spydde på mig. Vet inte vad det var, kanske nåt hon ätit, kanske för att det var varmt och jag gungade henne upp och ner i selen?? Det blev inget mer efter det och hon har mått bra som tur var. Känns sådär att behöva sanera hemma hos nån annan och dessutom när det var så många andra barn där. Emil fick snabbt komma och hämta oss och båda barnen däckade i bilen hem.

På busshållplatsen. Lite regn är bara mysigt tycker barnen.

Fruktsallad till mellis.

Minisarna leker. Ed sov.

Triss i sötnosar.

Tänk att vi fortfarande kan ses såhär, mammorna från massagegruppen. Hur tur har vi inte som har hittat varandra och dessutom kunnat vara mammalediga tillsammans en andra gång. Känns väldigt tråkigt helt plötsligt att börja jobba snart då detta liv är historia. Inga fler mammaträffar.... däremot kanske många fler tjejträffar... och sen om några: tweenieträffar HAHAHAHA

Yasuragi

I morse var det första gången jag ställde larmet på mobilen sen jag slutade jobba. Allt för att vara på Yasuragi när det öppnade klockan åtta. Vi kunde knappt tro på att vi skulle få åka på en hel dags Spa helt för oss själva. Jag o Nina har setts nästan varje vecka sen Jonna o Jacob föddes men vi har inte setts själva, utan barn på 4 år, sen Frank föddes. Aldrig riktigt fått avsluta ett samtalsämne, sitta still eller hinna skratta. Oj vad vi njöt idag. Kände oss som två morsor på rymmen... heeelt överlyckliga över all tid vi hade framför oss. Vet inte vad som var bäst, att bara få prata helt ostört en hel dag eller att få vara på denna otroligt vackra och fridfulla plats, bada i heta källor och slappa i en vilostol. Självklart kombinationen. Trodde att 8 timmar skulle vara en väldigt lång tid men gud vad fort det gick... och tydligen njöt vi verkligen av nuet för vi pratade och duschade så länge att vi missade meditationen. =)

Har glömt hur lika vi ändå är, gick direkt till shoppen, tog en fotorunda, prioriterar samma saker, kissar lika ofta och skrattar åt ingenting. Oh vad jag har saknat att skratta så. Nina och jag har alltid kunnat sitta och bara skratta åt egentligen inget särskilt men på nåt sätt förstår båda och sen till slut blir det som att vi skrattar åt att den andre skrattar... hihihi Helt underbart. Kommer särskilt minnas vårt försök till "Selfie", "det finns nåt som heter Hashtag", stanna o stirra utanför toan efter springnota!! 

Har verkligen lärt känna dig på ett ännu djupare plan idag och jag beundrar dig för att du är DU. Du är stark fast du tycker du är svag. Du är beundransvärd och klok, eftertänksam och omtänksam, vacker och kvinnlig. Du ger mig så otroligt mycket och har alltid gjort det! Hoppas vi får många såna här dagar framöver...

Tänk bara lyxen att få föna håret efter badet i lugn och ro =)

Härligt att komma hem till en superglad Frank och världens kramgoaste Jonna. Hon kramade mig hela tiden och var också helt harmonisk. Kanske barnen behövde komma bort från trött mamma också hahaha. Det första Frank sa när jag kom hem var "Mamma behövde du vila?" När jag sa att jag varit med Nina sa han: "Lekte ni också?"

Tacksamhet

Det finns en kvinna i mitt liv som blivit lite av en extramamma till mig sedan mamma dog. Hon har egentligen alltid funnits där, tog emot mig med öppna armar, gjort mig till en del av familjen och varit som en god vän. Har alltid tyckt att vi haft mycket gemensamt och mycket att prata om. Allt från inredning, blommor och mat till relationer och problem. Man kan visa sorg och lycka... men när nöden stod för dörren trädde hon fram på riktigt... precis som en mamma ska! Igår fyllde denna kvinna 60 år, en strålande, lycklig och kärleksfull kvinna som jag är så lycklig över att få ha i mitt liv!

Här tillsammans med sina älskade barnbarn. Även nytillskottet, lilla Emma var med, endast 3 dagar gammal.