Mr Morg

Idag blev det en tur tull Väsby men inte i bil utan med buss och tåg.... Spännande!! Frank blev eld och lågor när vi berättade i morse att vi skulle träffa Morgan "Morg" som han kallar honom. Han kommer ihåg Morgan och sa "Finns bilar där!!" Sen när vi berättade att vi skulle ta tåget dit då var hela morgonen förstörd. Frank ville åka tåg NU och gnällde tills vi gick. Det har aldrig gått så fort att klä på honom och han skötte sig exemplariskt hela resan. 

Det var så mysigt att luncha med familjen Rånman. Lilla Irma är som ett ljus och är nöjd bara hon får vara med. Grabbarna lekte faktiskt jättemycket och kunde sitta på Morgans rum själva medan vi satt och pratade. Det gick bra förutom när vi skulle hem... Frank var trött och skrek att han ville vara kvar hos Morgan. Han däckade direkt i bilen, var extra trött efter att ha vaknat tidigt i morse och sen en massa äventyr och lek med Morgan. 

Irmisen fick en massa kramar hela tiden av Frank... bådar gott!

Även Morgan ville va med!

Mina grabbar!

Sitter och sorterar gamla foton från Franks första år. Sitter och ler för mig själv när jag ser alla underbara bilder. Så många fina stunder vi haft tillsammans. Inser även att jag ser sjukt mycket yngre ut bara för två år sedan, deprimerande... fast jag skyller det på min nuvarande tantfrilla ; ) Ångrar att jag klippte av mig håret!

Blir man inte glad av dessa två killar... mina killar!

Känner knappt igen Frank.

Mammig

Frank har blivit extremt mammig på bara de två sista veckorna. Vet inte om det beror på att han bytt avdelning på förskolan, åldern eller att han känner att det är annorlunda med en bebis på väg. Kanske kombinationen av allt. Kanske han tankar närhet nu inför bebisens ankomst. Han är väldigt kramig och gosig, vill bli buren mycket, lite gnällig, har svårt att somna och tillåter bara att jag nattar eller kommer in på natten. Som tur är funkar det bra att Emil leker och fixar inför nattning men just själva insomnandet är det mitt hår han vill pilla i =) "Pappa har inge hår och han är lite läskig" De kvällar vi har försökt att Emil nattar har han blivit helt hysterisk så ikväll blir det jag som får åka iväg på kvällen och gå i affärer under tiden...

Övergången till ny avdelning har ju gått förvånansvärt bra med tanke på att Frank är så mammig och närhetstörstande. Antagligen tycker han att det är så mycket roligt där att det väger upp men han säger alltid hemma att han vill va hemma med mamma istället eller följa med mig till jobbet. Han säger att han inte vill gå till femman men följer ändå alltid med. Det har gått bra att lämna alla gånger utom en men då räckte det med att han inte fick leka med ett annat barns tåg som låg på hyllan så bröt han ihop och ville inte gå in. Han blev jätteledsen och sträckte sig efter mig, klamrade sig fast vid min hals och ville följa med hem. När fröken till slut tog honom sträckte han sina armar mot mig och skrek "Min mamma gåååår nu!" Tårarna sprutade och det var hemskt att gå därifrån. Jag såg genom fönstret att han satt i frökens knä och hade lugnat sig lite sen och Rebecca skickade ett sms att han lugnat sig när hon gick ut. Tack för det Rebecca! 

Dagarna efter har jag varit lite nervös att det ska bli likadant men det har gått jättebra. Han har varit lite avvaktande ibland i hallen men sen sagt ett glatt "Hej då" och sprungit in självmant. När jag gick förbi fönstret sen stod han och pratade med de andra barnen och när jag vinkade såg jag att han stolt pekade på mig och sa "De e Min mamma". Fröknarna verkar jättegulliga och det känns tryggt att lämna Frank hos dem.

Med tanke på hans lite bestämda och trotsiga drag i vissa fall så går det väldigt bra med maten just nu. Vi har ju haft operation "Äta med oss vid bordet" en tid här och nu är det inga problem längre. Han kommer när vi säger till oftast, ibland säger han själv till om att han vill äta. Sätter sig på stolen och äter med oss. Vill ioch för sig bli matad ganska ofta. Det är så trevligt att sitta och äta allihopa tillsammans och han pratar och skojar ibland. Han äter bra nu och när han är klar säger han "färdig" och klättrar ner för stolen och torkar sig på handduken. När vi säger "Vad säger man då?" Så svarar han "Tack för maten!"

På natten har vi haft operation "Ingen välling". Vi startade med det efter magsjukan då han kopplade ihop välling med kräkningarna så ibland kan han säga att han inte vill ha välling för han tycker det är läskigt att kräkas. Han får på kvällen men inget på natten. De första nätterna har han protesterat tills jag lugnar honom, kramar honom och han får sova på min arm. I natt var första natten han inte ens frågade efter vällingen utan han bara lade sig bredvid mig och myste lite tills han somnade om. Så himla skönt, vi sover alla bättre, ingen behöver gå upp och göra välling utan kan somna om lättare. Är glad att slippa diska de där satans flaskorna jämt och ständigt också ; ) Ni må tro att Frank är stolt på morgonen efter att han inte druckit välling på natten och han är hungrig också går ibland själv och dukar fram skålar till oss alla för vi ska äta "fukost"

Så på vissa plan utvecklas han men så ibland går han tillbaka lite och vill bli buren, matad och daltad med samt sover dåligt... Ni vet alla vad det innebär va?? En ny utvecklingsfas!! Hahhaahha... alltid dessa utvecklingsfaser!!

Inte min kropp!

Idag stod jag och provade kläder för att rensa ut ännu en kasse med storlekar som är alldeles för små i nuläget. Intresset för att fixa sig och klä sig snyggt har helt försvunnit nu när inte orken funnits där men också för att det inte spelar någon roll vad jag sätter på mig. Ingenting sitter snyggt, inte ens gravidkläderna. Nu är jag i den storleken där det inte är snyggt längre, jag blir lika förvånad varje gång jag ser mig själv i spegeln. Det där är inte jag, jag ser ju overklig ut! Är redan trött på min breda rumpa och alldeles för stora bröst. Det värsta är att de kommer bli större...

Magen känns inte som att den kan bli större nu. Naveln håller på att ploppa och jag känner mig konstans sprickfärdig. 

Oh vad jag längtar till sommaren, kunna ha lite mer normala kläder, känna mig lätt igen och kunna ligga på mage!

I brist på shopping till mig själv så får jag shoppa till den blivande lilltjejen... vi får verkligen hoppas att det blir en tjej nu bara...

Ja ni ser vilka färger jag är inne på just nu. Efter allt mörkt och vintrigt vill jag ha pasteller och naturfärger!

Och så plötsligt händer det...

Jag kommer ihåg när Frank var spädis och jag längtade tills den dagen han skulle sträcka sina armar mot mig och ge mig en kram. Kramar från honom är obeskrivligt. Nu har det kommit till en punkt när han vill mysa och jag är överlycklig. Visst är det jobbigt ibland att han är så mammig och bara är nöjd om jag kommer in på natten men samtidigt är det helt underbart med en liten kropp som kryper tätt intill mig, vill sitta nära, klappar mig på kinden och gosar in sitt ansikte i min hals. 

Vi har försökt få Frank att sluta dricka välling på nätterna och det har fungerat tre nätter nu. Han vaknar och gråter och vill ha "lälling" men jag får vagga honom lugn, prata bort det och till slut lägger han sig på min arm i skedställning och blir lugn och somnar till slut. Det är höjden av myyyys. Även om klockan är fem på morgonen, eller tack vare kanske jag ska säga så jag är hyfsat utvilad, så kan jag inte låta bli att le och njuta för fulla muggar. Få snusa på den lilla kalufsen och känna en liten hand i min. Jag kommer sakna den här tiden sen när han blir stor och inte vill kramas... när mamma inte längre är ALLT!

Även bebisen får sig en kram ibland...

Magsjuka

Så var det vår tur med magsjuka...

Det började på kvällen med att Frank sa att han hade ont i magen. Det är ju inget ovanligt för Frank som ofta är förstoppad men igår kunde han inte komma till ro och ville bli buren. Han gnydde till ibland och sa att han hade ont i magen. Så helt plötsligt började det, som tur var INTE i sängen. Det var bara att kasta honom ner i badet, tvätta, skura och duscha, på med pyjamas, natta och så om igen.... Tre ggr fick Frank duscha och byta om, på slutet spydde han i hinken som en tonåring och sa till innan ="rapa" som han kallade det. Han var väldigt tålmodig men tyckte det var läskigt att "rapa" och han var helt slut. Han satt som apatisk i duschen och bara tittade rakt ut. Till slut ville han inte gå in i sovrummet ens utan somnade i min famn inne på toalettgolvet med lamporna rakt i ögonen. 

Det var svårt att slappna av, kändes som det när som helst skulle kunna komma mer men han sov till fyra och kunde till och med somna om utan välling och utan protester. Vi sa bara att han kanske skulle kräkas om han drack välling nu och då ville han inte ha. Han sov till sju och när han vaknade var han helt torr om läpparna och bad om vatten, stackaren. Det har inte kommit mer men han har haft lite feber på morgonen. Nu hoppas vi bara att inte jag eller Emil får samma sak...

Avd 5

Nu har min lilla kille blivit så stor att han flyttasts över till storbarnsavdelningen 5 på förskolan. På 1:an var han så stor men nu blev han så liten igen. Han har varit där några gånger och hälsat på och ätit lunch med de stora barnen och det hade gått jättebra. Jag fick en rundvandring på nya avdelningen i tisdags och det var så roligt att se alla nya grejer Frank skulle få "arbeta" med. Han kommer tycka det är jätteroligt. Det enda vi känner är tråkigt är att pga att de ska vara inne och arbeta så mycket så förlorar dem tid att vara ute. De sover i stort sett bara ute, sen när de blir äldre och inte sover då får de leka ute istället.

Pedagogen Anna Lena sa att Frank gillade att lägga pussel, inte så konstigt då det fanns ett flygplanspussel ; ) Hon sa att han var jätteduktig på att snabbt se mönster i de olika pusslen. Sen sa hon också att han var väldigt ordningssam som tex när han skulle lägga upp sina blöjor, då skulle de ligga precis rätt och i en viss ordning osv. Hihihi vart är den killen hemma? Han gillade även språkövningar som ordkort och så och det märks ju att han är inne i en språkperiod. Han härmar kanske inte så mycket men kan väldigt mycket helt plötsligt så det märks att han tar in det man säger. Han frågar också ibland "E det?", "heter han?" osv

De tyckte även att han hade anpassat sig så bra så fort trots alla nya barn och rutiner och att han var en "tuff" kille som inte alls var rädd för nya människor utan väldigt social. Det märktes även idag då jag skulle lämna för första gången på nya avdelningen. Han bara sprang in och jag fick typ stanna honom och pussa honom innan han försvann. Vi har aldrig varit rädda för att han ska ha svårt att anpassa sig till de nya barnen däremot känns det lite tråkigt att han inte har Isak. Det märks att han saknar honom. En dag hemma sa Frank: "vill gå till sexan, siha där", "Gör Siha?" (Vad gör Isak?) Igår när de sågs ute i hallen blev de så glada och kastade sig runt halsen på varandra och pussades flera gånger... så sött! Tydligen har en av de äldre killarna Mark tagit sig an Frank och de gillar tydligen varandra och har lekt mycket de senaste dagarna.

Frank fick en avskedspresent av barnen och fröknarna på 1:an och han var så stolt och ville hålla i paketet hela vägen hem. 

Visar stolt upp sitt paket...

...ett foto på honom själv.

Havandeskapsledighet

Nu är det slut på arbete för ett år framöver... känns jätteskönt att slippa oroa sig hela tiden för hur det ska gå att jobba men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och det känns lite tråkigt. Hade iallafall trott att jag skulle kunna jobba tiden ut men istället blev jag tvungen att sjukskriva mig igen bara 6 arbetspass från mål. Istället för avtackning och adjö så får mina stackars kollegor jobba extra pass pga mig... som om de inte gjort det nog denna höst/vinter. Nu slipper jag iallafall tänka på det och slipper det dåliga samvetet utan kan bara fokusera på mig.

Känns bara som jag inte riktigt kan glädjas åt ledigheten eftersom jag har så ont och inte kan göra det jag skulle vilja göra. Jag hoppas jag kan vila bort det här så jag inte behöver sitta hemma och bli frustrerad.

Det är foglossningen som är jobbig. När illamåendet släppt nästan helt så kommer foglossningen istället som en virvelvind. Fort gick det också. Egentligen har jag känt av det i ca tre veckor men då bara i vissa rörelser och inte i vila och bara på ett ställe. Sen efter två veckors ledighet jobbade jag fyra arbetspass och då gjorde det ont hela tiden och runt hela bäckenet och det blev inte bättre av att vila utan det gjorde ont även på nätterna.

Det var ett mardrömspass på jobbet som fick mig att inse mina begränsningar. Jag kan knappt gå utan haltar fram och min arbetsdag består ju typ bara av att stå och gå hela dagen. När det dessutom är tungt och stressigt kan man inte få hjälp av andra och när jag inte kan anpassa tempot/tyngden och vila när jag behöver så funkar det inte. Jag var gråtfärdig efter och hade jätteont på kvällen och natten. Dagen efter kunde jag knappt gå och nu har det varit så sen dess... det har inte gått tillbaka. Blir lite orolig att jag snart inte kommer kunna gå. Allt går så långsamt. Jag har svårt att ta på mig kläderna för jag kan inte stå på ett ben i taget, inte städa för jag kan inte böja mig ner, inte sminka mig för jag får mjölksyra i hela kroppen, inte ligga ner för jag kan inte andas, inte leka med Frank för jag kommer inte upp från golvet, inte bära saker osv osv... listan kan göras lång. Det är frustrerande att inte kunna gå ner på stan och gå i affärer, uträtta ärenden, handla mat eller pyssla hemma. Jag känner mig oduglig! Återigen ska Emil behöva ta det tyngsta lasset  hemma trots att jag är "ledig" och inte vill annat än hjälpa till.

Idag fick jag iallafall en mysig morgon ensam med Rebecca. Hon verkar ha nåt sjätte sinne för hur man mår och vad man behöver för tillfället. Lite skitsnack och nybakta scones gjorde min dag!! Tack för det underbara vän!

Så ni som har ork och tid får gärna komma hit och underhålla mig lite (om ni står ut med ett stökigt och smutsigt hem vill säga).

Överflöd

För Frank blev det julklappsöppning hela julafton... först hemma, sen hos farmor och sen på kvällen med ABS. Det fanns många favoriter bland klapparna...

Polisbilen och Halvans polisbok som han vill läsa nästan lika mycket som flygplanet.

 Spel som Frank kan vara med på och älskar.

Bilgaraget

Från tomten: Musse Pigg

Mamma och pappa: Bilgarage, böcker, pippidvd och bowlingset

Farfar och Siv: Skidhjälm, Pettson och findus pussel, receptbok

Farmor och Ingemar: Längdskidor, skridskor, kalsonger

Fam Winther: Polis lego

Mormor och morfar: Polisbil playmobil, Halvan bok om polisbilen, Monstertruck

Fam Lindholm: Leklera, munspel

Fam Rydar: Krokiodilspelet, Fordonsboken, musik cd

Marcus och Melina: Bockarna bruse bok

Isak, Rebecca och Erik: Anpanman brandbil straight från Japan

Bella och Henke: Cars bok

Julafton

Julafton började i hemmets lugna vrå. Just denna morgon hade jag inge problem att gå upp tidigt med Frank, jag var som ett barn själv och tyckte nog det var roligast av alla att öppna julklapparna på morgonen. Äntligen fick Bo öppna sin julklapp ; )

Sen bar det av med en trött kille till Stubben. Han var inte riktigt sig själv och somnade redan vid elva tiden.

Lillkusin Hugo med familj och Pär han vi träffa och äta jullunch med.

Fick en första julklapp av farmor och Kina, ett par längdskidor med stavar! Det var spännande och Frank vägrade åka vidare innan han fick stå på skidorna.

Nästa och sista stoppet hos Rydars, där vi möttes av stämningsfulla marsaller och fint julpynt.

Det var bara julkpappar till barnen i år och respektive, varför ser det ändå alltid så fullt ut under granen?

Nu bänkar vi oss för Kalle Anka på tv.

Väntar på tomten.

Frank verkade inte särskilt rädd för tomten men ville inte ge honom en kram. (Kolla hålet i tomtens byxor, han hade nog klättrat i många skorstenar i år)

Noah tyckte det var roligt att tomten trodde att hans julklapp var världens största chokladask. Noah kramade gärna tomten!

Frank fick Musse Pigg av tomten.

Kvällen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det blev lite väl hysteriskt kring julklappsöppnandet, en massa julklappar hit och dit. Frank visste inte om han skulle leka med sina eller öppna nästa. Helst ville han leka med Noahs.

Frank gick inte att natta sen heller så det slutade med att både jag och Emil missade kvällen och låg och tampades med Frank som hostade och inte kunde komma till ro. Han fick till slut komma upp igen men då hade de flesta redan gått hem. Frank var röd i ansiktet och hostade en massa så vi var lite rädda att han fått nån allergisk reaktion. Han var hyperaktiv och somnade nog sist av alla kring tolv tiden. Vi fick till slut ta med honom upp i köket för att visa att alla andra gått och lagt sig och att det var mörkt, då lade han ner huvudet på kudden och somnade på nån minut. Stackaren, julafton blev alldeles för mycket för honom. Att få julklappar hela dagen, vara uppe sent med kusinerna och äta choklad var helt enkelt too much!

Lycka är att vakna dagen efter och leka med Noahs julklapp. Vi blev tyvärr tvugna att åka hem tidigt dan efter för vi var helt slut och Frank fortsatte sitt röj så till och med Noah blev trött på honom ; ) Hoppas på en lugnare julafton nästa år.

Härliga juletider

Julstämningen infann sig ganska tidigt för en gång skull i år för mig och det berodde nog på vädret. Det var härligt med all snö som vräkte ner och gjorde landskapet alldeles vintrigt med en gång. Under december månad har vi bakat, pyntat och åkt pulka. Det har varit skönt i år att det inte blev så mycket hets efter julklappar och tur var väl det då vi blev sjuka strax innan jul och hade inte mycket tid eller ork alls sista veckan. Lite sammanfattande bilder från årets vinter... 

Frank har gått och nynnat julsånger hela tiden, särskilt tipp tapp. Han har hjälpt till att klä granen som därför inte riktigt blev som jag tänkt mig i år ; ) Han tyckte det var roligt att hjälpa till att baka och då var det viktigt att ha föreklädet på sig. En dag vaknade han på dan och kom ut till köket. Jag stod och bakade då sa han upprört: "Inge förekläde?!!" innan han ens hunnit vakna till... sötnosen. Frank tycker om "pettartator" men inte direkt lussebullar, förutom Rebeccas saffranskaka, den gillade han!!

Han har även hjälpt till att slå in en julklapp till Bo men ville inte gärna vänta till julafton för att Bo skulle öppna den. Han har tittat på julkalendern för första gången men tyckte den var tråkig, förutom råttan (Det var  mer mamma och pappa som gillade den och insåg att Greven sprang lite som Frank =)).