Det börjar närma sig...

Nu är jag i vecka 36+6. Frank kom i vecka 36+4... jag har alltså gått över tiden ; )

Kan inte fatta att det bara är några veckor... eller kanske bara dagar kvar tills vi får träffa lilla tjejen. Det har kommit lite i skymundan att vi ska ha barn nu när det varit så mycket annat. Emil kom på här om dagen att vi måste ju låna bilbarnstolen, det har vi helt glömt bort. Jag har börjat sova med plastskydd i sängen och tagit fram profylaxboken att repetera andning. Emil får inte längre dricka alkohol och måste alltid ha med mobilen.

Mio har gissat på att förlossningen blir i morgon hihihi. Idag började jag tro att det var sant för jag har haft ovanligt mycket sammandragningar i dag, kraftiga och nästan så fort jag rört mig. När jag lämnade och hämtade Frank var jag tvungen att stanna på vägen ibland och luta mig framåt och hänga på vagnen för att det skulle släppa. Jag har känt av bebisens kroppsdelar som putat ut och haft riktigt ont i bäckenet. Antagligen ett sätt för kroppen att säga ifrån att jag måste vila nu när det varit mycket packning och städning de senaste dagarna. Nu har det iallafall blivit lite mer verkligt att det snart är dags.

Jag mår bättre nu, är piggare. Kanske för att blodvärdet stigit från 102 till 107. (Med Frank var det på 115). Jag har inte haft lika ont, förutom nu efter helgen då pga städningen. Jag har inte blivit så mycket större trots att jag äter sötsaker efter varje middag. Jag väger 67 kg och har gått upp ca 13 kg men väger ändå mindre än när jag fick Frank, då började jag på högre startvikt. Magen har stannat av lite i växten känns det som men naveln har ploppat så jag är större än med Frank. Frank låg viktmässigt lite under kurvan när han föddes och lilltjejen ligger lite över. Nätterna ser jag inte längre fram emot. Ligger antingen klarvaken större delen av natten eller så ligger jag och vrider och vänder mig och kan inte hitta nån skön ställning alls. Går upp och kissar säkert varannan timme. Oh vad jag längtar till min normala kropp. Har svårt att förstå att jag kommer bli som vanligt igen... eller så småningom. Först ska man ha en degklump till mage och klot till bröst. Sen ska man gå omkring och lukta spya och ha mjölk rinnandes ur en och konstant känna sig smutsig... med taskig hållning, obefintlig rumpa och hår som man tappar i drivor hihihi... ja ja nu är man beredd iallafall!! Det blir inga vanliga byxor med till BB iallafall =)

Bästisarna

Flera gånger i veckan träffar vi Isak och Rebecca i någon form i samband med lämning eller hämtning på förskolan. Det första Frank frågar numera när jag kommer och hämtar är vart Isak är "Siha och Becca" som han säger. Vi brukar nästan alltid följas åt på vägen hem vilket både underlättar men också tar längre tid. Trevligt ändå att få prata lite med Rebecca och slippa kämpa allt för mycket med kläderna. De gånger Isak också är i hallen kan det bli mkt kramar, pussar, brottning, skratt och bus men det går också väldigt lätt att klä på Frank för det är bara att säga att vi inte hinner följa med Isak om han inte klär sig nu och då går det undan. På vägen hem ska de åka lite rutchkana, leta efter pinnar, dra varandras vagnar osv... så det kan ta lite tid. 

Vissa dagar följer vi med hem till någon av oss och då är glädjen stor... konstigt nog. För hur mycket de båda än tycker om varandra så kan de också bråka väldigt mkt så man undrar varför de tycker det är kul att träffas. Ibland går det jättebra och då är det underbart att se dem leka och skratta ihop. Skönt också för Rebecca och mig att sitta en stund och prata... då går em lite fortare. 

Jag blir glad av att se dessa killar ihop, det är som att de verkligen hållt ihop sen bebisar och de tycker verkligen om varandra. De har en särskild kontakt, det märks när de får syn på varandra ute i hallen på förskolan. Isak är ju den kramiga typen men Frank kastar sig aldrig kring halsen på nån som han gör med Isak med en gång. De pussas och kan liksom inte släppa varandra. De triggar varandra och skrattar hejdlöst. De är trygga med varandra och tänker på varandra när de inte ses... så himla gulligt! Själv blir jag rörd varje gång Isak kommer fram till mig och hälsar och klappar mig på armen (bara för att jag brukar göra det på honom hihihi)

Enda saken som känns tråkigt med flytten till Storvreta är att inte få ha denna härliga familj runt husknuten!

Homestyling

Välkommen hem till oss:

En sån underbar känsla: inga leksaker, inga kläder, inga sladdar, inga fula köksmaskiner... bara en massa fina saker framme, tända ljus och nya blommor! Varför kan man inte alltid få bo såhär?  Dagen till ära, när lägenheten är som finast, flödade solen in... jag bara njuter! Tyvärr var solen inte lika uppskattad hos fotografen då det gav lite konstiga skuggor på bilderna. Hon var iallafall jättebra och trevlig och tyckte att vår lägenhet var jättefin!! Ser fram emot att se hennes bilder.

Storstädning

Hela helgen har vi storstädat inför fotograferingen till visningen av lägenheten. Vi fick hjälp av mamma och pappa tack och lov! Utan dem hade det aldrig blivit så bra. Eftersom jag knappt varit på benen sedan ett halvår tillbaka så behövdes det städas om man säger så. Det har aldrig varit så fint som nu. Fick även låna världens grymmaste maskin som tvättade golvet, väggar, mattor... ja allt! TV shop är inte att förakta ; )

Stort tack till min fina älskade man som när det gäller alltid jobbar på utan att klaga! Måste säga att vi är ett grymt team. Själv städade jag och rensade så jag knappt kunde gå på söndagen. Kan inte minnas när jag rörde mig så mycket. Det är liksom svårt att sitta på soffan och titta på när andra städar. 

På söndagen var Frank hos Kina och Ingemar så vi fick koncentrera oss på det sista. På kvälllen slappnade vi av på Stubben där det bjöds på stor familjemiddag. När vi kom möttes vi av två små grabbar som skrattade så det kluckade och jagade varandra... härligt! Frank hade så roligt att han knappt brydde sig om oss. Det var skönt att få njuta av den goda och lyxiga middagen i lugn och ro medan Frank lekte nöjt själv eller med Hugo. Tänk att vi kommit till den perioden att vi båda får sitta en hel middag och äta... då skaffar vi ett till barn, hur tänkte vi? ; )

Det slog mig att jag är i vecka 36, samma vecka som när Frank föddes. Jag hade dessutom storstädat en hel helg och innan Frank kom hade jag min 30 års fest där jag fixade all mat och städade lokalen mm precis innan. Dagen innan Frank kom var vi dessutom på familjemiddag på Stubben... så kanske att vattnet går i natt då?

Vår lilla röda stuga

Äntligen var det vår tur. Efter att ha gått på en massa husvisningar och nästan köpt ett hus som vi fastnat för så hittade vi denna lilla pärla. Det var jobbigt att börja om när vi inte fick huset i Vattholma men som vi sagt så finns det alltid en mening med allt. Redan några veckor senare gick vi på visning på detta hus och kände båda två en bra känsla när vi var där. Det var mycket vi ville göra om men inga akuta fel som måste göras om och det viktigaste... det var bra läge. Det var ett riktigt litet rött hus med charmigt snedtak, solläge, lummig och insynsskyddad hörntomt, tvättstuga och öppen spis. Det var inte särskilt många som gick på visningen så vi kände för en gång skull att vi hade en chans.

Budgivningen var jobbig, det var bara en annan budgivare intresserad men det kändes hopplöst när det började närma sig vår smärtgräns. Kändes som dem aldrig skulle ge sig. Det var en otroligt skön känsla när mäklaren ringde och sa att de andra hade dragit sig ur och att huset var vårt. Vi lade första och sista budet och på mindre än en vecka var papprena påskrivna.

Det har hela tiden känts bra med detta hus. Även säljarna är ett pensionerat par som vi verkligen gillar och som verkligen har tagit hand om huset. Det märks att de gillar trädgården och de är så gulliga och skulle köpa in ved åt oss, lämna verktygen de inte vill ha samt laga både takpanna och golvbrunnar. På besiktningsgenomgången träffade vi dem en andra gång och då kändes det som vi kände dem. Vi ska även få komma dit igen så de kan lära oss allt om ventilationen, värmen och eldstaden.

Inför besiktningen var jag lite nervös. Inte för att det skulle finnas nåt dolt fel för det hade dem ju redan gått igenom men för att kanske bli besviken och ångra sig. Tänk om det var mycket mindre och slitnare än man kom ihåg det? Som tur var kändes det snarare bättre och större än tidigare och vi hade fortfarande en bra känsla även efter denna gång! Nu längtar vi bara tills vi får flytta in och göra det till vårt!

Tiderna förändras

I morse skulle Emil prova lämna Frank på dagis. Han har ju inte gjort det på flera veckor då jag varit hemma men nu när det börjar bli så jobbigt för mig så tänkte vi göra ett försök. Förra gången vi gjorde ett försök var när jag var sjuk men det blev ett stort fiasko. Frank ville vara hemma eftersom jag var kvar hemma och vägrade följa med Emil.

Den här gången låtsades vi att jag skulle till jobbet så jag gick typ 10 min före dem och tog en tidig morgonpromenad. Det gick jättebra, han brydde sig inte om att jag gick och tydligen hade lämningen gått bra. För mig gick det låååångsamt... men det var ganska skönt att strosa i halvmörkret och titta på alla andra som var på väg till jobbet. Med mitt tempo går det ju inte att stressa på så jag vaggade fram där och tänkte en massa. Försökte mig på lite mindfulness hihihi men vet egentligen inte så mycket om det. Önskar jag kunde njuta mer av tiden nu som jag gjorde förra gången och jag ska försöka tänka mer positivt. Blir deppig emellanåt men det hänger ihop med hur mkt ork jag har.

Kom att tänka på tiden med Frank när han var mindre och hade ovanan att vakna vid fem varje morgon. Då satt han och jag i sandlådan redan vid sju på morgonen och alla som var på väg till jobbet då tyckte nog vi var tokiga hihihi. Ibland är det tur att tiderna förändras, i morse vaknade Frank strax efter sju... skönt! Tänk vilken skillnad från innan man fick barn.... nu tycker man att det är sovmorgon om man får sova till sju!

ABC

Min lilla kille har blivit så stor. Han kan så mycket, förstår så mycket och vill lära sig hela tiden. Igår när jag hämtade efter förskolan så fanns det ett paket i brevlådan från Goboken. Frank blev så glad att det var till honom och vilken hit innehållet blev. Det var "ett prova på" bokstavspaket med bokstavsmagneter, bokstavskort, sånger och  boken om A med tillhörande ljudbok. Frank satt säkert med dem där magneterna i en timme och var jätteduktig och placerade ut bokstäverna rätt. Han kunde redan en massa bokstäver eftersom vi har ett bordsunderlägg med alfabetet på som vi fick av Patricia och Aurora men jag blir förvånad över hur snabbt han lär sig. Vi brukar fråga tex "Var är Sams bokstav?" Så pekar han på S osv. 

Boken handlade som tur var om ett bokstavståg och vagnen A. Vi läste den säkert 3 ggr och sen lyssnade vi på ljudboken ett antal gånger. Det var så spännande att lyssna till tågvisslan för då fick man vända blad. Jag blir så glad att få göra annat än att sitta på golvet och leka med bilar hihihi. Vi satt hela eftermiddagen med detta.

Hämtade Frank vid två igår för att slippa momentet "Jaga/klä på/få hem" honom. När jag hämtar vid två sover han fortfarande, han är påklädd och ligger klar i vagnen och det är bara att köra hem honom i lugn och ro... så himla skönt och värt att ha honom hemma ca 2 timmar längre. När han vaknar sen är han på världens mysigaste humör. Han är kramig och vill bara sitta i mitt knä en stund. Vi kan sitta där tysta och bara njuta. Det blir liksom mer kvalitetstid tillsammans än när jag hämtar senare. Då är vi båda trötta och jag hinner knappt leka med honom för att jag måste fixa middagen.

Sen när han vaknat till är det mellis och då vill han oftast ha "fuktsallad". Igår satt vi och pratade om vilka frukter som var i och vilken han tyckte var godast. Äpple är favoriten nu och det ska vara MED skal. Däremot är det oftast mandarin eller apelsin han ber om på kvällarna. Han ska även ha keso och kanel i "fuktsalladen". Han hämtar kanelen själv och häller i det tillsammans med keson själv. Igår åt han helt sjukt mycket keso, stora skedar bara skyfflade han in. Tydligen äter han jättemycket på dagis nu... så mycket att fröken blir förvånad och måste berätta det för mig varje gång. Han kan äta stora lass med rivna morötter och ändå äta mycket mat på det. Hemma äter han också jättebra vid alla måltider numera så han kanske är inne i en växtperiod? Sen får han ju en flaska mindre välling där på natten. Detta gör ju att han är hungrig på morgonen och själv ber om frukost. Vi blir förvånade varje gång och lyckliga av att han vill sitta och äta med oss. Det är så mysigt att sitta tillsammans allihopa vid matbordet och prata. Till frukost just nu är det "bullemacka med mera smör" som gäller, alltså dubbelmacka med messmör.

Familjemys

Har haft en skön men ganska intensiv helg. Har egentligen inte gjort så mycket utan njutit av familjehäng men däremot var jag och Frank själva halva lördagen så jag var ganska trött efter. Emil var ute med grabbarna då så han var trött hela söndagen... Det var härligt att verkligen umgås hela familjen. Det märktes att Frank njöt av det också och han var överlycklig att slippa gå till dagis.

Frank: "Inte gå till dagis inte?" 

Jag: "Nej vi ska vara hemma idag"

Frank: "Heeela dagen?"

Han har varit på spralligt och härligt humör hela helgen, pratat hela helgen, hjälpt till och bara varit härlig förutom en stund på söndag em eftersom han hade vägrat sova på dagen. Ett napp i bilen hem från farmor och Ingemar gjorde susen. Däremot däckade Emil en stund efter middagen och lagom till att han vaknade till däckade jag i soffan hihihih.... pigga familjen!

På fredagen kom farmor förbi en snabbis på spontanbesök, väldigt mysigt. Frank slutade inte prata om farmor efter det. Som tur var skulle vi ju träffa henne på söndagen men hela lördagen tjatade han =)

Frank har alltid gillat att kramas på skötbordet men nu mer än någonsin. Perfekt för mig då jag slipper bära honom.

Hjälper till att klippa pappa. Fick även passa på att klippa lite på Frank, det gäller att vara snabb bara. Vi har inte riktigt vågat klippa Emil tidigare och frågan var hur Frank skulle ta att pappas hår var borta vid nattningen men det gick bra, kanske för att han själv fick vara med och ta bort det? Skönt att även pappa kan natta numera.

Sedan blev det bullbak med pappa. Passade mig perfekt att vara projektledare och sitta och läsa receptet hihihi Föreklädena ett måste såklart! Frank skulle smaka på allt! Han var mäkta stolt när han skulle bjuda farmor och Ingemar på bullar dan efter.

Nostalgitripp

I går fick vi alla bilder från när Emil var liten inscannade från diabilder till sticka. Så himla kul att se hur hans uppväxt varit, hur lik han är Frank på vissa bilder och hur lik han är sig idag. Läskigt ibland också och se hur lik han är sin pappa på vissa bilder. Det bästa är även miljöerna, färgerna, bilarna och kläderna.... jag garvar ihjäl mig. Undrar om vi kommer titta tillbaka på oss när vi var unga och garva lika mycket hihihi....

Myser med pappa och favorit snuttefilten + napp.

En blond Emil. Kan se likheten med Frank här.

Min absoluta favoritbild!

Emil bakade med pappa Arne precis som Frank bakade med Emil här i helgen.

Här med fina Kina i bärsele. 

Emil i sitt rätta element, ladugårdsoverall och keps.

Lila

Har kommit på att Franks favoritfärg nog är lila/rosa...

Hans favorit bil är liiila bilen (som vi alltid får leta oss fördärvade efter).
Gillar även stora lila bilen.
När vi spelar spel vill han alltid ha rosa på tärningen annars blir han sur.
Väljer alltid lila sugrör.
Vid nattning vill han alltid ha rosa vällingflaska annars blir det kaos.

Sjuksköterska blir mamma/hemmafru

Nu lägger jag sjuksköterskerollen på hyllan för ett år framöver. Känns helt underbart skönt då jag slipper all oro för hur min kropp ska hålla och det dåliga samvetet inför kollegor som kämpar och får jobba extra pass. Älskar känslan av att få vara ledig på helger och kvällar och inte behöva oroa mig för om jag kommer behöva jobba på högtider. Dessutom slipper jag känna av all förändring som nu sker på Akademiska och som man kan läsa om dagligen i UNT. Det är många frågor och mycket oro som hänger i luften. Ska vi få en ersättare för de sjuksköterskor som går på mammaledighet/pluggar vidare, ska vi få sämre scheman, ska vi slås ihop med annan avdelningen och framför allt: kommer vår avdelning ens att få vara kvar? 

Jag förstår inte hur politikerna tänker, antar att det finns massa annat som de behöver väga in i det hela som jag inte har nån koll på men det går ju bara inte att banta ner på sjukvård eller barnomsorg, tjäna på det eller ta bort det. Jag ska inte gå in närmare på det men läs det här:

"Somebody asked: "You're a nurse? That's cool, I wanted to do that when I was a kid. How much do you make?" The nurse replied: "HOW MUCH DO I MAKE?" ... I can make holding your hand seem like the most important thing in the world when you're scared. ... I can make your child breathe when they stop. ... I can help your father survive a heart attack. ... I can make myself get up at 5 a.m. to make sure your mother has the medicine she needs to live. ... I work all day to save the lives of strangers. ... I make my family wait for dinner until I know your family member is taken care of. ... I make myself skip lunch so that I can make sure that everything I did for your wife today is charted. ... I make myself work weekends and holidays because people don't just get sick Monday thru Friday. ... Today, I might save your life. ... How much do I make? All I know is, I make a difference."

I går var jag till jobbet med fika. Fick sånt härligt välkomnande, så många kramar och så många som bryr sig. Man märker att de är sjukvårdspersonal! De har verkligen tagit emot mig med öppna armar från start och sen stöttat mig nu när jag haft ett tufft halvår. Jag kommer sakna dem och hoppas jag får chans att jobba med dem igen efter mammaledigheten. Nu ska jag koncentrera mig på att vara hemmafru och mamma ett tag... och försöka att inte tappa bort mig själv i allt detta!!

Mr Morg

Idag blev det en tur tull Väsby men inte i bil utan med buss och tåg.... Spännande!! Frank blev eld och lågor när vi berättade i morse att vi skulle träffa Morgan "Morg" som han kallar honom. Han kommer ihåg Morgan och sa "Finns bilar där!!" Sen när vi berättade att vi skulle ta tåget dit då var hela morgonen förstörd. Frank ville åka tåg NU och gnällde tills vi gick. Det har aldrig gått så fort att klä på honom och han skötte sig exemplariskt hela resan. 

Det var så mysigt att luncha med familjen Rånman. Lilla Irma är som ett ljus och är nöjd bara hon får vara med. Grabbarna lekte faktiskt jättemycket och kunde sitta på Morgans rum själva medan vi satt och pratade. Det gick bra förutom när vi skulle hem... Frank var trött och skrek att han ville vara kvar hos Morgan. Han däckade direkt i bilen, var extra trött efter att ha vaknat tidigt i morse och sen en massa äventyr och lek med Morgan. 

Irmisen fick en massa kramar hela tiden av Frank... bådar gott!

Även Morgan ville va med!

Mina grabbar!

Sitter och sorterar gamla foton från Franks första år. Sitter och ler för mig själv när jag ser alla underbara bilder. Så många fina stunder vi haft tillsammans. Inser även att jag ser sjukt mycket yngre ut bara för två år sedan, deprimerande... fast jag skyller det på min nuvarande tantfrilla ; ) Ångrar att jag klippte av mig håret!

Blir man inte glad av dessa två killar... mina killar!

Känner knappt igen Frank.

Mammig

Frank har blivit extremt mammig på bara de två sista veckorna. Vet inte om det beror på att han bytt avdelning på förskolan, åldern eller att han känner att det är annorlunda med en bebis på väg. Kanske kombinationen av allt. Kanske han tankar närhet nu inför bebisens ankomst. Han är väldigt kramig och gosig, vill bli buren mycket, lite gnällig, har svårt att somna och tillåter bara att jag nattar eller kommer in på natten. Som tur är funkar det bra att Emil leker och fixar inför nattning men just själva insomnandet är det mitt hår han vill pilla i =) "Pappa har inge hår och han är lite läskig" De kvällar vi har försökt att Emil nattar har han blivit helt hysterisk så ikväll blir det jag som får åka iväg på kvällen och gå i affärer under tiden...

Övergången till ny avdelning har ju gått förvånansvärt bra med tanke på att Frank är så mammig och närhetstörstande. Antagligen tycker han att det är så mycket roligt där att det väger upp men han säger alltid hemma att han vill va hemma med mamma istället eller följa med mig till jobbet. Han säger att han inte vill gå till femman men följer ändå alltid med. Det har gått bra att lämna alla gånger utom en men då räckte det med att han inte fick leka med ett annat barns tåg som låg på hyllan så bröt han ihop och ville inte gå in. Han blev jätteledsen och sträckte sig efter mig, klamrade sig fast vid min hals och ville följa med hem. När fröken till slut tog honom sträckte han sina armar mot mig och skrek "Min mamma gåååår nu!" Tårarna sprutade och det var hemskt att gå därifrån. Jag såg genom fönstret att han satt i frökens knä och hade lugnat sig lite sen och Rebecca skickade ett sms att han lugnat sig när hon gick ut. Tack för det Rebecca! 

Dagarna efter har jag varit lite nervös att det ska bli likadant men det har gått jättebra. Han har varit lite avvaktande ibland i hallen men sen sagt ett glatt "Hej då" och sprungit in självmant. När jag gick förbi fönstret sen stod han och pratade med de andra barnen och när jag vinkade såg jag att han stolt pekade på mig och sa "De e Min mamma". Fröknarna verkar jättegulliga och det känns tryggt att lämna Frank hos dem.

Med tanke på hans lite bestämda och trotsiga drag i vissa fall så går det väldigt bra med maten just nu. Vi har ju haft operation "Äta med oss vid bordet" en tid här och nu är det inga problem längre. Han kommer när vi säger till oftast, ibland säger han själv till om att han vill äta. Sätter sig på stolen och äter med oss. Vill ioch för sig bli matad ganska ofta. Det är så trevligt att sitta och äta allihopa tillsammans och han pratar och skojar ibland. Han äter bra nu och när han är klar säger han "färdig" och klättrar ner för stolen och torkar sig på handduken. När vi säger "Vad säger man då?" Så svarar han "Tack för maten!"

På natten har vi haft operation "Ingen välling". Vi startade med det efter magsjukan då han kopplade ihop välling med kräkningarna så ibland kan han säga att han inte vill ha välling för han tycker det är läskigt att kräkas. Han får på kvällen men inget på natten. De första nätterna har han protesterat tills jag lugnar honom, kramar honom och han får sova på min arm. I natt var första natten han inte ens frågade efter vällingen utan han bara lade sig bredvid mig och myste lite tills han somnade om. Så himla skönt, vi sover alla bättre, ingen behöver gå upp och göra välling utan kan somna om lättare. Är glad att slippa diska de där satans flaskorna jämt och ständigt också ; ) Ni må tro att Frank är stolt på morgonen efter att han inte druckit välling på natten och han är hungrig också går ibland själv och dukar fram skålar till oss alla för vi ska äta "fukost"

Så på vissa plan utvecklas han men så ibland går han tillbaka lite och vill bli buren, matad och daltad med samt sover dåligt... Ni vet alla vad det innebär va?? En ny utvecklingsfas!! Hahhaahha... alltid dessa utvecklingsfaser!!

Inte min kropp!

Idag stod jag och provade kläder för att rensa ut ännu en kasse med storlekar som är alldeles för små i nuläget. Intresset för att fixa sig och klä sig snyggt har helt försvunnit nu när inte orken funnits där men också för att det inte spelar någon roll vad jag sätter på mig. Ingenting sitter snyggt, inte ens gravidkläderna. Nu är jag i den storleken där det inte är snyggt längre, jag blir lika förvånad varje gång jag ser mig själv i spegeln. Det där är inte jag, jag ser ju overklig ut! Är redan trött på min breda rumpa och alldeles för stora bröst. Det värsta är att de kommer bli större...

Magen känns inte som att den kan bli större nu. Naveln håller på att ploppa och jag känner mig konstans sprickfärdig. 

Oh vad jag längtar till sommaren, kunna ha lite mer normala kläder, känna mig lätt igen och kunna ligga på mage!

I brist på shopping till mig själv så får jag shoppa till den blivande lilltjejen... vi får verkligen hoppas att det blir en tjej nu bara...

Ja ni ser vilka färger jag är inne på just nu. Efter allt mörkt och vintrigt vill jag ha pasteller och naturfärger!

Och så plötsligt händer det...

Jag kommer ihåg när Frank var spädis och jag längtade tills den dagen han skulle sträcka sina armar mot mig och ge mig en kram. Kramar från honom är obeskrivligt. Nu har det kommit till en punkt när han vill mysa och jag är överlycklig. Visst är det jobbigt ibland att han är så mammig och bara är nöjd om jag kommer in på natten men samtidigt är det helt underbart med en liten kropp som kryper tätt intill mig, vill sitta nära, klappar mig på kinden och gosar in sitt ansikte i min hals. 

Vi har försökt få Frank att sluta dricka välling på nätterna och det har fungerat tre nätter nu. Han vaknar och gråter och vill ha "lälling" men jag får vagga honom lugn, prata bort det och till slut lägger han sig på min arm i skedställning och blir lugn och somnar till slut. Det är höjden av myyyys. Även om klockan är fem på morgonen, eller tack vare kanske jag ska säga så jag är hyfsat utvilad, så kan jag inte låta bli att le och njuta för fulla muggar. Få snusa på den lilla kalufsen och känna en liten hand i min. Jag kommer sakna den här tiden sen när han blir stor och inte vill kramas... när mamma inte längre är ALLT!

Även bebisen får sig en kram ibland...

Magsjuka

Så var det vår tur med magsjuka...

Det började på kvällen med att Frank sa att han hade ont i magen. Det är ju inget ovanligt för Frank som ofta är förstoppad men igår kunde han inte komma till ro och ville bli buren. Han gnydde till ibland och sa att han hade ont i magen. Så helt plötsligt började det, som tur var INTE i sängen. Det var bara att kasta honom ner i badet, tvätta, skura och duscha, på med pyjamas, natta och så om igen.... Tre ggr fick Frank duscha och byta om, på slutet spydde han i hinken som en tonåring och sa till innan ="rapa" som han kallade det. Han var väldigt tålmodig men tyckte det var läskigt att "rapa" och han var helt slut. Han satt som apatisk i duschen och bara tittade rakt ut. Till slut ville han inte gå in i sovrummet ens utan somnade i min famn inne på toalettgolvet med lamporna rakt i ögonen. 

Det var svårt att slappna av, kändes som det när som helst skulle kunna komma mer men han sov till fyra och kunde till och med somna om utan välling och utan protester. Vi sa bara att han kanske skulle kräkas om han drack välling nu och då ville han inte ha. Han sov till sju och när han vaknade var han helt torr om läpparna och bad om vatten, stackaren. Det har inte kommit mer men han har haft lite feber på morgonen. Nu hoppas vi bara att inte jag eller Emil får samma sak...

Avd 5

Nu har min lilla kille blivit så stor att han flyttasts över till storbarnsavdelningen 5 på förskolan. På 1:an var han så stor men nu blev han så liten igen. Han har varit där några gånger och hälsat på och ätit lunch med de stora barnen och det hade gått jättebra. Jag fick en rundvandring på nya avdelningen i tisdags och det var så roligt att se alla nya grejer Frank skulle få "arbeta" med. Han kommer tycka det är jätteroligt. Det enda vi känner är tråkigt är att pga att de ska vara inne och arbeta så mycket så förlorar dem tid att vara ute. De sover i stort sett bara ute, sen när de blir äldre och inte sover då får de leka ute istället.

Pedagogen Anna Lena sa att Frank gillade att lägga pussel, inte så konstigt då det fanns ett flygplanspussel ; ) Hon sa att han var jätteduktig på att snabbt se mönster i de olika pusslen. Sen sa hon också att han var väldigt ordningssam som tex när han skulle lägga upp sina blöjor, då skulle de ligga precis rätt och i en viss ordning osv. Hihihi vart är den killen hemma? Han gillade även språkövningar som ordkort och så och det märks ju att han är inne i en språkperiod. Han härmar kanske inte så mycket men kan väldigt mycket helt plötsligt så det märks att han tar in det man säger. Han frågar också ibland "E det?", "heter han?" osv

De tyckte även att han hade anpassat sig så bra så fort trots alla nya barn och rutiner och att han var en "tuff" kille som inte alls var rädd för nya människor utan väldigt social. Det märktes även idag då jag skulle lämna för första gången på nya avdelningen. Han bara sprang in och jag fick typ stanna honom och pussa honom innan han försvann. Vi har aldrig varit rädda för att han ska ha svårt att anpassa sig till de nya barnen däremot känns det lite tråkigt att han inte har Isak. Det märks att han saknar honom. En dag hemma sa Frank: "vill gå till sexan, siha där", "Gör Siha?" (Vad gör Isak?) Igår när de sågs ute i hallen blev de så glada och kastade sig runt halsen på varandra och pussades flera gånger... så sött! Tydligen har en av de äldre killarna Mark tagit sig an Frank och de gillar tydligen varandra och har lekt mycket de senaste dagarna.

Frank fick en avskedspresent av barnen och fröknarna på 1:an och han var så stolt och ville hålla i paketet hela vägen hem. 

Visar stolt upp sitt paket...

...ett foto på honom själv.

Havandeskapsledighet

Nu är det slut på arbete för ett år framöver... känns jätteskönt att slippa oroa sig hela tiden för hur det ska gå att jobba men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och det känns lite tråkigt. Hade iallafall trott att jag skulle kunna jobba tiden ut men istället blev jag tvungen att sjukskriva mig igen bara 6 arbetspass från mål. Istället för avtackning och adjö så får mina stackars kollegor jobba extra pass pga mig... som om de inte gjort det nog denna höst/vinter. Nu slipper jag iallafall tänka på det och slipper det dåliga samvetet utan kan bara fokusera på mig.

Känns bara som jag inte riktigt kan glädjas åt ledigheten eftersom jag har så ont och inte kan göra det jag skulle vilja göra. Jag hoppas jag kan vila bort det här så jag inte behöver sitta hemma och bli frustrerad.

Det är foglossningen som är jobbig. När illamåendet släppt nästan helt så kommer foglossningen istället som en virvelvind. Fort gick det också. Egentligen har jag känt av det i ca tre veckor men då bara i vissa rörelser och inte i vila och bara på ett ställe. Sen efter två veckors ledighet jobbade jag fyra arbetspass och då gjorde det ont hela tiden och runt hela bäckenet och det blev inte bättre av att vila utan det gjorde ont även på nätterna.

Det var ett mardrömspass på jobbet som fick mig att inse mina begränsningar. Jag kan knappt gå utan haltar fram och min arbetsdag består ju typ bara av att stå och gå hela dagen. När det dessutom är tungt och stressigt kan man inte få hjälp av andra och när jag inte kan anpassa tempot/tyngden och vila när jag behöver så funkar det inte. Jag var gråtfärdig efter och hade jätteont på kvällen och natten. Dagen efter kunde jag knappt gå och nu har det varit så sen dess... det har inte gått tillbaka. Blir lite orolig att jag snart inte kommer kunna gå. Allt går så långsamt. Jag har svårt att ta på mig kläderna för jag kan inte stå på ett ben i taget, inte städa för jag kan inte böja mig ner, inte sminka mig för jag får mjölksyra i hela kroppen, inte ligga ner för jag kan inte andas, inte leka med Frank för jag kommer inte upp från golvet, inte bära saker osv osv... listan kan göras lång. Det är frustrerande att inte kunna gå ner på stan och gå i affärer, uträtta ärenden, handla mat eller pyssla hemma. Jag känner mig oduglig! Återigen ska Emil behöva ta det tyngsta lasset  hemma trots att jag är "ledig" och inte vill annat än hjälpa till.

Idag fick jag iallafall en mysig morgon ensam med Rebecca. Hon verkar ha nåt sjätte sinne för hur man mår och vad man behöver för tillfället. Lite skitsnack och nybakta scones gjorde min dag!! Tack för det underbara vän!

Så ni som har ork och tid får gärna komma hit och underhålla mig lite (om ni står ut med ett stökigt och smutsigt hem vill säga).

Överflöd

För Frank blev det julklappsöppning hela julafton... först hemma, sen hos farmor och sen på kvällen med ABS. Det fanns många favoriter bland klapparna...

Polisbilen och Halvans polisbok som han vill läsa nästan lika mycket som flygplanet.

 Spel som Frank kan vara med på och älskar.

Bilgaraget

Från tomten: Musse Pigg

Mamma och pappa: Bilgarage, böcker, pippidvd och bowlingset

Farfar och Siv: Skidhjälm, Pettson och findus pussel, receptbok

Farmor och Ingemar: Längdskidor, skridskor, kalsonger

Fam Winther: Polis lego

Mormor och morfar: Polisbil playmobil, Halvan bok om polisbilen, Monstertruck

Fam Lindholm: Leklera, munspel

Fam Rydar: Krokiodilspelet, Fordonsboken, musik cd

Marcus och Melina: Bockarna bruse bok

Isak, Rebecca och Erik: Anpanman brandbil straight från Japan

Bella och Henke: Cars bok